Helec's Kennel

Blogginlägg

Synkade löp!

Många vet ju att tikar som bor ihop brukar synka sina löp efter varandra. Jag trodde ju ett tag att det var orsaken till att löpet för Candy drog ut på tiden. Att hon skulle vänta in Assi. För hon löpte ju i augusti, så det blir ju väldigt tidigt för henne att löpa redan nu igen. Och när Assi löpte i augusti så trodde jag att Candy skulle löpa tidigare, just för att synka sina löp. Men än är det väldigt lång tid mellan tjejernas löp.

Däremot har vi en annan tjej som har börjat löpa samtidigt som Candy. Hur konstigt det än låter så har Sky, vår ena katt, börjat löpa också. Om det nu heter så på katter. Det var länge sedan som vi hade en katt i löp här hemma, och vi har absolut inte haft det denna tiden på året 

Men jag kan meddela att snart blir det stämbandsoperation på henne. För som hon springer runt här och låter. Jamar är väl nästan synd att säga, för hon tömmer lungorna på luft i ett enda läte. Och vet ni, en katt har tydligen väldigt stora lungor. Eller iaf massa luft i dem. Och vet ni vad mer, katter är nattdjur. Så när tror ni hon låter som mest. Jo, självklart på natten 

Hon låter ju på dagen också, men nätterna är värst. När jag tog över Sky så sa jag att jag vill att hon ska få en kull innan jag kastrerar henne. Inte fasen trodde jag att hon skulle löpa nu och behöva höra detta oljud dag som natt. Jag vill ju inte släppa ut henne heller, för jag vill inte ha kattungar i vinter. Som tur är så är hon inte så angelägen om att gå ut. Däremot försöker hon få våra hankatter (som är kastrerade) till att ställa upp. Men dem fattar absolut ingenting 

Nu vet inte jag hur länge en katt är i löp. Men hoppas innerligen att det snart är över. För jag håller på att bli tokig 

20181021_091606

Här ligger hon lugnt och skönt. Men annat är det nu som sagt.


Den förlorade "sonen"

Nä, någon son har jag väl ingen förlorad och i detta fallet är det inte ens en han, utan en hona och en katt.

I somras tog jag över en katt från en som behövde placera om en av sina. Hon va vuxen och kastrerad, van vid hundar och går både inne och ute. Men för att hon skulle lära sig att hon skulle bo här nu, så lät vi henne vara inne. Även om hon va van vid hundar så är ju mina hundar andra mot de hundar hon hade på sitt förra ställe.

Hon tyckte väl att de var lite läskiga, så hon höll sig inne i datarummet. Vi ställde dit både mat och vatten, plus något hon kunde göra ifrån sig i. När allt hade lugnat sig framåt kvällen så kom hon fram till mig. Då va hon huuuuuur kelig som helst. Jag fick till och med en bild på henne och skickat till förra ägaren. 

20180610_000314

Men alla minns väl vilken varm sommar vi hade och hon kom till oss mitt i denna högsommar. Vi va väldigt noga med att ha stängt överallt. Men likväl missade vi stänga ett fönster på kvällen, så när Assi tog till sin grova stämma (för något jag inte kommer ihåg), så hörde jag bara hur det brakade till i datarummet. 

Paniken steg!!!! Men det spelade ingen roll hur mycket jag än kallade på henne, hon var inte kvar inne utan hoppat ut genom fönstret på andra våning. Vi har ju alltid haft katter men hon hade inte hunnit vänja sig vid dem. Men vi har ju flera ställen där de brukar ligga ute i stallet. Dagen efter gick jag ut för att se om hon var där. Kallade på henne, för jag vet att hon reagerade på sitt namn. 

Men där fanns ingen. Jag ställde ut mat och vatten. Nu är det ju svårt att veta om det var hon som åt av det, för den gick åt. Och eftersom hon är så kelig som hon är så tror jag ju att hon hade kommit fram ifall hon skulle vara i närheten. 

Jag skrev ut på facebook att jag sökte henne, jag kontaktade den förra ägaren ifall hon skulle ta sig hem dit igen. Men hörde ingenting. Chansen att hon skulle ta sig tillbaka till oss kände jag som minimal. För hon hade bara varit här i 4 dagar. 

Så det var bara att inse fakta att hon var borta. Jag befarade ju det värsta med att räven tagit henne eller något liknande. En utav alla gånger som jag gick runt med hundarna så såg jag ett halsband uppsatt på en gren. Tyckte mig känna igen det och visst var det hennes halsband. Det satt så högt upp, så de hade inte kunnat varit hon som fastnat och halsbandet släppt. Och såpass ofta går jag ju där, så hade de hängt där tidigare då hade jag sett det redan då.

Men så igår när jag satt och scrollade på facebook, så var det en som lagt upp en bild på en honkatt med kort svans och både väldigt kelig och otroligt hungrig. Jag tyckte ju att den var väldigt likt med den vi tog över. Laddade ner bilden och skickade till den förra ägaren och frågade om det kan vara den katten. Det dröjde inte länge förrän jag fick svar att, jodå, det är hon.

FB_IMG_1541312265439

Jag satte mig och räknade efter hur länge sedan som hon försvann och tappar nästan hakan när jag får det till 4 månader. Jag frågade han som lagt upp bilden om hon varit där länge, men det hade hon inte, utan bara dagen före. Och idag ringde han och sa att nu var hon tillbaka hos honom. Det fanns ingen tvekan, utan jag sätter mig i bilen och hämtar henne. Då är hon alltså bara någon km härifrån. 

Kan väl inte påstå att hon känner igen mig, men jag känner igen henne. Det är inga problem att ta henne och jag pratar med henne innan jag sätter henne i buren. När jag gör det med andra katter så brukar de liksom spreta med benen och sätta klorna i kanten för att göra sitt yttersta för att bli instängd. Men inte lilla Pi inte. Hon lät sig bli instängd i buren.

Väl hemma igen fick hon vara kvar i buren ett tag till. Någon hund kom för nära buren så hon fräste och markerade, Sky som vi haft ett kort tag efter Pi försvann, gillade inte heller "nykomlingen". Men det är ju ganska typiskt katter. 

Även om hon är tillbaka så blir det väl ingen fest som när den förlorade sonen kom hem igen. Men visst jublar jag över att hon är tillbaka och välmående.

20181104_124932

 Och en sak är helt säkert, vi kommer hålla henne instängd ett bra tag innan vi vågar släppa ut henne igen.


Känner hur de sparkar :-D

Nä, de är inget mirakel, för de är inte på Bea som jag känner hur de lever i magen, utan hos lilla Kompis. Jag la handen på hennes mage igår o då kom de en liten spark 
Om jag räknat rätt så ska hon ha sina ungar nästa vecka. Jag vet ju inte exakt när, för de var helt klart en oplanerad parning. Och katt som hon är, så har hon väl till o med varit ute o slarvat med mer än en hane

Men om jag räknar från de att hon löpte, så är de nästa vecka dem ska nedkomma
Min tanke när jag köpte henne, var att hon skulle få en kull och från den spara en unge. Men jag vet inte om jag är redo att spara en redan nu???

Ja,ja de återstår väl att se, hur många hon får o vilka kön de är på dem och FRAMFÖRALLT hur dem ser ut



Sköldpaddsfärgad katt

Märkte nu att jag har ingen bild på henne i denna datorn, så jag fick låna en bild som är mycket likt henne. För ansiktet ser precis ut såhär som denna katten har


RSS

Choose language

Bloggerska

DSC_2335 (2)
Helena Carlsson med Star