Helec's Kennel

Då planerar vi en kennelträff igen. Denna gången vill vi slå ihop det med en inofficiell utställning. Det är västsvenska fågelhundsklubben som arrangerar i Sätila på Strömmaskolan. Det är en mycket omtyckt och väl genomförd utställning.

Jag kommer ställa ut Ronja i valpklass 6-12månader. Vill ni komma och ställa ut er hund så hjälper jag er, förhoppningsvis på bästa sätt
Allt från att anmäla er hund till utställningen. Och på plats med vaccinationskontroll till att gå med era hundar i ringen, dock kan jag bara gå med en i vardera klass. Skulle det falla sig att det är mer än en i samma klass som vill ställa ut, men ni vill inte gå med hunden själv, så kan jag säkert få hjälp av andra på plats.

Efter utställningen så bjuder vi in er alla till en liten sammankomst här hemma hos oss. Lite mingel och lättare snacks. Vill ni inte eller inte hinner vara med på utställningen är ni ändå välkomna hem till oss, tid meddelar jag senare.

Har ni frågor eller undrar över något TVEKA inte att kontakta mig.
Vi ser verkligen fram emot att träffa så många som möjligt

Klicka på länken nedan för att se inbjudan
Utställning Sätila

Detta är Honye när hon blev BIR (Bäst I Ras) på samma utställning.
Och som ni kan se, det är kallt, så klä er varmt och ha med varmt till hundarna också

2014-01-29 09:41 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, vem tycker inte att man känner sin hund eller sin flock. Har man både hanar o tikar så vet man att de är jobbigt när tikarna löper. Allt från att hanarna slåss till att man enbart behöver separera dem från tikarna när dem är i höglöp. Och tikarna kan var sura o griniga, kanske även dem slåss sins emellan eller så märker man ingen skillnad på dem alls.

Och redan innan vi bestämde oss för att låta Tyzon gå vidare, så sa jag att undrar hur flocken reagerar på att han är borta. Jag trodde faktiskt inte att de skulle bli så stor skillnad. För Tyzon var ju så otroligt snäll. Han accepterade väldigt mycket, o då menar jag mycket. Men skulle han mot förmodan säga ifrån, då sa ingen något, o han behövde bara säga till en gång.

Den som jag kunde tänka mig skulle sakna honom var Bea. För hon stod ofta och slickade honom i mungipan. Jag trodde ju hon gjorde de för att fjäska. Men jag märkte att så fort de vattnades i munnen på honom, så var Bea där för att slicka upp de
När hon började göra de på honom, så va hon ju så liten, så även om Tyzon låg ner, räckte de med att han sträckte på huvudet, så nådde hon inte. Allt efter hon växte så ställde han sig upp. Men när hon väl va färdigvuxen så hjälpte de inte vad han gjorde för att försöka undvika att hon slickar honom. De allra sista tog han faktiskt ner huvudet, då kom hon inte åt honom.

Ludde trodde jag skulle axla hans roll nu. Men de verkar inte som att de blir så. Utan än så länge är de ingen "som bestämmer".
En annan förändring jag märkt också är hur tyst de är på morgonen. Förut så skälldes de här så INGEN kunde sova. Tyzon var alltid tyst, de skulle mycket till för att han skulle skälla. Men de små levde rövare o väsnades desto mer.

Jag nämde de till L-E men de hade inte han tänkt på

Vi får väl se om de blir några nya rutiner här i flocken, dem kanske inte "kommit in i" att en i flocken är borta. Men här har inte blivit kalabalik iaf

2014-01-28 17:55 | 0 kommentarer | Hundar

Att det var jobbigt i fredags var de inget snack om, men att de skulle vara såhär jobbigt idag också, kunde jag inte föreställa mig

Jag tänkte o trodde ju att jag skulle bara sakna honom när jag kom hem, ifall han inte var med i bilen. Men naturligtvis saknar jag honom i fler situationer. Ta bara efter jag duschade idag, när jag kommer ut från duschen så säger jag, "Akta på dig Tyzon". REEEEEN vana. Han låg ALLTID utanför duschen på badrumsgolvet o väntade på mig.

Men så när jag ska köra iväg. Jag ville inte ha med mig någon hund idag, för jag visste inte hur länge bilen skulle stå stilla o med tanke på tempen ute fick alla vara hemma. Men Tyzon brukade ju alltid få va med iaf, på med täcke bara så hoppade han så glatt in i bilen. Men nu fick jag gå till bilen UTAN hund

De blev ingen DUNS efter jag startade bilen, de blev ingen som drack vatten, de blev ingen som stökade runt där bak för att bädda. De blev ingenting
Sedan själva körandet gick bra. Men när jag stannade bilen o stängde av den, blicken gick direkt till backspegeln o jag väntade på att få se ett svart stort huvud som gjorde en ljudlig inandning. Men de va ingen som gjorde de heller.

Det värsta va nästan att gå ur bilen. För även om han var i kofforten så sa vi alltid, "Tyzon, nu får du vakta bilen". O tänk han vaktade den så bra, så den stod kvar varje gång
Och de sa vi självklart till honom också, "Duktigt av dig Tyzon o vakta bilen så". Sedan att ingen skulle vara gladare än honom ifall de hade kommit in någon i bilen, behöver jag ju inte tala om

Tja, de kommer väl bli så ett tag, första gången utan Tyzon vid de tillfället, utan Tyzon vid detta tillfället osv osv. De var samma som när jag förlorade min mamma. Det första året var tuffast. Och idag var första gången jag var ute och körde bil sedan vi lät Tyzon få sin sista vila.

2014-01-27 15:23 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, trots att de är söndag idag så får vi ändå komma tillbaka till vår vardag, fast en vardag utan underbara Tyzon. Självklart har vi inte vant oss vid att han är borta än. När jag ska gå upp på övervåningen så tänker jag att "Åh, nu väntar Tyzon på mig", men nä, de gör han ju inte

När jag ska gå ner så är jag beredd att säga "Tyzon, du kan stanna där, jag är snart tillbaka". Men de finns ingen Tyzon att säga de till.

Än har vi inte varit iväg något sedan vi kom hem i fredags. För de gånger som han inte var med i bilen, så var de alltid han som skällde högst av glädje för att vi va hemma igen. Det var han som "sa till" de andra att vi kommit hem. Han var alltid på sin vakt och lyhörd.

Imorse var konstigare än igår morse att han inte är kvar här. Saknaden o sorgen var väl där igår, men idag lite mer avkopplad och då "glömde" att han inte är med oss längre. Tja, jag vet inte. Nu vet jag iaf att han har de bra och jag kommer få hem honom igen. De tar väl ett tag tills vi kan göra klart hans plats, nu när de är så fruset i marken, men vem har bråttom

2014-01-26 14:34 | 0 kommentarer | Hundar

De har väl inte undgått många vad vi varit och gjort idag. Något jag kan säga om de är att jag ska aldrig ringa en vecka innan och boka tid för att ta bort någon hund, tja inte boka tid för att ta bort någon katt heller. Utan framöver ska jag kolla tid när vi bestämt oss att nu är de nog för de djuret.

Detta har varit den värsta veckan i mitt liv, o då har jag en del att jämföra med. Tex när min mamma gick bort, hon låg ett halvår från diagnos till bortgång. ÄNDÅ var detta värre. Jag lär aldrig få en ny mamma o jag lär aldrig få en ny Tyzon, men jag sörjer trots de Tyzon mer??? Märkligt men sant.

Trots att denna veckan varit den längsta o värsta jag upplevt än så länge, så har jag ändå dåligt samvete. Jag har BARA gråtit en gång sedan jag ringde o bokade tiden. Jag har trots våra planer levt som ifall denna dagen inte skulle komma. Jag har åkt på kursen, jag har åkt på aktiviteter, jag har rest runt i landet som inget skulle hända. Men jag lovar, vad som än hänt, vad som än hamnat framför mig, så har jag bara tänkt på Tyzon och de planer vi haft för honom.

När jag kom in till veterinärstationen idag, så fick jag en välbehövlig kram av veterinären. Jag fick kramen före vi sa något ord till varandra. Och innan vi släppte taget om varandra, så sa jag att, jag vet att jag tagit rätt beslut. Men så kom de ändå ord från mig som sa. Jag är ändå osäker. Men så fick jag förklarat lite våra argument och då tyckte veterinären att de var dags för honom att få sista vilan. Jäklar nu kommer tårarna igen..............

DÄREMOT fick jag inte en enda tår i ögat då. Men jag förklarade för veterinären att jag går på starka antidepressiva tabletter, så mina känslor är nedtryckta, men inom mig gråter hela kroppen. Jag var hos min terapeut i veckan och förklarade hur de låg till med min älskade Tyzon. Men även att jag känner skuld för uteblivna tårar. Men som hon sa att de kommer när de kommer. Och tabletterna håller mig självklart i schack.

Så dessa tabletter håller min depression i schack, men samtidigt dämpar de ALLA känslor. Så de har inte varit många tårar i veckan, men nu när han är borta strömmar de bara nerför mina kinder.

2014-01-24 22:18 | 3 kommentarer | Hundar

Så var vi vid den där dagen som jag fruktat länge. Men får ändå säga att jag känner ju att vi gör rätt. HAN "säger" att vi gör rätt också. Han "pratar" med mig genom sin blick och sitt uppförande. Bara jag säger Tyzon i tanken, så tittar han på mig med bedjande ögon. Ibland har han sorg i blicken o ibland gnista, gnista för att han samtycker och typ att vi inte ska vara ledsna.

-Jag kommer få de bra matte. Jag har kompisar som väntar på mig o jag ska få träffa min "mamma" sahmira (Mim, ursäkte om jag inte stavat rätt, men de har ingen betydelse här tycker jag) och så har jag min kompis Ragge där också.

Som ni kunde läsa häromdagen så besökte jag Markus för att han skulle få chansen att säga farväl till honom. Men de föll sig också att jag åkte till Kungsbacka i förrgår. Då var jag ju bara tvungen att åka till min pappa också, så även han fick ta farväl av Tyzon. Och de var SÅ värdefullt för min pappa, han blev mycket tacksam för att vi åkte in till honom. Och det var ett jobbigt farväl för min pappa, han verkligen ÄLSKAR Tyzon. Han gillar många djur, men Tyzon har alltid varit speciell för pappa, så de var någon tår som rann längs med hans kind.

Igår åkte jag ju till Dalsland för att titta på hanar till Bea. Men så ville jag inte lämna Tyzon kvar hemma. Okej, L-E kom hem tidigare för att ta hand om de andra hundarna, så dem va inte ensamna länge. Men jag vet ju att är Tyzon kvar hemma när vi åker, så går han bärsäkrargång hemma. Trots värk o smärta så hoppar han över grindar o går i trapporna. O då river han ner allt han kan. De har sällan med mat att göra, utan en protest för att han inte får åka med. Och jag ville inte ha ett sådant sista minne utav honom, att jag var irriterad o sur på honom. O han gillar att åka bil. Han står bakom bilen innan jag ens hunnit av altanen. Sedan rätt in i bilen o de första han gör är att dricka vatten.

De spelar ingen roll hur mycket vatten han druckit förut, han SKA dricka direkt när han hoppat in. Sedan så fort man vrider om nyckeln till bilen, så säger de DUNK i hela bilen, för då lägger han sig ner, o han reser sig inte förrän man är framme. Lustigt nog reser han sig inte när man stannar för rödljus men han reser sig upp innan man stänger av bilen när man är framme. Jaja, de är väl inte meningen att man ska förstå de.

Nu ska vi som sagt iväg idag och låta honom gå vidare. De blir jag och L-E som åker. Jag kommer vara med honom hela tiden tills hans sista andetag. Vi kommer gråta och sörja honom otroligt. Men jag ska ha hem honom igen. Han har redan sin plats i trädgården. Inte där jag trodde från början, utan jag har valt en annan plats nu.

Du är fortfarande med mig min älskade, underbara, fantastiska och ibland billiga Tyzon. Men R.I.P Tyzon

2014-01-24 11:27 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, jag har bara en tanke i huvudet just nu. Allt jag ser o allt jag hör associerar jag till Tyzon. Inte beslutet i sig utan tanken på att leva utan honom. Han har trots allt varit med oss i drygt elva år o nu börjar det sjunka in att imorgon är sista dagen ihop med honom. När jag tittar på honom så tittar han tillbaka som han aldrig gjort.

Jag försöker sysselsätta mig med än de enda än de andra, men allt kommer bara tillbaka till Tyzon. 

Jag har lydnadsträning med Ludde idag, först hade jag inte tänkt åka. Men tror jag behöver de ändå. Så hej på en stund. 

2014-01-22 13:00 | 0 kommentarer | Hundar

Jo, nu är jag helt säker på att de är rätt beslut vi tagit. Jag var inne till Skene idag och hade med mig Tyzon. En orsak var för att Markus skulle få tillfälle att säga farväl till honom. Så vi åkte till brukhundsklubben för att Tyzon skulle kunna vara lös utan risk för bilar.

Först va han föga intresserad av Markus, men när han väl doftat igenom området, så va de full focus på honom. Han hoppade o sprang, skuttade o rullade sig. Då sa jag till Markus att, de är ju märkligt att vi ska ta bort honom när han uppför sig på de viset. Men mamma, säger Markus då, man ser ju tydligt att han är besvärad och framför allt hans höger bakben.

TACK sa jag till Markus då. De blev en bekräftelse på att vi gör rätt. Att de är mer än vi som ser att han lider. De blev en liten stund för dem två, sedan tyckte Tyzon att han skulle ta sig en egen liten tripp. Ingen lång, men en sådandär skogslunk. Jag kallar in honom, men de händer inget. Då stärker jag min röst, då hoppar han typ till. Så hans hörsel är nog inte den bästa heller. De går här hemma, men inte på nya ställen för honom.

Men så var jag även iväg på kurs ikväll med Bea. Och när jag kommer hem, så har han tydligen så ont, så han klarar inte komma och möta mig, som han gör ALLA gånger. Utan han ligger i soffan där nere och skäller istället. För han vet inte att det är jag som kommer o han klarar inte gå och titta. Men så går jag till honom och hälsar. Men jag går även upp för att titta på tv. Då brukar han alltid följa med, speciellt om jag varit iväg. Men de kommer ingen Tyzon. Han lägger sig i soffan igen, men de var knapp han kom upp, för han snubblar när han tar sats.

Så det är bekräftelse på att vi gör rätt. Nu ligger han faktiskt inne i min säng. Jag tog ett gäng bilder idag, inte för att dem blev bra. Men de kanske är en liten signal på att de inte skulle tas bilder i de läget.
Så ni får hålla till godo med de som blev.

2014-01-21 22:13 | 0 kommentarer | Hundar

Nu är jag inte ute efter vem som har rätt eller fel, utan bara funderingar kring mitt beslut. Jag ser en hund som lider o har otroligt ont. L-E ser en hund som hänger med o springer med lätthet. Jag VILL se hunden L-E ser. Lägger jag ord i munnen på honom med den hunden jag ser???

Ser jag för kritiskt på honom??? Överdriver jag i min annalys??? Ser jag fel så är de ju bara att avboka tiden på fredag.

Usch va jobbigt detta är

OBS!!! INGEN AV BILDERNA ÄR PÅ TYZON!!!

Är det denna hunden jag ser???

Är det denna hunden L-E ser???

2014-01-21 09:52 | 1 kommentarer | Hundar

Eller jag har inte tagit beslutet än, men märker ju att de kommer närmare för varje dag. Jag vill ABSOLUT inte att de dröjer för lång tid, ändå vill jag inte att den dag ska komma alls överhuvudtaget.

Det är min underbara, älskade Tyzon som nog har sina dagar räknade. Han ska ju fylla 12 år i år. Men jag vet inte om han klarar sig tills dess ärligt talat. Ibland är han som vilken valp som helst, ja vilken labbe blir någonsin gammal
Men för varje dag som går så märker jag hur ont han har när han går. Han vill inte gå upp för trappan, men vill inte gå ner för trappan, han vill inte stå på alla fyra utan lägger sig, han tar korta steg med bakbenen, tja, de låter inte bra med andra ord :'(

Vi har i flera år, mer i förebyggande syfte, givit honom glucosamin. Men den senaste tiden har han även fått starkare tabletter för värken. Jag äter ju de, så då kan han ju också få de. Ja, nu ska ingen tro att vi äter samma medicin, utan de är mer tanken att äta de jag tänker på.
Denna vintern är första gången som jag köpt ett värmetäcke till honom också. Han kan ju inte vara kvar hemma när jag åker, för då går han bärsäkrargång så fort jag lämnat gårdsplanen. Så han får vackert följa med NÄSTAN varje gång och då vill jag inte att han ska ligga o bli kall.

Jag vill ju verkligen göra allt för honom o jag har gjort mer än jag orkar skriva men ska jag verkligen göra mer för honom eller låta honom sluta sina dagar??? Usch detta är sååååå jobbigt. Jag kommer ALDRIG få en Tyzon igen hur många hundar jag än har. Han är den första valpen som jag köpt. Jag har ju haft hundar nästan hela mitt liv, men han är den första som JAG ägt redan som 8 veckor gammal.

Åh, jag vill skriva så mycket om honom, men de bara stockar sig. Jaja, vi får se dem närmaste dagarna hur han uppför sig. Men beslutet är redan tagit, frågan är bara när

2014-01-20 09:24 | 3 kommentarer | Hundar

Ja, de är ju märkligt att dem inte kan synka sig??? Än har ingen av mina töser varit i samma period samtidigt. Den ena har löpt precis efter den andra, men aldig samtidig. Kan väl bero på att dem små inte är så gamla än, så jag kanske bara ska avvakta o hoppas dem synkar längre fram. Lite jobbigt visserligen när jag planerar parningar men de får jag ju leva med. De går ju inte styra tyvärr

Men nu är de gammeltantens tur att löpa. Jag har inte märkt något på henne själv egentligen, utan de var Ludde som gjorde mig uppmärksam på att de har hänt något. De som oroar mig mest är att han kollar av Bea också. Men hon ska inte löpa förrän, vad JAG tror iaf, i mars/april. De spelar så sett ingen roll när hon börjar löpa mer än att jag måste kolla henne så allt är ua, sedan en liten detalj till. Jag måste bestämma mig för vilken hane jag ska ha till henne

Jag åker ju som sagt upp till Dalsland på torsdag o jag tror med väldigt stor sannolikhet att de kommer bli någon av dem.

2014-01-19 12:30 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, de går ju lite upp o ner de här med hur många ägg jag får per dag. De styrs ju väldigt mycket utav  utomhustemperaturen. Vissa dagar kan de bli 10 ägg/dag medans andra dagar kanske bara 2-3 stycken. Men en sak är säker, de värps hela tiden fler ägg än vad vi förbrukar. Vart jag än åker o tycker de passar sig så tar jag med mig för att sälja. O än har jag inte fått med mig några ägg hem

Men samtidigt får jag ett annat problem med detta. Jag har jättebra med äggkartonger hemma, FÖRUTOM äggkartonger för 6-pack. Jag vill absolut inte att ni som hjälper mig samlar slutar. Jag är otroligt tacksam över de. Men är de någon/några som har 6-packskartonger, så ska ni veta att dem behövs också

Och jag kan säga att numera har jag NÄSTAN alltid ägg hemma ifall ni vill köpa av mig. Jag tar 2.- för de små och 3.- för de stora.

2014-01-17 21:50 | 0 kommentarer | Hönsen

Jag har ju hela tiden sedan jag skaffade hönsen sagt att jag ska ha en tupp som heter Kurtan. Kan ju inte passa bättre när dem har en sådan frissa som dem har. Så idag har jag bestämt att de får bli guldpaduanen som får den äran att bära de namnet.

Och självklart får ju hans höna heta Gudrun. Hon har ingen triangel med sig, men hon är ju också av färgen guldfärgad. Kanske ska kalla henne för Guldrun istället

Visst passar de med dem namnen
Tuppen är i bakgrunden o hönan framför. Det är inte mina, men dem ser exakt likadana ut.

2014-01-16 16:39 | 0 kommentarer | Hönsen

Ja, nu har jag nog fått o göra. Eller skaffat mig
Jag håller ju på för fullt och kollar hane till min lilla Bea. Jag tyckte jag började i god tid, typ på My Dog förra året. Men ändå är de inte klart o hon ska ju till att börja löpa till våren, så jag känner att de börjar bli lite aktuellt att hitta någon.

Jag har åkt runt (inte bara till My Dog) för att specifikt kolla efter hane till henne. Och på torsdag blir de en resa till. Då drar jag iväg till Åmål och Bengsfors för att spana in läget där. Tanken var att en av hanarna skulle kommit till My Dog i år, men de föll sig annorlunda, så jag får som sagt åka till dem istället

Men så när jag ändå kör, så har jag erbjudit mig att köra andra djur som behöver hjälp med transport längs vägen jag ska ta. O de har faktiskt blivit några djur. Känns ju så underbart att kunna hjälpa till och finnas till hands, göra nytta för andra

Och för att jag ska hålla reda på vilket djur som ska åt vilket håll och hämtas på vilket ställe o även var de ska lämnas, så har jag skrivit ner de. Sedan vet jag inte om jag gjorde så smart sak, för jag kollade efter hur långt de skulle bli och hur lång tid de skulle ta att köra fram o tillbaka. Kan säga att sträckan kommer inte bli så mycket längre än om jag bara skulle köra raka vägen fram o tillbaka, så de ojar jag mig inte så mycket för, men när jag kollat tiden så stäcker de sig till nästan 8 timmar............................oj oj oj. Och då är de bara körtiden, inga stopp o besök medräknade.

Så de blir till att förbereda sig på en lång dag. Men så himla kul jag kommer få

Håll nu tummarna för att jag finner vad jag söker efter

2014-01-16 12:57 | 1 kommentarer

Ja, då va de dags för dagens första lydnadsträning med Ludde sedan helgkursen. O sicken injektionsvitamin de var idag. Ludde va het o verkligen villig att jobba

O sicken träning de blev också. HELT annorlunda. I vanliga fall brukar jag börja med linförighet som "uppvärmning", men de blev jag ju varse att de va bland de jobbigaste o tuffaste för hundarna att börja med. Så idag började vi helt annorlunda. Sedan när de väl blev linförighet så blev de helt annat belönande. INTE bara i halterna, utan medans vi gick rakt fram, medans vi gjorde vändningar men självklart även i halt. O de va en helt annan Ludde som var med mig nu, när han inte visste när de skulle komma en gotta.

Men så blev de lite stadga i liggande när jag går tillbaka för att ställa mig bredvid honom. Som jag sa, antingen sätter han sig upp för tidigt, eller sätter han sig inte upp på kommando.........................hm!!!

Kan ju tala om att de är inte bara jag som har tappat hakan när de gäller min nya hund
De var underbart att se reaktionen från dem andra i träningsgruppen när jag börjar leka med honom. För han LEKTE verkligen. Han jagade leksaken o kom tillbaka till mig med den o vi kampade o han skulle döda den. Så som jag jobbat o kämpat för att få honom till att leka i träningen. Nu va de bara där

Så efter denna helgkursen har jag så mycket att gå vidare med o de bästa är att jag spelat in de så jag kan gå tillbaka hur många gånger som helst. Nu kommer de kännas som lång tid mellan varje onsdag. Men jag hoppas Marlene på HallåHund kommer ha öppenhallsträning, så blir de iaf två inomhusträningar per vecka

2014-01-15 21:15 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, vad ska man säga??? Igår var jag iväg med Ludde för han hade dubbelsidig öroninflamation, lilla stackarn
Idag är L-E hemma för han är svullen igen. De började redan i händerna i helgen, men igår började även läpparna och kinderna svullna. Han tog tabletter direkt när han kände de i ansiktet, men de hjälpte föga. Så imorse såg han grotesk ut. Han tog ett gäng tabletter igen nu på morgonen, får vi hoppas de lägger sig. Jag tog kort på honom för att kunna visa upp till läkare, men han vill inte att jag lägger ut den varken här eller på facebook. Jag kan ärligt talat förstå honom, för de blev inget vackert kort, o då beror de inte på fotografen

Men utöver de så har jag en vila-vecka. Känner att jag varit iväg o varit igång mycket nu. Först Jul, sedan Ny År, därefter My Dog och till sist en vecka med flera kurser och avslutning med helgkurs.
Jag är inte totalt slut som jag brukar vara, men behöver helt klart vila.

Så med tanke på hur denna veckan börjar, så vet jag inte om jag vill veta hur den slutar

Denna mannen är rena skönheten om man jämför med L-E

2014-01-14 08:34 | 0 kommentarer

Då var jag hemma efter en jättelyckad helg. Jag trodde ju de skulle bli Ludde 3.0 idag. Men jag får nog säga att de blev Helena 2.0 efter denna dagen
Jag har blivit varse vad o hur jag behöver träna, jag har blivit varse vad jag behöver tänka på, jag har blivit varse vad jag behöver konsentrera mig på, jag har blivit varse hur Ludde fungerar o tänker och jag har blivit varse hur långt vi kommit i träningen. Och alla dem grejerna är AHA-upplevelser allihop.

Jag behöver träna mer i kedja (sätta ihop flera moment), jag behöver tänka på när jag berömmer och med vad o hur, jag behöver tänka på att ha en plan och hålla mig till den, jag behöver lita mer på Ludde, han kan själv utan att jag tjôtar och vi är nog inte klara för att börja tävla i april-maj som jag trodde.

De är ju inget som hindrar att man kan gå ut o tävla för det. De är ju ett kvitto på hur långt vi kommit. Jag tror ju inte vi kommer göra bort oss iaf. Men inga garantier att vi kommer få tillräkligt med poäng för att bli godkända. Men skulle vi starta så får jag ju reda på vad vi behöver träna mer på = ett kvitto.

Så nu kommer jag komma ut med riktig härlig energi o massa motivation. Ni kan ju bara försöka få stopp på mig

2014-01-12 16:36 | 0 kommentarer | Hundar

Ja då har jag fått gjort en uppdatering igen. De står ju helgkurs på schemat idag och imorgon på HallåHund. Och när vi var där förra gången så fick jag ju en Ludde ver 2, och efter idag har jag en Ludde 2.5

De är ju inte omöjligt att han får en uppdatering imorgon också till Ludde 3.0
Kan ju lätt säga att även om jag var lyrisk och helt tagen av förra helgkursen o de gav en otrolig gnista och de gav över förväntan för mig o Ludde. Så får jag ändå ut ÄN mer denna gången. Kanske inte så konstigt när jag vet hur instruktörerena fungerar och hur dem lägger upp hela kursen.

Så idag var jag förberedd med vilka moment o vilka saker jag ska be om hjälp med redan innan jag åkte dit. Men är de någon som är förvånad ifall jag säger att inför imorgon har de uppkommit andra saker som jag vill kolla på då.
Idag valde jag att dem bara kollade på hur min linförighet ser ut. Inte för att de va de jag ville gå igenom, utan bara få ett utlåtande om hur de ser ut. Men självklart fick jag råd och tips på hur jag ska gå vidare

Men dessutom ville jag gå igenom apporten. För är de något jag kommer få jobba med så är de den. Jag har ju redan börjat titta på lydnadsklass 2, trots att jag inte ens startat tävla i 1:an än. För i 2:an ska man kasta apporten o hunden ska hämta den. DE har jag ju trott att de klarar jag ALDRIG av att fixa med Ludde. Men de är ju här min uppdaterade version av Ludde visar sig. Idag när jag visade hur jag tränar så va de klockrent. Bara jag tog fram träningspinnen så glödde de till riktigt bra i ögonen på honom. Just den där blicken man vill ha. Förväntan, önskan, längtan.

Så när han till o med går till den riktiga apporten för att ta den, då tappade jag hakan ORDAGRANT!!! Denna gången har jag hjälp med att bli filmad och jag vet ju redan innan jag tittat på filmen hur min reaktion blev. Men de va jäkla kul att se de också

Nu har jag en mycket trött hund och hans matte är inte mindre trött hon. Men de stoppar oss inte från att åka iväg imorgon också

De fick bli en bild på den "gamla" Luddeversionen. För jag hittade ingen på dagens version

2014-01-11 19:02 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, vi borde nog passa på att göra de nu. De har ju ökat i värde med minst det dubbla dem senaste dagarna. Men samtidigt har jag ju fått något jag alltid saknat här. Jag tycker ju detta stället är mitt paradis, min oas. Men de är ändå en sak som fattas, de fattas utsikt över en sjö.

Men de kan jag tala om att de har moder natur ordnat för mig. Förr har vi alltid sagt att om vi har en sjö på baksidan av huset på gräsmattan, DÅ har de regnat mycket. Jag kan säga att vi har en hel jäkla pool nu. De är väl frågan om ifall hundarna ens bottnar. Jo, de tror jag väl. Men helt klart lär dem bli blöta om magen o inte bara benen..............

Så ska vi sälja gården så är de nu medans vi har sjöutsikt hahahaha

2014-01-09 17:07 | 0 kommentarer

Ja, då har jag väl börjat landa o fattat vad jag lyckats med. L-E sa att jag får gå o köpa en citron, så jag får ner mitt leende. Men NÄ, är jag inne i stora ringen för första gången o dessutom med min egna uppfödning. Då ska jag le LÄNGE!!!!!!

Jag visste ju att "mina" skulle gå ut som hund nr 2 och 3 i ringen. Däremot visste jag ju inte (iaf inte innan jag såg katalogen) ifall de bara var en hane före eller en annan tikvalp som står före oss i katalogen. De visade sig att de bara var en hanvalp, så de fanns inte mycket tid att se hur domaren gör. Tycker om att se i vilken ordning domaren gör vad. Men nu va de bara rakt in. Susanne gick före mig med Happy o jag efter med Ronja, utöver oss var det en tikvalp till. Så en hane o tre tikar bland valparna.

Jag blev överlycklig när de visade sig att jag vann klassen, dessutom med HP. Så direkt in för att utse bästa valp. O jag trodde faktiskt inte de va sant när jag vann även de. Jag var så stum o glad o tänkte, ÄR DE SANT. Jag fick kolla på rosetten, jo, de står BIR valp. Jisses!!!!!

Men nu uppstod de ett litet problem. Jag hade ju aldrig lyckats bli BIR förut. Jo, på inofficiella men de är ju en helt annan sak. Detta va liksom på
MY DOG!!!!!!!

Nu har jag ju lyckats skaffa mig några vänner runt ringen under den tiden som jag haft cavalierer. Så jag fick faktiskt gå o fråga vad som händer nu, vad ska jag gå härnäst???

Jag trodde jag skulle in i "vår" ring igen. Men nä, de va ju klart när BIR o BIM för valpar va klara. Så de va bara vackert att vänta på tills finalen skulle börja. Tja, de va ju ingen tråkig väntan, de kan jag tänka mig göra fler gånger.

Väl borta vid förhandsgranskningen så va frågetecknet framme igen. Jag fick fråga om de o om detta. Jag hängde inte med, men gick efter dem andra. Hjärtat bultade ganska rejält kan jag säga. O ju närmare domaren jag kom, ju fortare bultade de..............

O efter domaren sett oss viste jag inte heller vad jag skulle ta vägen, men de va bara att följa de andra igen.

Sedan var de uppställning inför att gå in i stora ringen. Jag trodde vi skulle gå in i gruppordning, så jag ställer mig långt bak. Men helt plötsligt ropar dem på cavalieren. Ups, de va bara att dra iväg o ställa sig i ledet. Nu va de inte långt kvar. O jag fattade inte vad jag hade där o göra. Bland alla dessa rutinerade o erfarna utställarna. Men jag var fortfarande lyrisk över att bara kommit så långt som få gå in, resultatet spelade ingen roll.

Men så hör jag speakern kalla in alla valpar. Jäklar vad de pulsade på nu, tyckte till o med att de syntes utanpå. Väl inne så applåderades de o hejades på. Hjälp, här hör jag absolut inte hemma. Men de var försent att backa ur, så jag travade på med ett leende o sneglade på de andra o försökte göra likadant. Vet då katten hur de såg ut, men in kom vi o ut gick vi.

O jag var faktiskt nöjd med de. Jag var GLAD över att lämna ringen. De kändes så overkligt att jag var där inne. Men jag MÅSTE ju säga att underbara Ronja skötte sig med bravur. Jag är såååååå glad o nöjd över henne.

Men någonstans måste de såtts ett frö, för jag har redan anmält lilla fisen till Malmö, de va inte planerat innan My Dog. Rosetter blev de köpta också o inga dåliga heller. O nu har jag även fått fotat henne ihop med dem. Något jag inte fick gjort igår. För första gången som jag åker till en utställning, så hade jag inte kameran med mig. Konstigt när de gäller mig, eller nä, att jag glömmer ta med mig något är inte alls konstigt, men just kameran, den är ju nästan integrerad med mig numera. Men, men, nu va de så

Så här kommer bilder på min BIR-valp ihop med sina rosetter.

2014-01-07 16:05 | 3 kommentarer | Hundar

Ja, nu har jag badat min lilla fis inför imorgon. De va inget som uppskattades. I vanliga fall badar jag dem bara o torkar direkt, men nu ska hon ha både schampoo o balsam o de ska dessutom sitta i ca 10 minuter. Men jag kunde inte med o vänta tio minuter, hon pep o gnydde o tycket JÄTTEMYCKET synd om sig själv, så de fick räcka med den tiden som blev.

O nu har hon kroppsstrumpan på sig, så pälsen lägger sig, med andra ord, hon får inte vara hund just nu. Nu går JAG ut med henne I koppel PÅ gräsmattan. Inget med i stallet till hönsen, inget springandes lös som man vill, inget leka med moster/faster, pappa eller katten.

Undrar vad hon tycker om utställningslivet egentligen

2014-01-05 17:58 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, nu har de fallit sig så att de blir ett hönsinlägg igen. Jag kan ju bara inte låta bli att tala om att idag har jag lagt 32 ägg i äggkläckningsmaskinen. Äggen kommer från dv.kochin, dv.paduan, silkes och sussex. Ska bli HUUUUUUR spännande som helst att se hur många de blir o av vilka. För jag har inte noterat vilket ägg som kommer från vilken höna. De enda jag är säker på är äggen från sussex, för dem är långt större än de andra.

Så nu får jag vänta drygt 20 dagar med att se resultatet. O jag VET att de är lååååånga 20 dagar

Det är såhär jag vill att de ska se ut efter x antal dygn

2014-01-04 14:46 | 0 kommentarer | Hönsen

NU äntligen har vi fått städat o bytt spån ute hos hönsen. Innan har de bara blivit i någon/några boxar. Men idag fick ALLA nytt. Lite spännande va de faktiskt. För vi vill ju självklart inte att hönsen ska vara inne i boxen när vi tömmer den o lägger in nytt. Så här byttes höns, ett gäng i taget fick vara ute, sedan in igen o sedan släppa ut nästa gäng. De brukar ju inte vara problem att få ut dem, jo, paduanerna vill INTE gå ut. Dem vill inte ens gå ut i stallgången. Så jag o L-E fick jaga o putta o fånga för att få ut dem, men ut kom dem till slut. Men då gällde de att stänga för ytterdörren, annars rusade dem in igen.

Alla andra fick vi "jaga" för att få in igen. Men de gick bra de också, tillslut.

I vanliga fall brukar jag ju sköta de själv men nu när de är såpass boxar o såpass höns så var de underbart att L-E hjälpte till. Han körde skottkärran, både körde den närmare när jag skyfflade o även tömde den. Sedan medan jag strödde ut nytt spån fyllde han på mat o vatten i skålarna. De kanske inte låter som mycket, men de va de verkligen.

Så Goding tack för hjälpen idag

2014-01-01 15:09 | 0 kommentarer