Helec's Kennel

Glädjen från igår blev tyvärr kortvarig 

Efter mindre än ett dygn så förlorade vi den ena valpen, den som va b&t. Han vägde ju bara 113 g och va mer än hälften så liten som den andra. Jag brukar ju sätta namn och tema på kullen ganska tidigt. Och med tanke på hur de såg ut, så tänkte jag att de skulle heta Helan och Halvan. Nu när den minsta har lämnat oss, så har jag svårt att få till något "tema" för vad den kvarvarande ska heta. För även att den nu blir ensam så vill jag ha ett "tema" till honom. 

Vi har haft ensamvalpar tidigare, men då har de varit födda ensamma, de har inte förlorat något syskon. Så att ha en ensam denna gången känns tyngre.
Vi har haft valp som föddes död, så till den har man inte fått någon relation eller kämpat med för att den ska klara sig. 

På facebook har jag ju fått många hälsningar och tankar skickade till mig. Det tackar jag jättemycket för. Det är i sådant här läge som det är fördel och skönt att sociala medier finns. Man kan förmedla sig utan att ta kontakt med någon. Bara skriva det man känner för och ändå inte säga något. 

Självklart har jag varit väldigt låg idag, konstigt hade det väl varit annars. Man behöver vara låg efter en förlust också. Men samtidigt "orkar" jag inte vara i det stadiet vidare länge. Så tankarna gick hur jag skulle ta mig ur det. Då slog det mig att när jag fotograferar så kommer jag in i en annan känsla. Okej, jag släpper ju inte förlusten av valpen bara sådär bara för det. 

I vanliga fall tar jag mig till vatten för att fota det. Men kände inte för att åka iväg någonstans. Så jag tog bara med mig kameran på hundpromenaden. Nu är ju hundarna som följer med något reducerade. Star följer inte med av naturliga orsaker. Men Assi får faktiskt också stanna hemma när vi går. Hon har ju sin skada i tassen och den har inte läkt såpass än att jag låter henne gå med. Så det är jag och de små röda som är ute och går. 

Och nedanför följer ett axplock av de bilder jag tog. Har ni mig på facebook så är där långt mycket fler bilder. Kan ju iaf påstå att de bjuder på sig själva båda två. Candy brukar ju vara ganska medveten om när jag har kameran i beredskap. Men även hon tillät sig fotas. 

2020-05-08 19:50 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, att jag skulle vara den bästa skulle jag väl inte påstå. Men som uttrycket säger: Det kan hända även den bästa, så har det hänt mig också nu.

Vi har haft en tjuvparning mellan Star och Money och i natt nedkom hon med 2 stycken hanar. En b&t och en ruby. Rubyn är förstfödd på 239 g och den svarta 15 minuter senare och vägde 113 g. Det är inom spannet för normal vikt, bara i ytterkanterna åt vardera håll. Star har visat väldigt bra sidor från att vara mamma. Hon sköter om dem på bästa sätt.

Det är så fascinerande att se vilken instinkt de har. De vet precis vad de ska göra, de behöver inga kurser eller kontroller, inga maskiner som övervakar eller bedövning vid valpningen. Bara ren och skär instinkt. 

Men hur kunde nu detta hända med en tjuvparning och vad innebär det? Jag brukar ju ha ganska bra kontroll på när tikarna löper, all den stund som vi har en hane i huset också. Man märker ju på tiken att den kissar oftare och tvättar sig mer ofta när de börjat löpa. Hanar blir även intresserade av tiken innan de kommer i höglöp. 

Men så, denna gången grundlurade dem mig båda två. Både att jag märkte inte det ökade kissandet från Star, inte heller att hon tvättade sig för att ta hand om sitt löp. Money hade inte heller visat något intresse av henne. Det gör han annars två månader innan själva löpet, inte heller det märkte jag. Så den dagen jag faktiskt märkte att hon börjat löpa, så skrev jag ner det i kalendern. Och jag vet att Money kan vara med tikarna innan de kommer i höglöp, så vi lät dem gå ut tillsammans. 

Det tog väl bara si så där några minuter dagen efter jag sett att hon löper som vi hörde ett fruktansvärt skrik från en hund. Vi trodde det va Bobby som satt fast någonstans. Men märker när vi kommer ut att Star och Money sitter ihop. 
Jaha, så va det bara att sätta sig och hålla i dem. Det va första gången för dem båda, så jag viste ju inte hur de skulle reagera. Det har ju hänt flera olyckor vid parning, där de fått panik och sprungit iväg och blivit allvarligt skadade. 

Vår första tanke va att ge henne en abortspruta direkt, eller iaf den veckan. Men så bollade vi med mer kunniga än oss och fick då rådet att avvakta tills vi kan göra ultraljud på henne. För att då se om det tagit sig och ge henne abortspruta då, än att ge det och det inte tagit sig. Då påverkas hon mer negativt av sprutan än vad den positiva effekten är. Så vi avvaktade. 

Men så ni som följt mig på facebook vet ju att vi hade Bobby och kämpade med näbbar och klor för att få honom till England, vi hade vår tripp som vi va osäkra på in i det sista om vi fick lov att åka på. Alla hundar skulle placeras ut, med alla ändringar det förde med sig allt eftersom vårt resmål ändrades i coronatidernas spår. Candy va i löp och skulle paras efter vi kom hem från Österlen. Jag hade missat skriva in i kalendern när vi hade behövt göra ultraljud på Star, så tiden rann iväg och dagarna gick. 

När vi fick hem gänget igen efter vår tripp så märker vi att Star har större tuttar och kräver mer mat än den vanliga mängden. Detta va ju påskhelgen och när jag räknade efter hade hon gått i nästan 40 dagar. Går direkt in på nätet och söker hur sent man kan ge abortspruta. Tja, det kan man ge i princip hela dräktigheten, men med olika storlekar på risker och konsekvenser. Då känner jag mig osäker, så jag tar kontakt med min veterinär via messenger. Den människan ska ju bara ha en stor guldstjärna. Det händer ganska ofta att jag hör av mig till honom med varierande brådska att få svar. Denna gången förstod han att det va lite mer bråttom än bara få råd helt allmänt. 

Han sa också att jag kan göra det när som, men när hon gått såpass långt så är riskerna med abortspurta större för tiken än låta henne föda dem. Då beslöt vi att hon ska få gå tiden ut istället. 

Efter lite mer bollande med andra uppfödarkollegor så förstod vi att vi kommer iaf få stamtavla på dem och allt kommer vara exakt som vilka valpar som, FÖRUTOM att de kommer bli avelsspärrade. Många har ju frågat vad det innebär och orsaken till det. Det är ju så att cavalier har ju ett hälsoprogram som vi måste följa. Och i det så får de inte gå i avel innan de är 3 år. Och Star blir det i augusti i år. Så med andra ord va hon 2 år och 7 månader vid parningen. 

När jag köpte in Star så va tanken att göra en parning henne och Money emellan, de hade bara lite bråttom att få till det. Men det innebär ju också att det inte är några "problem" med dessa killar. Inavelsgraden är låg, min support kommer bli den samma, man kan ställa ut dem, man kan tävla med dem, de kommer bli chipmärkta och stamtavla. Men man kan inte avla på dem. 

Så på detta vis blev vi med två killar som vi inte hade planer för nu. Och i vanlig ordning kommer ni kunna följa killarna här allteftersom de växer. 

2020-05-07 09:19 | 0 kommentarer | Hundar

Det är inte många saker jag ogillar så mycket som att säga nej 

Jag har blivit bättre på det, men det känns fortfarande jobbigt. Säga nej när någon ber om hjälp, säga nej till tikägare när de frågar om att få låna Money, säga nej att få låna saker av mig. Jag har iaf blivit bättre på att inte erbjuda hjälp när jag läser eller hör någon ha problem. För som den problemlösaren som jag är, så har jag ofta lösningar på saker. Men lösningen innebär oftast att jag själv är inblandad. Inte alltid optimalt numera. 

Idag har jag tagit ännu ett beslut om att säga nej.

Jag säger nej till kommande förfrågningar om cavaliervalpar. Efterfrågan och tillgången på just cavaliervalpar rimmar ju något illa sedan ett tag tillbaka. Det kan ju tyckas vara ett guldläge för uppfödare, att man kan välja och vraka bland intressenter. Jo, för visso. Men det finns väldigt många postseriella köpare som är just det som vi söker efter. Vi har så många trevliga, omtänksamma och genomtänkta köpare att vi har inte ens valpar till dem vi redan har på vår lista.

Så trots att vi inte kommer ta emot fler, så lär jag behöva säga nej till flera stycken. Och stå där och förklara att hur bra och hur trevliga och hur väl en valp kommer få det hos er, så har vi inte någon till er. Och HUR väljer man som uppfödare då???

Nä, det är inte lätt att ha för många att välja bland heller 

2020-05-04 11:08 | 1 kommentarer | Hundar

Detta skulle jag kanske skrivit på min andra hemsida, den hemsida för den hundtjänst som jag har. Men där har jag ingen blogg, så det får bli här 

Innan jag drog igång den hundtjänsten så valde jag att göra en sk provkurs. En provkurs för att se om jag fixar det, om jag orkar om jag kan lägga upp program osv osv. Jag gick ut och frågade vänner som hade valpar vid den tiden. Kan säga att det va inte svårt att få ihop folk. Det är ju tur att man har ett kontaktnät att välja bland 

Och en av de som va med har en ras av jakthundstyp och ska använda honom till det också. Inte nog med det, så är hon själv instruktör på hundkurser där jag deltar. Så det var nervöst att fråga henne och när hon kom. Nu blev det ju omvända roller. Och hon har långt mycket mer erfarenhet än mig, så jag tog ett djupt andetag och rätade på ryggen, kan jag medge. 

Men allt eftersom den kursen fortsatte, så sa jag till henne att jag tror ju inte att det kommer bli så många som kommer med sina jakthundar på kurs till mig. Det va min uppfattning iaf, att de tränar sina hundar på egen hand för att passa till den jakt den ska användas till. Eller att de vänder sig till rasklubben för att träna och jaga tillsammans. 

Nu i efterhand, undrar jag om jag verkligen skulle sagt så 

Det har inte varit en enda kurs som jag haft utan att det varit med en aktiv jägare med sin hund här. Om det så varit på ringträning eller hundkurs. Lite synd är det ju just nu i coronatider, så är antalet anmälningar väldigt lågt. Men så är det ju för många i dagsläget. 

Så jag har valt att antingen slå ihop kurser eller bara ha två stycken per kurs, i vanliga fall har jag minst fyra deltagare för att en kurs ska starta. Men de som anmäler sig behöver ju träna sina hundar i den ålder de är i. Så därför har jag gjort denna ändring. 

Och i onsdags hade jag en kursstart i unghundskurs med enbart två deltagare. Och tror ni inte på trissor att även om det "bara" är två stycken så är en en aktiv jägare med sin jakthund. Nu när jag haft jakthundar på varje kurs, så känner jag det väldigt utmanande att ha med dem 

Jag behöver tänka lite utanför boxen och antingen använda jakthundens läggning eller anpassa momentet efter vad den ska användas till. Är det en fågelhund, så kan det ju vara mer krävande att få den söka sig ner i backen. Eller om det är en grythund, kan det vara utmanande att få den titta ägaren i ögonen. Att kunna se vad HUNDEN tycker är att ta kontakt med ägaren, det behöver absolut inte betyda att den tittar ägaren i ögonen. 

Något som ger mig väldigt mycket också med dessa jakthundar är vad mycket jag lär mig om rasen. För, för det mesta skaffar ju jägaren just den hunden för dess förmåga att jaga det de är ute efter. Så de är pålästa om rasen och vet vad den behöver och är avlade för. 

Men variationen av deltagare behöver jag också. Att se när de där ekipaget kommer första gången och hunden är yvig och gör mycket som den vill. Till att se allt efter kursens gång att hunden får mer och mer fokus på ägaren och vill vara med dem. Då får jag kvitto även där på att något rätt gör jag nog 

2020-05-01 15:58 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, det kan bli så att jag sätter fart med bloggandet igen. Idag känner jag för att skriva iaf.

Men idag har det varit debut för något jag verkligen gillar. Resultatet kan man väl visserligen diskutera. För det va nog mer köra över mossa och jämna till tuvor än att klippa gräs. Men att konka runt på den där, som vi säger, lilletraktorn är som avkoppling för mig. Det är något jag aldrig tröttnat på och kan sitta där och göra nytta utan att det tar för mycket energi från mig. 

Men att komma dit just första gången för året tog sin tid denna gången. Bara att få igång maskinen krävde tålamod. Batteriet hade allt annat än någon energi i. När det va tillräckligt för att starta så tog det snabbt slut igen, så laddaren fick stå till tjänst både natt och dag. 

Sedan va det nästa projekt. Själva klippaggregatet i sig. Vi visste redan att ett fäste till knivarna va kass och behövde köpas nytt. Vi va ute i god till och beställde. Fick hem det och skruvade ihop det. Då kom nästa smäll. Ett drivhjul hade inga kuggar kvar i centrum, utan snurrade bara runt. Tillbaka för att beställa de också. 

Men för att förbättre hela maskinen så vässade L-E bladen innan allt sattes ihop. Och med tanke på hur mycket han behövde ta i för att skruva ihop allt, så är jag glad att jag slapp göra det. Han fick ihop det med lite manke mang. Att sedan få på aggregatet på själva maskinen va en barnlek i jämförelse med att skruva fast knivarna. För med gemensamma krafter blev det riktigt bra. När det sitter på nu, så känns det som att det suttit fel förut. För jäklar vad stabilt det blev denna gången 

Kan säga att det tog inte lång tid efter att allt va ihop förrän jag satt i sadeln och körde runt på måfå och klippte 

Men efter vi klippte senast förra året så har vi ju satt upp staket och stängsel runt baksidan, med tillhörande grindar. Och jag va ju bara tvungen att kolla om jag kom igenom grinden nu. Jag har kört igenom grinden utan aggregatet på, men det är ju nåååågot bredare än själva maskinen. Kan meddela att jag kom igenom, fast jag fick vinkla upp "utblåset" för gräset bara. 

Det är ganska spännande att klippa gräset på detta stället kan jag säga. För Candy vill gärna åka med när jag kör. Då sitter hon mellan mina ben och Assi tycker jag ska sluta innan jag börjar, så hon blir som en tok när jag stänger av och rusar fram till mig. Star och Money bryr sig inte mycket. Men visst blir de glada när jag kommer upp på altanen när jag klippt klart. 

Och för att fortsätta på hundreaktioner. Så lät vi Money vara med oss på gårdsplanen när vi grejade och mekade. Han har ju en väldigt skön livsfilosofi. Han går och kommer som han vill, som den Evert Taube han är. Han går och lullar och äter lite gräs, lyfter benet där han behagar, tar sig en sväng på tomten, märker att han är en bit ifrån oss och rusar tillbaka, glad i hågen. Men han håller sig alltid på tomten och vill vara där vi är. 

Men idag tog det tydligen längre tid för oss än vad han orkade strosa. Så han tog sin mammas plats när hon tycker att hon är nöjd. Så han förpassade sig till att lägga sig på översta trappsteget upp till altanen. Det va förståss inget som gick mitt öga förbi när jag ett av tillfällerna som jag kollade till honom, var han va. 

Kan ju säga att han bjöd verkligen upp till något av årets vackraste kort jag tagit i år. Och då har det ändå blivit x antal kort jag tagit. Eller vad säger ni, visst gör han sig bra på bild 

2020-04-26 18:12 | 0 kommentarer | Hundar

Nu har jag väl hållit er på sträckbänken länge nog. Och då måste jag förbereda er på att Candy är än värre än mig. För jag va ju iväg idag för att låta henne kännas på ifall hon har något smått till min/er eller ej.

Men hon kunde inte känna något 

I vanliga fall skulle jag varit nedbruten och förtvivlad över de beskedet. Men denna gången har jag is i magen. Det finns så många parametrar som spelar in denna gången. Candy kan ha påverkats av en annan yngre tik att visa sig redo för parning. Med påföljd att jag åkte när hon visade sig redo. Så när jag tror att hon, idag är på dygn 25 så kanske hon bara är på dygn 22 efter hennes ägglossning. 

Förra gången parade jag på dygn 12, 13 och 15. Denna gången parade jag på dygn 9 och 11. Så det kan ha varit i tidigaste laget. Detta är ju Candys tredje gång som hon är parad, så vi vet att hon kan få valpar. Och Vincent blev pappa till en kull som föddes på nyårsafton. Så då vet vi att han levererar. Så dem faktorerna är säkra när de handlar om det ska bli något eller ej. 

Att jag har såpass is i magen som jag har beror på hur Candy uppträder och visar att det tagit sig. Okej, det kan hon kanske visa bara för att hon är parad, men ändå gå tom. Av en annan anledning så har jag sagt sedan länge att jag kommer göra en dräktighetskontroll genom ultraljud på henne. Den är planerad tills på torsdag. Så då hoppas jag på att det syns något. Men det kan vara så att även det är för tidigt. Men de svaret får jag då.

Så fortsättning följer med denna dräktighet.

Här en bild på när hon var dräktig förra gången.

2019-01-12 17:13 | 0 kommentarer | Hundar

Många vet ju att jag har varit iväg och ställt hundar i helgen (eller egentligen är det ju inte helgen. Utan det var ju torsdag och fredag, men av ren vana säger jag helgen ) och väntar på resultat, placering och kritik. Men det dröjer någon dag till innan det kommer. 

Jag hade ju planerat att bo nära Göteborg i husvagnen under hela utställningen, för att spara så mycket energi jag bara kunde, med det räckte ändå inte till. Så jag tog mig hem igår och varit hemma hela denna dagen. Blivit servad av gubben resten av gårdagen och denna dagen.

Vagnen fick stå kvar, för den orkade jag bara inte packa ihop och ta med mig. Den åker vi in och hämtar imorgon. Då ska vi faktiskt in till mässan igen men det blir på eftermiddagen och bara en kort stund. Behöver ju handla lite mer saker till hundarna. 

Men ni som vill veta hur det gick för hundarna får vänta till iaf måndag.

2019-01-05 18:58 | 0 kommentarer | Hundar

Det är ju märkligt hur lätt man låter en hund ta över i hemmet 

Vi har ju sedan många år kallat Candy för vår diva, och det utnyttjar hon till fullo. Nu när hon är parad, så har hon redan börjat spela sitt spel. Vill hon inte gå ut, då går hon inte ut, när hon vill gå ut, då spelar det ingen roll vad klockan är på dygnet. Vill hon inte gå upp för trappan, då går hon inte upp för trappan. Vill hon inte gå ner för att L-E ska ge dem mat, då går hon inte ner förrän hon känner för det. Ofta behöver jag puffa på henne både 2 och 3 gånger innan hon rör på sig 

Men samtidigt är hon så underbar och kelig 
Hon ger oss så mycket tillbaka. Nu när vi har Star i huset också, så sköter hon om henne lika väl som ifall det varit hennes egna valp. Många gånger kommer hon till mig och vill "prata". Vad jag hoppas, vill hon säga att hon väntar smått. 

I vanliga fall tycker jag tiden går så himla fort, att har det redan gått 3 veckor. Men denna gången när jag kollar i kalendern, så märker jag att oj, de är bara en dryg vecka sedan vi parade henne första gången. Igår kväll satt hon bredvid mig och fick svälja gång på gång på gång. Då fick jag för mig att det gått tre veckor sedan vi va i Stockholm. Men blir nästan paff när jag ser att det inte gått längre tid än det gjort.

Denna gången kommer jag göra ultraljud när tiden är inne, utöver kolla med "min gamla tant". Jag brukar ju säga att ultraljud gör man bara för sin egen skull. Det står jag fortfarande fast vid. Men när det blev såpass dramatiskt förra valpningen för Candy, så måste jag lugna mina egna nerver. Så därför kommer jag kolla läget på henne. För är jag lugn då är Candy lugn. 

2018-12-30 19:14 | 0 kommentarer | Hundar

Nu har nästa tjej börjat löpa. Iaf vad det verkar som. Det är ju vanligare än ovanligt att de synkar sina löp än att de löper hipp som haver. Så även om det bara va 4 månader sedan som Assi löpte, så tycks hon löpa nu igen. 

Jag har undrat vem som kommer anpassa sig efter vilken tik. Och tydligen är det Assi som får följa Candy. De är ju det mest logiska eftersom Candy är äldst. Men det lustiga var att Star började ju löpa 5 dagar före Candy. Men de lever ju inte tillsammans på samma vis som Assi och Candy. 

Man kan ju spekulera i detta till det oändliga. Men eftersom Candy hade längre mellanrum denna gången så kan de ju varit för att vänta in Assi, men så kom Star och började löpa, då började hon också, just för att hon är äldst. Och nu har Assi börjat löpa för att Candy haft sitt. 

Så nu kommer Money få gå igenom ännu en runda med löpande tik 

2018-12-26 01:05 | 0 kommentarer | Hundar

Kan ju säga att det har varit högintressant att ha två tikar i huset som löpt samtidigt och även ha en hanhund i huset. Men jag måste säga det igen. En sicken hane vi har. Okej, han piper och låter, men han kan även tex gå upp för trappan ihop med tjejerna. Väl uppe så säger vi till honom att "gå in", de är alltså till datarummet. Och med stora uppspärrade ögon och sug i blicken, så går han in i datarummet. 

När jag kom hem från Stockholm så visste jag ju att Candy är i de sista dagarna/dagen på hennes höglöp. Men samtidigt hade Star kommit i höglöp och var det fortfarande när jag kom hem. L-E hade ju berättat hur det var här hemma medans jag var iväg, med Money och Star. Hur han behövde ha dem isär och jag tänkte att det lär ju inte bli lättare för honom med Candy hemma. 

Men det var nästan som att han blev lugnare nu när jag var hemma. Men det är klart, ingen blev lämnad ensam i något rum längre. Utan jag hade tjejerna i ett rum och L-E va med Money i ett annat rum. Och faktiskt, han klarar vara i samma rum som tjejerna när vi bevakar. Så han får ligga i fåtöljen ihop med oss på kvällen. Under natten är han inne tillsammans med L-E, vilket han brukar vara. Enda skillnaden nu är att grinden är stängd. 

Nu är höglöpet över för Star så där är det lugnt mellan henne och Money. Men de får inte vara ute själva än, till det tar det iaf 2-3 dagar till. Men nu har intresset för Money övergått till Candy igen. Nu är jag helt säker på att hennes höglöp är över. Men hon ställer ändå upp sig. Främst för Star, men Money får också lov att kolla henne, om Candy får bestämma. Men för oss är det no no. 

Jag vet ju att Candy är en porrtant, så att hon fortfarande tillåter närmanden är inget jag är förvånad över. Men att Money är såpass intresserad som han är av henne gör mig ändå lite glad. För jag vet ju att en tik som det tagit sig för, luktar löptik. Men undrar om det börjar redan nu. Men om man ska prata om tidiga tecken på om det tagit sig eller ej. Så kan jag meddela att hennes löp är längre än vid ett löp där hon inte blivit parad. 

Och idag så vill hon gärna inte hoppa upp på stolar eller gå upp för trappan. Om jag då ska ta till mina egna spekulationer för varför hon är sådan, så beror det på att det tagit sig. För de andra gångerna som hon varit parad, så har det tagit några dagar så har hon uppfört sig på samma sätt. Det kan ju vara att i detta stadiet så är det något som gör ont eller stramar. Okej att hon är diva, men hon brukar inte stå och vänta på att bli buren upp för trappan eller ligga och sova på golvet för att hon inte kommer upp på stolen. 

Nu ska ni inte ta mina iakttagelser som något riktmärke för att det kommer bli smått i huset. För det kan lika gärna vara önsketänkande från min sida, att det är detta jag vill se.

Här är vi ändå hemma hos Åsa. Det gick lika bra denna gången som på hotellet.

2018-12-24 14:09 | 0 kommentarer | Hundar