Det är inte många saker jag ogillar så mycket som att säga nej 
Jag har blivit bättre på det, men det känns fortfarande jobbigt. Säga nej när någon ber om hjälp, säga nej till tikägare när de frågar om att få låna Money, säga nej att få låna saker av mig. Jag har iaf blivit bättre på att inte erbjuda hjälp när jag läser eller hör någon ha problem. För som den problemlösaren som jag är, så har jag ofta lösningar på saker. Men lösningen innebär oftast att jag själv är inblandad. Inte alltid optimalt numera.
Idag har jag tagit ännu ett beslut om att säga nej.
Jag säger nej till kommande förfrågningar om cavaliervalpar. Efterfrågan och tillgången på just cavaliervalpar rimmar ju något illa sedan ett tag tillbaka. Det kan ju tyckas vara ett guldläge för uppfödare, att man kan välja och vraka bland intressenter. Jo, för visso. Men det finns väldigt många postseriella köpare som är just det som vi söker efter. Vi har så många trevliga, omtänksamma och genomtänkta köpare att vi har inte ens valpar till dem vi redan har på vår lista.
Så trots att vi inte kommer ta emot fler, så lär jag behöva säga nej till flera stycken. Och stå där och förklara att hur bra och hur trevliga och hur väl en valp kommer få det hos er, så har vi inte någon till er. Och HUR väljer man som uppfödare då???
Nä, det är inte lätt att ha för många att välja bland heller 
2020-05-04 11:08 | Hundar