Jag ligger ju lite efter med att visa vad o hur många höns/kycklingar jag har nu. Av de 4 först paduanerna jag köpte återstår det 3 o de växer som bara den. De är väl skygga än, men jag jobbar på att få dem tama 
Men så är de ju mina silkes. Och för att avslöja, så måste jag ju tala om att jag inte hållit mig till sanningen helt o hållet 
För de silkes som jag sa att jag fick av Pia, dem köpte vi genomsamt först till kompisen. Men så föll de sig att hon kunde inte komma och hämta dem o vi kunde ju inte säga att vi köpt till henne heller, för de visste hon into om. O när jag väl kollade på hur de skulle se ut som vuxna o när jag hade de här i rummet o pratade med dem, så sa jag till Pia att jag kan inte göra mig av med dem nu, jag är kär 
Så jag hade 8 kycklingar här alla redan från början när jag köpte mina små paduaner. Inget jag ångrar kan jag säga. Men vi hade problem med hur vi skulle kungöra att jag helt plötsligt hade 8 små, så vi kom överens om att skylla på Pia. Jag menar hur trovärdig va inte den historien 
Men därefter köpte jag ju Bruno-jänget. De går här o pickar o Bruno han galer o hans tjejer går efter honom. Numera så går dem efter mig också. Har man matat de med godis eller har man matat dem med godis 
Nu går alla silkes lösa faktiskt. De små går inte så långt än, men de kommer.
Nu vet jag inte hur ofta jag kommer få åka med Pia mer för gubben, för de händer alltid något o ofta har jag med mig mer när jag kommer hem än när jag åkte. Dessutom brukar de leva o låta också
För som ni kunde läsa tidigare så åkte vi ju till Hedekas efter utställningen i Vänersborg. De var ju en historia i sig,
men ingen historia som man skrattar åt 
Av de 3 jag köpte så är de 2 kvar o de växer så de knakar också. Men om jag lyckas få de tama återstår att se, för gisses vad skrämda de är. De räcker med att man går förbi utanför deras bur så gömmer de sig. Men men, vi får väl se vem som vinner de kriget. Jag brukar ju inte vara av virket "Ge upp" 
Här är tuppen.
Och detta är en höna.
Men de stoppar ju inte där med mina höns o kycklingar. En dag så ringer Linda o frågar om jag vill ha 8 stycken kycklingar o en höna. Tja, varför inte tycker jag. Sagt o gjort, så utökas antalet 
De är visserligen inte rasrena, men hönan ruvar bra o kycklingarna är bara såååååå söta.
Här är Hulda med några av de små.
Detta är min favorit av de minsta. Jag kallar honom för min punkare
Nu ska ni inte tro att jag nöjer mig med detta utan jag är ute på nätet varje dag o kollar om jag hittar fler färger av de raser jag har eller andra raser som jag tycker är snygga. Ska bara hinna bygga i den takt jag köper också. Utrymme har vi ju,
fast inte anpassat för höns på hela ytan..................................................................än!!!!!
2013-06-23 15:32 | 0 kommentarer