Det slår nästan aldrig fel. Inför varje löp som jag ska para en av mina tikar, så är det en oändligt väntan på att det ska börja löpa. Denna gången har jag sagt sedan Assi slutade löpa att hon drar nog igång Candy också, så hon börjar löpa tidigare. Men inte då. Det har länge stått på hemsidan att jag ska para henne i november. Och november är det nu. Och otåliga jag vill ju att hon ska börja nu........
Jag har nog i över en månad kollat henne med papper ifall det har satt igång. Som jag sa till en i veckan, att när jag kommer med papper mot henne nu, så går hon och gömmer sig, hahaha
Och till samma person har jag sagt att snart trycker jag så hårt på henne, så hon börjar blöda. Tänk om det var så enkelt. Nu har jag trott i över en vecka att det kommer komma igång på riktigt. Vi ska ha besök imorgon av en som är intresserade av en valp från Candy. Och i vår mail/telefon kontakt vi haft, så sa jag att det kan ju hända att hon har börjat löpa då. Men vad det verkar som nu, så kommer det inte ske imorgon heller.
Till Åsa (Vincents ägare) har jag också sagt att nu är det väldigt nära. Att jag snart packar min väska för att åka upp till dem. Jag börjar planera för aktiviteter när jag är hos henne. Vart jag ska åka, hur jag ska åka, vem jag kan besöka osv osv. Samtidigt planerar jag var de andra hundaran ska vara. L-E jobbar ju, så de kan inte vara hemma ensamna så länge.
Jag kollar tågtider ca 10-11 dagar framåt, vilka tider de går, när är jag uppe, hur är anknytning från stationen, provat tikskydd så det passar, kan jag be L-E köra mig till tåget eller ska bilen stå på långtidsparkeringen??? Om hon börjar löpa imorgon, kan jag vara med på den aktiviteten, kommer jag missa kursen med Assi, kan jag åka på en tävling jag anmält Money till, kan jag åka till utställningen i Kungälv bara för att med Assi???
Men det är bara till att fortsätta vänta. Och nu stämmer verkligen ordspråket: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge 
2018-11-03 21:00 | Hundar