Då har jag varit iväg även idag. Jag frågade en person, om hon kunde ta min plats på en föreläsning om jag inte orkar åka. Men det gick tyvärr inte. Jaja, jag får väl åka själv iaf. Så jag förberedde mig på att åka. Det är ett jobb att göra för mig.
Först och främst mentalt. Sitta och tala med mig själv hur jag ska planera min dag. Att vid den och den tiden behöver jag åka, då måste jag göra detta innan, när kommer L-E hem, hinner jag äta innan eller ska jag åka än tidigare och äta längs vägen. Planera när jag tar mina koppar te. För de har stor betydelse också för mig. Planera vad jag behöver ha med mig för att orka. Denna gången blev det bara en mugg med te som jag kunde värma när jag körde hem.
Vad kan jag göra hemma under dagen. Hur mycket energi tar det, hur mycket energi behöver jag för att orka med kvällen. Vad måste jag avstå från, för att orka. Ska jag åka öht? Hur kommer jag känna mig imorgon, vad ska jag göra imorgon. Ja, det är ett helt företag att vara iväg två dagar i rad för mig.
Kan säga att allt detta var värt det idag. Det var en sådan givande och rolig föreläsning. Och nyttig. Det finns ju mycket att lära sig om hundar och dagens föreläsning var om hundens anatomi. Det går inte gå igenom allt inom anatomi på en kväll. Men jag har fått en djupare inblick än vad jag fått innan på andra kurser. Börjar förstå några samband mellan rörelse och vinklar. Men för att komma än djupare i ämnet så kommer jag söka efter andra kurser.
Dagens kurs var slut ca 21.30 och jag har ca en timme hem. Men det var inget som hindrade hundarna från att höra när jag kom hem.
Jag hörde redan när jag gick ur bilen att de hörde mig. Så jag vet vad som väntade mig innanför dörren. Jodå, ingen skillnad idag. Det var tre stycken väldigt glada hundar i hallen. Den ena mer skälligare än den andra. Den ena hoppade högre än den andra. Den ena blockerade min väg in mer än den andra.
Men jag tar mig inåt och upp på andra våning. Då frågar jag L-E om jag ska åka igen 
NÄ! sa han 
Då hade tydligen det varit ett pipande och gnällande och oroligt för att jag inte var hemma. Först hade han låtit dem vara på övervåningen. Men till slut orkade han inte med dem längre, så de fick vara i köket.
Och vis av erfarenhet så tar jag av mig mina glasögon innan jag sätter mig. För jag vet att iaf två hundar vill hälsa på mig väldigt intensivt och på väldigt nära håll. Så när de är klara och jag fortfarande har glasögonen på mig. Då är det som att se genom dimman i Lützen
Men denna gången hade jag en hund med större tunga i knät också. Så alla tre skulle hälsa på mig som ifall de aldrig sett mig. Nu tycker jag faktiskt detta är lite gott att bli välkomnad på detta sätt. För de har en stoppknapp också. När jag säger att nu räcker det. Då lugnar de sig och oftast går och lägger sig. Det kan hända att de kommer fram till mig igen. Men då säger jag bara att, Nej, vi har hälsat klart.
Imorgon lär jag vara hemma hela dagen iaf. För nu orkar jag inte vara imorgon också. Däremot ska jag iväg på lördag igen. Men då får alla hundarna följa med, så då är det betydligt lugnare med min hemkomst 
2018-11-15 23:16 | 0 kommentarer | Hundar