Blogginlägg

ÄNTLIGEN!!!

2018-12-10 00:08 | 0 kommentarer

Som vi har väntat och vi har väntat och vi har väntat. Men IDAG, IKVÄLL så hände det. Candy har börjat löpa. Jag har ju som sagt kontrollerat livmodern på henne och den var normal. Jag har misstänkt att hon har ett tyst löp (ett löp utan att det kommer blod). Jag har misstänkt att hon har livmodersinflammation. Ja, säg det jag inte misstänkt vara orsaken till att hon inte löpte när jag trodde. Det är inte riktigt nyttigt för mig att gå runt och misstänka en massa saker med mina djur. Men nu har det lättat, ikväll lär jag få svårt att somna 

Det är nästan så att jag vill börja packa redan, hahaha. Men det är ju ingen idé att åka än på drygt 9-10 dagar. Så jag kommer väl packa om väskan gång på gång. Främst för att anpassa de jag packar efter vädret. Men också så smart som möjligt. Och jag vet ju redan nu vad jag vill göra iaf en av dagarna när jag är uppe. Jag bara måste åka till Gamla stan med kameran. Jag har varit där en gång tidigare. Och jag blev så kär den gången. Smala gränder och små detaljer på byggnader och andra småsaker som jag föll för. Så denna gången ska jag åka dit och bara gå i min egna takt och fota det som faller mig in. Jag lovar, ni kommer få se ett hav av bilder efter jag kommit hem. 

Utöver alla misstankar jag haft, så steg spänningen än mer när Åsa meddelar att de ska åka iväg från och med juldagen och vara borta i 5 dagar. Jaha, tänkte jag. De skulle ju inte förvåna mig och hon börjar löpa och är i höglöp just när de är iväg 

Åsa sa till mig att jag måste meddela fröken Diva att antingen börja löpa nu, så vi hinner innan de åker. Eller så får hon knipa en vecka till. Så det var på det berömda som hon började löpa nu. 

Kan ju säga att när jag köpte in Candy, så hade jag en väldigt bra magkänsla med henne. Hon kommer ge mig väldigt mycket. Att bara vara hon ger mig så mycket 
Men hon räddade mina planer att föda upp cavalierer också när hon nedkom med sin första kull för drygt 2 år sedan. Men hon har gjort mig orolig många gånger också. Egentligen borde hon vara en katt. För hon har förbrukat några liv på de snart 5 år som hon levt. Men hon är stark min lilla tjej 

Så även denna gången höll hon mig på sträckbänken med att börja löpa i precis sista stund. Nu ska det bli intressant att se hur hon beter sig. För när hon löpte förra gången så var hon nästan tokig och letade efter hanen 
Hon ställde upp sig redan på dag 2, men blev en riktig bitch om en hane kom för nära hahaha.

När det drog ut så på tiden så tänkte jag att jag kanske hinner kontrollera hennes hjärta efter hon är 5 år innan hon ska paras. Men nu kommer jag göra det efter hon är parad. Hon är kontrollerad både när jag hade min kennelträff men även när vi var inne för att kolla hennes livmoder. Det var inga officiella intyg, för de har hon ett som är godkänt till januari. Så att det skulle ändra sig på drygt en vecka är ju inte så troligt. 

Och utöver att planera för Candy och hennes resa, så får jag sätta igång och kolla hur läget är för de andra hundarna. De blir ju bara några dagar de behöver passning, för över helgen är ju L-E hemma. Och jag kommer ta tåget upp, så han har tillgång till bilen. 

47574551_1966951606947854_3835363176367521792_o

Kategori: Hundar

Framförhållning.

2018-12-08 15:44 | 0 kommentarer

Jag vill ju ofta vara i framkant och förbereda mig på vad som komma skall. Det jag håller på med just nu är ju att träna Assi i tävlingslydnad. Hon gillar det verkligen och fattar snabbt. Kan säga att det är en fröjd att träna henne 

På onsdag är avslutningen på den kurs jag går för tillfället. Och typiskt nog missade jag förra tillfället. Och kursen är varannan vecka, så de var ett bra tag sedan som jag fick träna inför instruktör. Jag vet inte hur många gånger som jag läst momenten i Startklass för att träna på rätt saker. Men faktiskt, jag har redan börjat läsa vad som krävs för Klass 1 också 

Man kan inte starta i Klass 1 om man inte tävlat i Startklass och fått tillräckligt med poäng. Och jag har inte ens kollat datum för ev tävla i Startklass. Min planering är att åka till tävlingar och tävlingsträningar utan att anmäla henne, för att träna i ytterkanten av planen. Men i den fart som hon fattar galoppen och villig att lära sig nya saker, så kanske jag inte behöver åka till så många ställen innan jag anmäler henne till att tävla.

Samtidigt som jag ser vilken framfart hon har, så får jag passa mig så vi inte går för snabbt fram. För sitter inte grunden, då svajar de ju desto längre upp man kommer.

Inför varje kurstillfälle så har jag redan gått igenom vad jag vill ta upp. För denna kursen är en sk coachgrupp. Med andra ord alla är på olika nivåer och tränar därefter. Så jag är väl den som har minst erfarenhet av oss. Den som kommit längst av oss tävlar i Klass 2. Och det ser jag som en väldig fördel. För hon som är i Klass 2 kan ge mig tips utanför den tiden jag får med instruktören om hur jag kan träna. 

Det jag märkt att jag behöver ta upp nästa gång har jag testat några gånger på egen hand. Men märker att vi hamnar på samma problem varje gång. Då måste jag ha hjälp med det. Men så vill jag finslipa på det vi redan gått igenom också. Det finns faktiskt ett moment som ingår i Startklass som jag aldrig tagit upp på kursen, men som sitter ändå 

Redan innan denna kursen är slut så har jag anmält mig till nästa kurs för samma instruktör. Det tog inte lång tid innan jag anmälde mig till den efter att kurserna kom ut på deras hemsida. Och det tog inte lång tid innan samtliga kurser med den instruktören var fulla.

Och jag inser att jag lär inte kunna starta tävla med henne medans jag går denna kursen, men för att hon ska få utmaningar så behöver jag börja titta på Klass 1 redan. För jag misstänker att jag skulle kunna börja tävla i Startklass under tiden jag går nästa kursomgång.

Framförhållning

Kategori: Hundar

För säkerhets skull.

2018-12-05 18:38 | 0 kommentarer

Jag tror inte det är någon som kan ha missat att jag ska para Candy när hon löper nästa gång. Jag har ju hela tiden trott att hon kommer löpa i november, men så blev det inte. Så för varje dag efter november var slut som gick, så blev jag mer och mer nervös när hon inte började. Jag började analysera henne och tyckte mig se skillnad på hur hon var.

Så i veckan kunde jag inte hålla mig längre. Jag ville kontrollera om det var något fel på henne och hennes livmoder. Jag vet inte hur vanligt det är. Men för mig spelar det ingen roll. Jag ville kontrollera henne.

Eftersom jag aldrig gjort detta så var jag osäker på om hon skulle få lugnande eller om det gick att undersöka henne ändå. Kan meddela att hon gav nog sig själv en dos lugnande. För hon låg där, på rygg, och somnade 

Det är ju hennes favoritställning, ligga på rygg och bli "klappad" på magen. För jag kan väl knappast kalla att göra ultraljud för "klappad" på magen. Hon sa att hon kunde trycka ganska bra på magen utan att Candy brydde sig. Så hon passade på att kolla extra noga när det ändå gavs tillfälle till det. 

Hon fann inget oroande, mer än att hennes livmoder får inte bli större utan att hon börjar komma i löp. Så om hon inte börjar löpa inom 1 till 2 månader, då behöver jag komma tillbaka, så får hon kolla henne igen. Men det finns ingen orsak för oro som det ser ut idag. 

Och med det med mig hem, så känner jag mig väldigt nöjd. Både att jag åkte iväg med henne och att det finns något att jämföra med om det behövs om 1 till 2 månader 

ultraljud

Kategori: Hundar

Nästa steg gjort

2018-12-04 22:17 | 0 kommentarer

Samtalet med min handläggare från försäkringskassan blev av idag som vi hade kommit överens om. Det var riktigt nervöst just minutrarna före hon skulle ringa. Då satte jag mig och skrev ner det jag vill få fram, hur jag uppfattar min vardag, vem som hjälper mig med vad, frågor jag ville ställa till henne osv osv.

Efter samtalet tittade jag på mina noteringar och såg att jag fick knappt sagt något av de som stod där. Det mesta i samtalet var att hon ställde frågor och jag svarade. Det var några frågor som jag inte var beredd på, då blev jag lite ställd och fick tänka efter, men fick till slut svarat så gott jag kunde. 

När jag tänker tillbaka på de svar jag gav så var det ganska skrämmande. Nästan hur orkar jag leva på detta vis med dessa problem jag har? Vad gör jag på dagarna egentligen? Hur orkar andra, framför allt L-E, med mig? Men det är bara till att försöka göra det bästa av situationen. I grunden är jag ju en ganska glad person och ser möjligheter i det mesta. 

Nu återstår det bara att vänta och se vad beslutet blir. Kommer jag få full sjukersättning eller kommer det bli avslag? Vad jag vet så kan jag inte påverka deras beslut mer. Jag har svarat så gott jag kan idag på hennes frågor. Men hon sa även att jag kan ringa henne om jag kommer på något mer som kan vara bra för henne att veta. 

För ett tag sedan så sa jag till L-E. Tänk om jag kunde få den bästa julklappen någonsin. Att få tillbaka min fulla sjukersättning. Då behöver jag ingen mer julklapp i år.

forsakringskassan02


Ordning på torpet.

2018-12-02 13:27 | 0 kommentarer

Jag har ju sökt länge efter någon att gå för med att träna Star inför utställning. Jag arrangerar ju de själv med jämna mellanrum. Men jag går bet på att bli nöjd med Star. Jag tror inte det hade spelat någon roll ifall jag haft henne hemma hela tiden, för hon har en stark vilja, men det går absolut inte fortare att få henne som jag vill när jag inte har henne hemma hela tiden.

Nu ska jag absolut inte klaga på fodervärden, utan bara konstatera mitt förhållande till Star. Jag har ju varit på träning för en annan tidigare med henne, men de gav inte mycket. Utan jag fortsatte söka efter någon att gå för, som jag själv känner förtroende för och som jag känner kan ta sig an henne. 

Sedan ett tag tillbaka anmälde jag henne till My Dog och tänkte att det är lång tid kvar, så jag lär ju hinna träna henne innan dess. Men nu är det trots allt 1 advent och bara en knapp månad kvar tills jag ska ställa henne igen. Så pressen på mig har blivit hårdare. Det formligen kryllar av tillfällen att kunna träna. Men det är ju flera parametrar som ska stämma. Jag ska ha henne hemma, det ska vara rätt instruktör (jag åker inte till vem som), det ska stämma med mitt övriga schema/agenda och sist men inte minst, det ska passa min plånbok också.

Allt detta stämde idag. Det hade gärna fått vara närmare att köra, men något får man ju ge sig på, all den stund som allt annat stämmer. 

Så idag känner jag att jag äntligen har fått den hjälp som jag behöver. När jag tränat henne själv, så tycker jag att hon gillar inte de, hon vill ha det så och när jag gör så, då backar hon. Men nästan allt det har ställts på ända idag. Men med resultatet att nu med denna träningen så känner jag mig lugn att hon ska gå att visa som jag vill 

Vi fick beröm på dagens träning. Och tränaren har delat in sina träningar nu på olika indelningar för hur hundarna är. Jag trodde ju helt klart att vi kommer få gå i slyngel gruppen. För i mina ögon är hon en slyngel. Men faktiskt, jag ska anmäla henne i avancerad 

I den gruppen ska de gå som behöver slipa på detaljer. I mina ögon har vi många detaljer att slipa på. Men då är jag ju en tävlingsmänniska som vill att det ska se bra ut när jag visar upp mig i ringen med en hund. Nu hoppas jag bara att de gånger som hon kommer ha avancerad att jag kan då. 

Linda logga

Kategori: Hundar

Ny månad!

2018-12-01 19:24 | 0 kommentarer

Jag har ju länge sagt att Candy kommer börja löpa i november. Då har det varit 7 månader sedan hon löpte förra gången. Men nu är november slut, ändå har hon inte börjat löpa. När jag räknar antal veckor mellan löpen hon haft så har det varierat mellan 29 och 31 veckor. Och nu har det gått 32 veckor sedan senast.

Man kan ju undra om jag missat löpet eftersom hon varit så jämnt mellan de andra löpen. För det har inte spelat någon roll om hon haft valpar eller ej, det har varit 7 månader mellan varje. Nu hade hon ju inga valpar på förra löpet och då brukar det vara mer pålitligt. Men samtidigt så brukar de löpet man ska para på strula 

Men jag tycker det skulle vara konstigt om jag missat löpet, för jag har ju kollat henne med papper i månader. Och skulle det vara ett tyst löp då kommer hon ju ändå i höglöp och blir intressant av hanarna. Men hon har varit som vanligt hela tiden. Money kollar ju av henne någon gång då och då, men inget frenetiskt. Assi kan vara intresserad av henne ibland genom att (ursäkta uttrycket) rida på henne. När jag känner på henne så kan jag tycka att hon börjar svullna lite mot dagen innan, men för att dagen efter kännas normal igen 

Det är ju många som frågar hur det går för henne med hennes löp. Och det blir ju samma svar hela tiden. Att det inte hänt något än. Men så har jag hört att flera tikar har antingen löpt 2 månader tidigare än normalt eller 2 månader efter normalt i år. Nu önskar jag ju inte att det ska vara så för Candy, men man kan ju aldrig veta. 

Och orsaken till detta fenomen i år kan vi ju bara spekulera i, men det kan ju bero på den varma sommaren. Jag vet ju att kalla vintrar påverkar tikar, men de kanske även varma somrar gör. Oavsett så är det inget vi kan påverka eller fråga tiken om. Utan bara vänta ut henne 

försening

Kategori: Hundar

Kan inte vara tyst längre.

2018-11-30 21:01 | 0 kommentarer

Jag har sedan ett tag tillbaka ansökt till försäkringskassan om att få utökat min sjukersättning till 100% från 50%. Jag har ju i flera år bara haft 50% ersättning och resterande 50% har jag inte haft någonting. Efter att jag avslutade min firma så har jag ett antal gånger försökt söka om utökad till 100% igen. Men det har hela tiden fallit på någonting som gjort att jag inte orkat. 

Ofta har jag skyllt på läkaren, att han inte funnits till för mig. Några har försökt sätta käppar i hjulet för mig, medan någon annan har stöttat mig och givit mig deras stöd. Men jag kom aldrig så långt att jag fick skickat in någon ansökan. 

Men så stötte jag på en läkare på VC som tog tag i det för mig. Vilken lyx var inte de. Och vilken glädje som spred sig över mig. Så jag ville verkligen gå honom till mötes, med att ringa samtal som krävdes och samla in journaler som underlag. Det skulle krävas en del för att samla ihop det. Men läkaren hade en bättre lösning. Istället för att jag skulle få de hem till mig, så kunde han begära att få in de direkt till sig. En sicken lättnad.

Så med tiden fick läkaren satt samman ett utlåtande som skickades till försäkringskassan. Jag fick meddelande att de fått in det. Efter de blev väntan lång, även om det inte ens är länge sedan som ansökan kom in. 

Något lustigt när jag var hos läkaren senast, i onsdags, då sa han att försäkringskassan hört av sig till honom just den dagen, att de ville att han ringer dem. Dagen efter, igår alltså, så ringde min handläggare till mig för att boka ett telefonmöte med mig. Hon ville inte att jag skulle bli tagen på sängen med hennes frågeställningar, utan vara redo och ostörd. Så vi bestämde att höras av idag kl ett. 

Kan ju säga att nervositeten ökade allt mer desto närmare kl ett klockan blev. Jag hörde av mig till L-E före kl ett för att prata av mig nervositeten lite. Kollade på klockan konstant. Kollade så jag hade batteri på telefonen. Kollade så volymen var tillräcklig. Kollade på klockan igen. Och klockan blir ett, och klockan blir fem över ett, klockan blir kvart över ett. Fortfarande inget samtal. Jaja, det kan väl vara för hon vill läsa igenom ansökan igen innan hon ringer. Klockan blir halv två, fortfarande inget samtal. Nu börjar jag bli orolig. Har jag fattat fel. Var det jag som skulle ringa henne, eller skulle hon ringa upp mig?

När klockan blev kvart i två, då gav jag upp. Då ringde jag upp henne. Och jag blir ju något brydd när hon säger att vi hade bokat tid nästa vecka. Men jag var helt säker på att vi sa som idag. Och när hon väl kollade i sin bokning så hade jag rätt. Tänkte i mitt stilla sinne. Vem är det som är snurrig här liksom, hon eller jag. 

Nu hade hon ju inte tid att ta de vi skulle gå igenom när jag ringde, utan vi bokade en ny tid. Ja, gissa när, jo, nästa vecka. Nu har ju jag laddat och anpassat mig för att ha de här samtalet idag. Inte bara varit nervös utan sparat energi och tänkt igenom tänkta frågor och svar. Hade samtalet blivit av idag som planerat så hade de ju kostat energi och kraft av mig. Men det gjorde det idag iaf. Men denna gången fick jag inte ut något utav det. 

Jag har ju så liten depå av energi och vill få ut så mycket som det bara går av det. Så när det blir såhär så tar det längre tid för mig att fylla på med energi än om jag fått något för det. 

När vi (förhoppningsvis) pratas vid nästa vecka så kommer jag helt klart nämna hur det blev för mig idag. Hur det påverkar mig och hur resten av min dag blev. För en annan kan ju ett uteblivet samtal inte ha någon som helst betydelse. Men för mig spelar det en stor roll.

missat samtal


Vad blir det för middag?

2018-11-29 18:34 | 0 kommentarer

Jag älskar ju verkligen att planera och laga mat. Det var något som min mamma lärde mig. Inte bara mig utan även mina bröder. Det ledde till att en av mina bröder utbildade sig till kock. Han jobbar inte med det idag, men laga mat kan han ändå. 

Mamma lärde oss att vara lite kreativa, ta det som finns liksom. Och idag när jag sätter ihop en middag så får jag känna efter i munnen vad som passar och hur det smakar ihop. Orsaken till det kan ju visserligen vara att vi bodde ute på landet och var tvungna att ta bilen nästan en mil till affären. Då åker man knappast iväg för att köpa en lök eller liknande. Så var löken slut så fick man planera om eller ta något annat. 

Idag var jag iväg och tränade Assi, för henne på ett nytt ställe. Jag hade tänkt tränat henne vid bygdegården. Men med detta vädret så valde jag att hyra på ett hundställe istället. Och av erfarenhet så vet jag ju att jag är så himla trött efter varit iväg. Jag bara längtar hem och till att äta middag. För jag har fått erkänna för mig själv, att ska jag stå för maten, som det var förr, då blir det knappast någon lagad mat längre. Jag fixar bara inte att stå där bland stekpannan och kastruller. Få ihop en middag där allt blir klart i ordning och hålla i huvudet vilken ordning det ska tillagas. Det blir bara kaos i huvudet på mig 

Så i ett bra tag är det L-E som ser till att vi får mat på bordet. Det kan hända någon gång att jag hjälper till, men då gäller de typ att röra om i en sås för att L-E ska hämta något i frysen eller något i den stilen. 

Och jag hade hoppats på att få middag hemma idag också. Men så blev det inte. Jag hade totalt glömt av att L-E skulle på julbord med jobbet idag. När han säger idag att han snart ska åka, då kommer jag på att han skulle på det. Ärligt talat vet jag inte hur många gånger han har sagt till mig att det är idag. Nu minns jag att jag frågade honom om jag skulle köra honom, så han kan ta en öl och kanske en snaps till maten. men han tyckte inte jag skulle behöva göra det. 

Nu minns jag att han sa så sent som igår att det inte blir någon middag hemma idag. När jag åkte från träningen med Assi, så tänkte jag att det skulle vara gott att ta en pizza. Men de skulle ta längre tid innan jag skulle vara hemma och (för mig) behöva köpa till L-E också och äta den hemma. Så de hoppade jag över. Nu kan jag känna att "varför gjorde jag inte det ändå" för då hade ju L-E påmint mig ännu en gång att han skulle på julbord.

Så istället för middag blev det kex och mjukost och några kalla korvar som jag åt framför tv:en.

Middag


Rätt magkänsla.

2018-11-28 16:07 | 1 kommentarer

Tidigt i morse skrev jag på facebook att idag känns som en bra dag, sömnen hade gärna fått varit bättre, men har ändå en bra magkänsla över denna dagen. Och mycket riktigt, det har varit en bra dag.

Idag var dagen för mitt läkarbesök efter min tripp till akuten i torsdags. Ofta får man ju kämpa och stå på sig när man är hos läkare, men med denna läkaren jag har nu, så behöver jag inte det. Utan jag säger vad problemet är, de symptom som jag upplever, sedan sätter han samman dem och förklarar hur de hör samman. Eller vilka symptom som kan utesluta det ena eller det andra. Och han pratar så man förstår. Inte massa konstiga ord eller latin.

Tråkigt nog så bekräftade han den diagnos som jag själv redan trodde, att det var migrän jag hade. De kan ju vara ganska nyckfullt. Så med skräckblandad förtjusning får jag nu avvakta och se om jag får något mer anfall eller om det bara var där och då. För det kan det ju vara tydligen. Jag hade ett enda anfall när jag gick i högstadiet (vilket är några år sedan). Men efter det har jag inte haft något sedan i torsdags. Och kommer det inte tätare än så, då kan jag leva med det 

Och efter idag så har jag medicin för det, om det mot förmodan skulle komma tillbaka.

Migrän


Trodde det räckte nu.

2018-11-25 19:02 | 0 kommentarer

Nu får ni ursäkta. Men nu kommer ännu en blogg om min hälsa. Men i en annan riktning än vad det varit förut.

För ni som har mig som vän på facebook kunnat läsa så fick jag åka in till akuten i torsdags. När jag kom dit fick jag komma in på en gång och det hände mycket på en gång. Det kändes väldigt bra att slippa vänta med tanke på orsaken för att jag åkte dit. 

Vid ca halv två fick jag en typ smäll i huvudet, som att någon skjutit ett gummiband på huvudet på mig. Och de gjorde ofantligt ont. Ytan var lika stor som en spik, jag kan fortfarande sätta fingret på var den platsen är. 

Men jag kände inget annat, så jag fortsatte med att göra lunch som jag höll på med. Satte mig och åt. Då kom nästa symptom. Fick synrubbningar som ifall man tittade på ett bit-fel. Alltså sådant man ser på tv:en när man har dålig mottagning. Men smärtan i huvudet hade avtagit på ganska kort tid, men synen ändrade sig mer och större yta. När jag satt där och åt så skulle jag läsa en liten text. Men det kunde jag glömma. 

Då började tanken slå mig att ringa 1177, så jag fick rådgöra med dem. Men det tog inte lång tid förrän hon sa att jag ska ta mig in till akuten så det får kollas upp. Hon hörde med en kollega också för att vara säker på sitt svar till mig. Det var inte så akut att jag behövde ambulans, för jag vågade ju inte köra bil med tanke på synrubbningen jag hade. Så jag ringer färdtjänst om en sjukresa. Den resan ska jag inte gå mer in på, men med tiden kom jag dit jag skulle iaf.

Trots flera undersökningar och blodprover så kom de inte fram till någon orsak. Utan jag fick åka hem, då var kl kvart i två på natten, så jag var inte hemma förrän halv tre 

L-E var så snäll att han var hemma dagen efter, så jag kunde få sova ut det jag behövde. Det enda jag kände av då var tröttheten. För även om jag sover dåligt många nätter så brukar jag inte vara uppe till halv tre. Vi tog ändå dagen lite lugnt, åkte och handlade och gjorde annat när det ändå var ljust. 

Lördagen gjorde vi en go middag för att fira att det inte var något allvarligt. Gjorde trerätters middag som vi hjälptes åt att planera och göra. Kan säga att den smakade väldigt gott 

20181124_150509  20181124_153511  20181124_155924

Senare på kvällen hörde jag av mig till kompisen som har nära till en sjö från sig, om vi kunde åka dit som idag. Ni kan ju bara gissa vem jag ville gå dit med 
Och idag var det ingen tvekan. Så fort hon fick syn på vattnet så lyfte hon på huvudet och kollade om det verkligen kunde vara sant.

Kompisen gick ju den vägen som ledde till sjön, men det gjorde inte Assi. Hon tog kortaste vägen. Hon var överlycklig för detta. Och kompisen har 3 stycken grand danois och även om hon ofta går till sjön, så är de sällan de badar. Så för henne var det intressant att se hur en vattenhund arbetar och njuter. Mina andra små tyckte väl det var sådär trevligt ställe att vara på. Men de var nog mer för att det var så kallt, annars kan Money gå i en bit iaf.

46525551_10156334208654079_1935590135076749312_n  46686066_10156334208744079_733026762807574528_n

Det var fantastiskt underbart att se hur hon apporterade och tog sig i vattnet och bara simmade. Temperaturen var ju nära noll, men det hindrade inte henne. När hon kom upp på land så skakade hon, men om det var för att hon var exalterad eller frös, de vet man inte.

Efter ett tag gick vi tillbaka till bilarna. När vi står där så fick jag tillbaka de där synrubbningarna. Jaja, jag tänkte inte mer på de. Men vi hinner bara hem, så kommer huvudvärken. Och det var en huvudvärk som kändes som att de kom från helvetet 

Så jag gick och la mig. Denna gången var jag även väldigt känslig för ljus och ljud. Så jag gjorde det så mörkt jag bara kunde i rummet. Bad L-E släcka lampor och ta hand om hundar. Kan säga att han frågade inte varför, utan förstod att han behövde göra de.

Jag somnade väl knappast, kanske någon lite kort stund bara. Annars låg jag bara där och hade obeskrivligt ont 

Så med tanke på denna veckan med troligen två anfall utav migrän, så kommer jag ta kontakt med min läkare igen. Undrar vad han säger när jag nu kommer med ytterligare en åkomma för mig. 

Själv tycker jag att det räcker med det jag redan har. Men jag hoppas jag har tur att detta bara var några tillfälligheter. Men den chansen är väl liten 

huvudvärk



RSS

Choose language

Bloggerska

DSC_2335 (2)
Helena Carlsson med Star