Ja de här med att ha höns va lite annorlunda än jag trodde. Jag visste inte att de kläcks mest tuppar, jag visste inte att de fanns så många olika raser, jag visste inte att dem kunde vara så personliga och framförallt visste jag inte att dem var så sköra. Eller sköra o sköra. Jag trodde att dem kläcks o sedan lever ett härligt liv där dem pickade mat o lägger ägg.
De som förvånade mig mest var hur mycket olika sjukdomar dem kan få. Och hur snabbt dem bara försvinner. En dag kacklar dem o går runt, nästa dag ligger dem döda i båset 
Jag kan väl inte säga att jag har blivit härdad, men i början blev jag tagen av de o tyckte så synd om de lilla livet. Idag tänker jag VARJE DAG, ligger de någon död idag också, och går in till hönsen med oro. Men så ser jag att alla lever, då blir de en djup suck av lättnad.
Men så va de ju de här med att de kläcks mer tuppar än hönor och som ni kunde läsa i förra veckan, så sa jag hej då till tre tuppar. Och jag sa verkligen Hej då till dem. Innan vi utförde de, så tittade jag dem i ögonen o tackade för att jag fått ha dem och bad nästan om ursäkt för vår handling när de gällde just den tuppen. De gjorde jag tre gånger som sagt. Jag tyckte verkligen om dem o dem var personliga, men de är som uttrycket säger, man kan inte ha grisen i köket för att han är snäll.
Och samma gäller de, iaf för mig, att jag kan inte ha hönshuset full av tuppar. Om ni skulle gå in på blocket och titta där på höns, så kommer ni se hur många annonser som helst där folk skänker bort tuppar. Och då är de oftast rashöns. Jag har faktiskt lyckats sälja en tupp och de blev nästan kors i taket här hemma då. I de fallet var de en rastupp och dem som jag tog bort förra veckan var blandras, så chansen att någon skulle vilja ha dem är mycket liten. Jag har försökt hitta andra ägare till dem, men ack nej. Dem blev kvar, tills förra veckan då iaf.
Utöver dem tre så har en höna och en tupp lämnat mig. Och typiskt nog var de dem som jag var mest rädd om, eller några av dem som jag är mest rädd om. När jag såg att dem inte mådde så bra tog jag in dem i huset o dem fick bo inne i valprummet i en kaninbur med lampa o övrig värme. Jag gav dem även honungsvatten för att dem skulle få lite mer energi. Och efter någon dag tyckte jag att hönan började bli bättre o funderade på att låta henne vara ute hos dem andra hönsen igen. Hon såg verkligen normal ut. Då kände jag mig så stolt. Jag har verkligen gjort allt för den hönan o hon har ett lyxliv här. Men så igår helt plötsligt så slutar hon sitt liv. Usch vad ledsen jag blev då. Dessutom lämnade även tuppen mig i denna veckan, lika plötsligt som hönan. Och de var den tupp som jag köpte allra först, så utav de åtta jag hade från början har jag bara två kvar utav, de andra har fallit bort en i taget tidigare.
Så jag har fått lite plats över i stallet där jag har hönsen. De var ju bra tyckte jag, nu till vintern, jag har dessutom satt ihop några av olika färg som ska separeras till våren för att de ska bli färgrena kycklingar.
Men så föll de sig inte sämre än att kompisen skänkte bort sina höns. Och jag nappade på, på en gång. Så nu har jag fem nya höns där ute. O dem är sååååå fina. De är fyra stycken hönor och en tupp utav rasen sussex. Dessutom utav färgen ljusa. När jag såg denna färgen på vilken hönsras som så föll jag för den, men tyckte inte att de passade in bland de jag har redan. Men nu blev de bara att jag skaffade dem. Och Thomas, som tuppen heter, satte sin stämpel i stallet direkt, han galer o han galer med en bas jag aldrig trodde en tupp kunde ha.
Oj va långt detta blev. Men livet är lite + och - så även med höns.

Detta är inte dem jag hämtade igår, men dem ser exakt likadana ut 
2013-12-05 10:21 | 0 kommentarer | Hönsen