Helec's Kennel

Som ni säkert märkt så var de ett tag sedan som jag skrivit någon blogg. O de beror på att jag behövt slicka såren när de visade sig att Bea går tom. Som sagt jag tog de hårt, inte bara utav de orsaker som jag nämnt tidigare utan att jag märkte de först två dagar före förväntad valpning.

Som jag sa till en vän idag. Är jag SÅ dålig på att se om hon är med valpar eller ej??? Jag har ju ändå haft kullar förut. Nu var ju detta Beas första parning o efter sett hennes mamma (Alice) när hon hade sin första kull, så märkte man knappt att hon vuxit något, så jag tänkte att de är väl samma för Bea nu. Men de var ju värre än så

Ofta när jag gör saker på dagarna eller är ute o åker, så tänker jag att, Nu ska jag skriva om de och om detta, jag ska formulera mig på detta viset o använda den frasen, skoja till de på detta viset o använda de ordspråket, osv osv.
Men jag har inte känt så den senaste tiden.

Men idag har de släppt

Idag har vi haft två underbara besök. Först kom pappa o hans dam Maire. De hade med sig en hel påse med gamla tidningar. Ja, du behöver ju de nu, menade Maire på, javisst heller hur

Men vi hade en underbar tid ihop, dem ÄLSKADE ankorna o dem tyckte vi fått de riktigt snyggt här hemma. Gräsmattan, inhägnaden till hundarna, de tänkta till hönsen, den påbörjade kryddträdgården o köksträdgårdslandet med dess pallkragar.
Okej, här finns MYCKET att göra än, men han ser vad mycket vi gjort o vår plan med gården.

De stärks jag av att höra att allt vårt arbete märks

Men så hade vi besök av tilltänkta valpköpare idag också. De var ju här för någon vecka sedan, när jag fortfarande trodde att Bea var med valpar. Och de blev mycket ledsna när de läste om Bea. När de läste det, så var dem på resa i England, så vi hade enbart mailkontakt. Och i den konversationen slutade med att jag bad dem ringa när de var hemma igen. O de tog inte lång tid efter de kommit hem, som de ringde

I mailkonversationen pratade vi om andra hundar vi har hemma. Och då speciellt om Ronja. Hon är ju som flera vet avelsspärrad, men jag har ju ställt ut henne ändå och vi gör stora framsteg med agilityn.
Men de känns bara så rätt med dessa människorna att ta över Ronja. Så hon kommer bli Lerumsbo i mitten av augusti

Vi kommer ha mycket bra kontakt med henne o hennes nya ägare. Vi kommer träffas längre fram, kanske på aktiviteter inom cavaliersällskapet, men framför allt när jag anordnar kennelträffar

Jag vet att det är flera som sagt att de villat köpa henne, men då har jag sagt att vi ska ha henne kvar. Och att vi säljer henne nu har inget att göra med att jag tycker ni andra inte varit lämpliga, för de är ni verkligen. Men nu med dessa, så var det som att alla pusselbitar bara föll på plats. Jag föll lika mycket för dessa personerna som jag gjorde för Roy och Inga-Lena, som skulle haft Ronja, när de var här första gången.

Vi är helt övertygade om att Ronja kommer få de lika bra i Lerum som hon skulle fått det hos Roy. Så som vi präglade henne så som Roy ville, så vill även de nya ägarna ha en hund. Lugn, trygg och knähund. Och är de något Ronja gillar så är det att ligga i knät.

Så även om vi säljer henne nu, så ser jag fortfarande en mycket ljus framtid för henne

2014-07-30 20:56 | 1 kommentarer | Hundar

Nu är de KRIS!!!

Vi får inte plats med alla ägg längre. Så säg bara till ifall ni vill köpa. Numera sorterar jag de inte utan jag tar 2,50/ägg så blir de både små, stora och x-stora.

För er som vill köpa, kolla om jag har vägarna förbi er eller i närheten, för då tar jag med mig.

Tänk om man kunde göra såhär snyggt av alla ägg. Då hade jag inte sålt de

2014-07-22 20:48 | 0 kommentarer | Hönsen

Ja, tankarna har snurrat riktigt mycket sedan vi röntgade Bea och de visade sig att hon är tom.

Men innan jag fortsätter vill jag tacka alla för era kommentarer och hälsningar. De har kommit via meddelande, sms till telefon och självklart på facebook. Vad skulle jag göra utan alla er

De som gjorde att jag tog de så hårt var inte bara att de inte blir valpmys här hemma, utan de är allt jobb man lägger ner, men så får man inget för det. Jag har haft underbara människor här som hälsat på Bea innan valpningen och jag har flera som följer min blogg för att se hur de går med Bea. Valpspekulanter som tycker de vore perfekt att få en valp på hösten.
En hanhundsägare som följer och är delaktig i dräktigheten på bästa tänkbara sätt.

Så blir de inga valpar (nu heller).

Redan innan jag åkte från Ystad utan lyckad parning på Honey så bestämde jag att då gör vi ett nytt försök på hennes nästa löp. Men de får jag tänka på ifall jag gör med Bea. De löper ju ganska nära varandra (utan att bo ihop) så då får jag kanske två kullar samtidigt. Tja, de är inget jag behöver bestämma nu.

Nästa som händer här i kenneln är Honeys parning iaf, skulle väl tro att de blir i augusti/september.

Näh, de blir ingen bild idag heller

2014-07-22 17:14 | 0 kommentarer | Hundar

Jag har ju tyckt att jag fått min skörd av otur o olyckor. Men någon annan är av annan åsikt. Ni har ju kunnat följa Bea i hennes dräktighet. Men för denna gången är den resan all.

Vi var inne för att röntga henne, för jag tyckte de var något som inte stämde. Hon har ingen rund mage o tuttarna är inte mörka o styva. Så när vi ändå åkte in för att köpa nytt batteri till bilen bokade jag en tid för röntgen. Och mycket riktigt, hon är inte med valpar och hon har nog inte varit de heller

Så nu sörjer jag faktiskt. Okej för att de finns andra större problem att gräva ner sig för, men för MIG är detta stort, så vänta er inga svar på något iaf inte idag. De blir inte ens någon bild i denna bloggen, de orkar jag inte leta fram någon.

2014-07-21 16:00 | 0 kommentarer | Hundar

Trots att helgen inte ens är slut än, så har min helg varit ganska händelserik. Min helg började redan i torsdags, då jag åkte upp till Köping för att vara med på cavaliersällskapets rasspecial på fredagen.

I vanliga fall när L-E inte kan åka med så åker jag ju helt själv, men de slapp jag denna gången. Underbara (lille)Ewa var med mig både upp och ner. Och de får jag säga har varit underbart. Inte bara att jag hade sällskap utan de kändes inte som att de var så många mil, trots att de var 40 mil/väg, så gick de smärtfritt att köra.

Hm, nu kanske jag ska granska den där smärtfria körningen lite närmare. På vägen upp så får jag ett riktigt obehagligt kast på vagnen, när en husbil kör om i riktigt hög fart och sniker vagnen så jag som sagt får kast
Jag har ju säkerhetshandske på husvagnen och den jobbade riktigt hårt för att få fog på vagnen, men de hjälpte inte. Utan jag fick nästan stanna innan vagnen gav sig o lugnade ner sig.

Någon som inte var lugn efter de var jag själv. De skakade i hela kroppen o huvudet snurrade. De fanns inget annat att göra än att stanna, gå ur bilen o lugna mig. Nu är jag ju en ganska van husvagnschaufför men de kastet var de kraftigaste jag fått.
Väl bakom ratten igen så satt känslan fortfarande kvar, men bilen behövde tankas så vi stannade inte långt mycket längre fram. Där blev de fika också och rastning utav hundar.
Resten av resan upp DEN gick smärtfritt.

Väl i Köping så fick vi snurra runt lite, för i PM:et från cavaliersällskapet så står det som vägbeskrivning, följ WKK's skyltning. Ja, den var väl bra när man kommer på torsdagen o dem sätter upp skyltar på fredagen

Men tillslut hittade vi och fick parkerat vagnen. Vi åkte iväg för att handla också, jag tyckte vi kunde ju likaväl handla för båda dagarna. Så så blev de. Fisk ena dagen o kyckling andra dagen. Vi blev väl inte så långrandiga på kvällen, för de tog sin tid att köra upp. Jag körde hemifrån halv åtta o var i Köping strax före fem.

Rasspecialen skulle inte börja förrän kl elva, så de var inte allt för bråttom på morgonen, utan vi kunde ta de lugnt. Redan innan vi åkte upp så läste jag att de blivit domarändring för valparna. För de var så många anmälda. Och valpar var hela 17 stycken. Så många valpar har jag aldrig varit med om. Men kul var de.

Kritiken för Candy löd:
Bra skalle, nosparitet önskas kraftigare. Raka framben. Något öppna tassar. Bra hals och skuldra. Något kort överarm. Kunde ha lite mera knävinklar. Bra pälskvalite. Rör sig ok från sidan.

Hon blev oplacerad i valpklassen.

Eftersom de var så många hundar så blev de en lång stunds väntan för mig tills Ronja skulle in. Så jag passade på att gå till husvagnen för att göra  några mackor, hade ju inte fått med de när vi gick på morgonen. Nu var de inte så långt till vagnen så de var ingen större fara. När jag tar ur margarinet och ska bre, så var smöret mjukt, ändå står effekten på max på kylskåpet. Okej, jag kör de ju på gasol när vi inte har ström, så då orkar väl inte den kyla så bra när de var så varmt som de var. Ingen mer tanke på de, mer än att inte ha dörren öppen mer än nödvändigt. 

Jag läser i programmet när jag skulle in med Ronja, då märker jag att jag har tydligen anmält henne i unghundsklassen. Ops typ, blev min reaktion då. Okej hon är 15månader, så hon får ju gå där, men de hade nog varit bättre om jag anmält henne som junior. Men men gjort är gjort.
Här är Ronjas kritik:
A sweet black&tan with soft expresion, would like slightly better angulation althrouht, nice size and substance with good bone.

Med de fick hon VG och oplacerad.

När specialen var slut gick vi tillbaka till vagnen och insåg att vi behövde handla lite mer iaf. Så jag sätter mig i bilen o vrider om nyckeln. Och de händer ingenting. Jo, motorn går runt men jag hör ju hur de bara blir längre o längre tid mellan varven och ljuset på instrumentbrädan blir bara svagare o svagare. Nä, de kan inte vara sant, så jag drar runt nyckeln igen. Jo de var så, och självklart var ljuset än svagare än första gången jag drog runt nyckeln.

Nu blev jag ju något ställd, så jag ringer L-E för att höra med honom om vilka alternativ jag har, samtidigt för att förmedla vad som hänt. Men inte långt efter jag avslutat samtalet med honom så ringer han igen. Då påminner han mig om att vi har ju M-försäkringen med assistanshjälp. Så jag ringer dit, förklarar problemet och hur bilen uppför sig. Nog för att jag kan bilar och med mycket stor sannolikhet visste att de berodde på batteriet, något som stått på och dragit ur batteriet. Men han drog upp ett scenario med att om bilen behöver in på verkstad, så öppnar ju inte den förrän på måndag och då kommer jag få ta billigaste resalternativet hem, för hyrbil ingår inte i försäkringen.

Nä, sa jag med lite fniss i rösten, här ska inte tas något billigast alternativ hem, för jag har både husvagn och två hundar med mig.
Oj okej, sa han då, men skulle inte bilen starta så hjälper jag dig med hyrbil iaf.
I mitt stilla sinne tänkte jag att, jag kan väl hyra de själv, helt bakom flötet är jag ju inte

Klockan närmade sig sju dessutom o affären stänger då, så jag kände ju lite oro för att inte hinna dit. Men framför vår husvagn står goda vänner som ställer upp så jag får låna hans cykel för att komma ner till affären. De var inte bara de dem hjälpte mig med utan jag var där o fick hjälp med lite annat också, även inne på utställningen fick jag hjälp av dem. Jag tackar än en gång för de jag fick hjälp med

Men så kom bärgaren för att hjälpa till med bilen och med den där lilla "lådan" han hade med sig så startade bilen direkt. Han kollade även så generatorn fungerade som den skulle. Och de gjorde den, puh tack.
Nu ville jag ut o köra bilen lite för att ladda upp batteriet igen. De blev väl inte så långt men tyckte ändå att de borde räcka. Jag vet ju att tändningslåset till bilen krånglar lite, så jag misstänkte att den inte blivit avstängd riktigt o de var de som dragit ur batteriet.

Nu var klockan ganska mycket, men jag hade iaf tagit fram briketter och tänt den innan jag körde iväg med bilen. Så väl tillbaka var de matdags för oss. Jag öppnar paketet med kyckling och de bara kommer en odör som inte lucktade hallon precis. Jag ber Ewa dofta på de och hon säger de samma. Så utan att tveka åker den ut ur vagnen. Då misstänker vi att den blivit dålig eftersom kylskåpet inte hållit kylan. De blev bara till att tänka om och hitta på något annat att äta.

Dagen efter var de dags för kennelklubbens utställning. Då var de dags för domarbyte nr 2. Återigen för valparna. Här har jag anmält Candy till domare jag vet är lugna och goa mot hundarna, så blir de byte på båda dagarna. Jag är ju så rädd om henne, vill att hon ska få en bra start i sitt utställningsliv. Nu gick allt bra, men jag råstuderade domaren innan tikvalparna skulle in.

Candys kritik på lördagen:
Feminint huvud. Korrekt bett. Något kort nos. Bra ögon. Aningen framskjuten skuldra. Bra rygg och kors. Bra päls. Något högställd bak i rörelse. Fint temperament.

Men detta blev hon 4:a av tikvalparna.

Ronja hade utstatt domare och såhär löd hennes kritik:
15 mån. Bra storlek och prop. Tilltalande fem. huvud med bra detaljer. Välkroppad. Bra kors, svans, ben o tassar. Något trång bak. Bra ???(kan inte tyda). Välpresenterad.

Med detta fick hon excellent och blev 3:a i klassen.

Med tanke på problemen med bilen så var vi lite oroliga över den, och de visade sig vara befogat. Innan vi packar ihop vagnen o kopplar på vagnen så teststartar jag bilen och naturligtvis startar den inte

Men Ewa hade pratat med andra gemensamma vänner som hjälpte oss få igång bilen. De blev lite senare än tänkt, men vad gör man.
På vägen hem plockade vi upp Cecilia också, för hon var i Örebro och skulle hem till Borås. Så för att slippa ta tåget hem åkte hon med oss.

Utan att jag tänkte på det, där vi plockade upp henne, så stänger jag av bilen. Men de var ingen fara, den startar igen. Men så stannade vi för att köpa med oss mat, då vågade jag inte stänga av, utan låter bilen stå igång. Cecilia var kvar i bilen, så ingen tog den

Vi stannar ett tag senare för att tanka bilen, men då stänger jag av den. Även efter de startar den. Efter ett tag stannade vi ännu en gång, för att rasta hundarna. Men då startade den INTE
Vi valde att stanna vid en bensinstation iaf, för skulle vi få problem så finns de ju folk som kan hjälpa till. O de kan jag säga att den "skräck" jag såg i tjejornas ögon på bensinstationen när jag frågade ifall de kan hjälpa mig på något vis, så blev svaret bara nej tyvärr. Ha, men har ni startkablar jag kan köpa iaf. Tja, i så fall, finns de där borta bland biltillbehören. Alltså jag är inte lastgammal, men jag kommer ihåg när man kunde gå in på en tapp o få hjälp. Både med de ena o andra. Idag kan personalen bara menyn till korven, typ.

Men jag fick raggat tag på en kund bland pumparna. Han blev bara glad över att deras stopp skulle bli längre, för då hinner barnen äta i lugn o ro
Nu hade han en Audi av nyare modell. O när vi öppnar huven så ser vi inget batteri. O ägaren har ingen aning var de sitter, men så får han syn på en lucka o där var iaf pluspolen. Vi fick kopplat ihop våra bilar o min bil startar igen.

Nu vågade jag inte stänga av den någon mer gång oavsett hur länge jag skulle stanna. Men de blev bara två stopp till efter detta. En gång för att släppa av Cecilia o en gång för att släppa av Ewa.

L-E kollade över bilen idag o då visade sig att batteriet hade väldigt låg spänning, så han har satt de på laddning. Vet ju bara inte om de spelar någon roll, för har inte batteriet blivit laddat på 40 mil, så tror jag inte de kommer igång med extern laddare.

Mina planer är ju att åka till Ransäter till helgen, men vi får väl se hur de blir med de. Bilen ska vara helt okej innan jag åker något långt igen. Nu har jag kablar iaf om de skulle hända igen.

2014-07-20 19:09 | 0 kommentarer

Detta är ju helt otroligt. Jag är inte mig lik

När jag kommer hem efter en sådan här helg, så brukar jag somna ganska snart efter jag kommit hem, sedan sover jag kanske 4-5 timmar, för att vara vaken i 5-6 timmar, för att sedan sova i 5-6 timmar igen. Men denna gången, mycket riktigt, jag somnade inte långt efter jag kom hem, men jag har sovit i 12 timmar i sträck. Inte vaknat en enda gång

Kan ju inte påstå annat än att de är långt mycket skönare att sova så än hålla på att sova, vaken, sova. Men trots detta så är ju min kropp allt annat än med mig idag. Hela denna dagen och säkert även nästa så lär jag behöva göra INGENTING

Tur att man har dator o tv som tidsfördriv då. Just nu orkar jag inte skriva om helgen utan de blir bara detta för tillfället. Men för att ge er en liten kliffhänger, så kan jag meddela att de finns en hel del att skriva om från min senaste resa, inte bara resultatet för hundarna. De var långt mer drama än jag önskade mig. Tja, även mitt resesällskap håller nog med mig om det också

2014-07-20 10:06 | 0 kommentarer

Det är ju inte sällan att jag studerar mina hundar. Både sinns emellan men även när de möter andra, antingen här hemma eller på tex promenader med cavaliersällskapet. Jag kan otroligt lite om hundars beteende men jag märker ju helt klart skillnad på mina hundar i olika situationer.

Och är de någon som har ändrat beteende nu så är de helt klart Bea, konstigt va
Som jag sagt till flera att jag märkte skillnad på henne redan när hon började sitt senaste löp. Nästan så hon visste att hon skulle paras och de ska bli valpar. Tänk om de är så, vad spännande isf

Men så har vi även haft några valpspekulanter här, som vill träffa Bea före hon valpar. Och ni kan ju bara gissa vem som är främst och visar upp sig och fjäskar för besöken, jo självklart Bea. Typ som att hon menar, det är för min skull ni är här och då ska jag visa upp mig

Hon tränger sig emellan om besöket hälsar eller pratar med någon hund, hon hoppar upp i knät för att visa sig från sin bästa sida. De roligaste jag sett är att hon verkar vakta valparna redan nu. Hon låter inget nytt finnas för nära trädgården, är de ett djur i trädgården så skäller hon o skrämmer bort de. Går de någon förbi utanför så skäller hon. Okej att hon kan skälla annars också, men de är skillnad på hennes skällande nu

Kan meddela att hon har även börjat bädda, misstänker ju att de är förberedelser för valpningen för även om de är över en vecka kvar, så måste man ju vara klar med allt menar Bea. Jag ska ju bada henne en sista gång innan valpningen också, plus raka magen på henne. De ska ju bli en spännande upplevelse, all den stund hon tycker de är obekvämt att ligga på rygg.

Eller så får hon väl stå på alla fyra o jag krypa under henne

Här är en valpspekulant som varit hos oss, med Bea i knät. Jag vill inte ta med ansiktet, då jag inte frågat om det är okej att lägga upp kortet

2014-07-15 08:05 | 0 kommentarer | Hundar

De har väl inte undgått någon varför jag köpte mina ankor. Men de senaste dagarna har de varit riktigt svårt att hitta sniglar när de varit så varmt o torrt. Men de är åtgärdat idag. Så jag behövde inte gå långt för att samla sniglar idag o de tog inte lång tid för dem att äta upp dem heller.

Så mitt mål med ankorna är uppfyllt

2014-07-13 20:01 | 0 kommentarer | Ankor

När jag i vänliga fall packar bilen och ofta även husvagnen, så är de ju för att åka till hundutställningar. Det är ju Tvååkers utställningen denna helgen, men jag har faktiskt inte varit där, konstigt nog. Jag hade tänkt åka dit som idag, men av olika orsaker blev de inte så.

Imorgon bär de av för mig iaf, men fortfarande inte till någon hundutställning utan till hönsbytardag. Jag vet inte hur många kycklingar jag har med mig, men de har blivit några stycken allt efter som. Och ägg vet jag inte hur många jag har, både avelsägg som matägg. De är väl till o med frågan om ifall jag blir av med alla matägg, så mycket har jag

Så semester till trots så behöver jag ställa klockan till imorgon, men som tur är så är inte hönsmarknader lika långa som hundutställningar. De brukar faktiskt gå ganska fort. Kommer man till en hönsmarknad de sista två timmarna, då brukar allt vara slut. Men vi får väl se hur de går imorgon.

Planen är iaf att inte få med något nytt hem. Men de tror jag på när jag ser de säger nog L-E. Han känner mig bättre än jag känner mig själv

2014-07-11 20:59 | 0 kommentarer | Hönsen

Ja nu är de ju inte långt kvar. Fast ändå kommer nog den sista tiden gå långsammare än de första veckorna. Vet man ju själv när man väntade barn. De 7,5 första månaderna var ju ganska smärtfria. Men de sista................................de tog ju aldrig slut, typ

Idag var jag bara tvungen att vända upp o ner på Bea för att känna på hennes mage. De där med att vända på henne även om jag håller henne o lugnar henne o bevisligen håller henne, så är hon jätteosäker när jag lägger henne på rygg i min famn. De vet jag visserligen att även hennes syster är likadan. Märkligt att de är så för båda

Men efter en liten stund har jag fått henne att slappna av o lita på mig. Så la jag handen på magen o nästan direkt kände jag hur de sparkade. Men så blev jag osäker, var de tarmrörelse eller va de en valp. Så jag håller kvar handen, jo men visst var de valpar jag kände. För de kändes på mer än ett ställe.

Då ropar jag till L-E att jag känner livstecken

Inte mycket till midja kvar där inte

Hon är inte riktigt bekväm i denna situation, undrar allt bra mycket vad matte håller på med. I bakgrunden ser ni Alice som kommer bli mormor till kullen

2014-07-10 21:53 | 2 kommentarer | Hundar

Man kan ju åka till läkaren för många olika saker. O idag tyckte jag att de var löjligt för mig att åka dit, men jag var tvungen.

För fem veckor sedan så körde jag min grästrimmer och de skvätter upp en sten som träffar ett finger på höger hand. Jag tänkte inte mer på de, utan fortsatte trimma. Men så för varje vecka som gått så har jag fått mer o mer ont. Är ofta svullen också på både ovansidan som undersidan av handen. O de två senaste veckorna så går smärtan upp till armbågen.

Nä, de lät inget vidare, så jag bokade en tid. När jag kommer in till läkaren så frågar han vad jag söker för. Då började jag fnissa lite o säger: Tja, de känns lite löjligt, men de är mitt finger. Så förklarade jag hur de uppkom o hur de varit sedan dess. Kan säga att läkaren skrattade inte åt de, utan han ber mig vända o böja o hålla emot o trycka mot honom med handen i den ena vinkeln efter den andra. De va knappt att jag kunde hålla mig för skratt. För göra så mycket för ett litet finger skull

Men han tror inte de är något relaterat till benet iaf. Ingen spricka o ingen flis som gått ur, utan de är nog en nerv som kommit i kläm "bara". Men skulle jag fortfarande ha ont om en månad, då måste jag komma tillbaka igen.

Att jag tyckte de var så komiskt med den undersökningen med fingret beror ju på att jag har ju långt mycket mer ont i övriga kroppen. Och de tog jag upp också.

När jag bokade tiden så tog jag även upp att jag behöver hjälp med min gamla värk och då speciellt mina knän. För er som känt mig i många år, då menar jag typ er jag lärde känna för 25 år sedan, ni kommer väl ihåg vilka problem jag hade redan då med mina knän
Men de var ju inte då mina problem började, utan redan i mellanstadiet var de problem, så där kan ni skacka om gamla problem.

Jag gick till skolsköterskan, mer än en gång o till mer än en skolsköterska också. Jag var nog i varje stadium angående mina knän. Jag ville att mina föräldrar skulle skriva lapp så jag fick lättare gympa, för mina knän värkte så. Har ALLTID varit tvungen att köpa skor som är bra för mina knän och som tonåring o ha storlek 42, då kan jag tala om att de fanns ytterst få skor för DAM/TJEJ, utan de blev till att köpa HERRSKOR

När jag varit hos läkare för knäna så har dem bara sagt att ta tabletter o gå till sjukgymnastik. Men de gör bara saken än värre, tja inte tabletterna. Och den senaste svängen hos sjukgymnastiken som jag var hos för drygt ett år sedan, den värken har fortfarande inte gått över.
Så nu orkade jag inte tjata längre utan jag bad om att få kortisonspruta i knäna. O gissa om jag tappade hakan över hans svar: Vilket knä gäller de?
Va!!! Protesterar han inte??? Ska han inte skicka mig vidare??? Ska jag äntligen få hjälp nu???

Men jag fann mig o svarade att de gäller båda

Han kände lite på knäskålen o leden i sig. Så sa han att jag kan lägga mig på britsen

Så för första gången i hela mitt liv har jag fått en kortisonspruta för värken. Kan säga att jag är inte harig o de tar lång tid innan jag yttrar mig högt när de gör ont. Men denna gången fick jag hålla i britsen o de gick inte ta miste på hur de kändes. O efter fått de i ena knät, så ångrade jag nästan att jag bad få i båda, men de var ju de där med pest o kolera.

Men nästa knä gjorde än ondare än de första

Efteråt förklarade läkaren att jag ska vila i 24 timmar, inte gå för mycket o inte stå stilla. Nä, stå still är väl inte jag känd för
Lite ågren fick jag ju, för då kan jag inte göra detta o jag kan inte göra detta, vad ska jag göra då???
Men mig överlistar man inte så lätt. Utan här har badats en hund o en annan hund har fått sommarfrisyr eftersom hon lider så i värmen. O detta kunde jag göra sittandes. Dessutom klippte jag bort döda blommor överallt. Även de sittandes

Nu ska vi bara se om de blir bättre med knäna. De innehåller ju även lite bedövning så jag kände nästan för att dansa o hoppa efteråt. Men nu har bedövningen släppt o jag känner väl ingen större skillnad mot innan jag åkte dit. Men de kanske tar ett tag, vem vet, inte jag iaf, för de var ju som sagt första gången jag fick de.

Jag har gjort som läkaren sagt iaf och varit stilla, eller nä, kanske inte stilla, men väl sittande.

Sitta såhär är de bästa jag vet, speciellt med en hund i knät också, då lättar värken.

2014-07-09 20:33 | 0 kommentarer

Tänk vad tiden går fort. Nu är de sju veckor sedan som Bea blev parad. Får säga att de varit ganska smärtfritt än så länge. Ja okej, hon har mått lite dåligt ett tag o matlusten har väl varit lite si o så med. Men i allmänhet mår hon prima. Hon springer som ingenting, hon skäller som ingenting och hon rymmer som ingenting (till vårt förtret).

Morgonmålet kan väl fortfarande vara lite svår att få ner, men till slut äter hon upp. Och nu när de är så varmt så trodde jag att hon inte skulle känna för att äta. Men jodå, hon äter, tre mål om dagen

Så tittar man på henne nu, så går de inte att ta miste på att hon är med valpar. Till o med vårt minsta barnbarn sa i förra veckan att hon är tjock

2014-07-08 23:58 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, detta är ju konstigt men L-E gick på semester i fredags. Och för min del har jag redan blandat ihop dagar, helger o rutiner. Men de som är konstigt är ju att jag har semester 52 veckor om året.

Nu kanske de låter lyxigt, men riktigt så bra är de ju inte, utan har jag ju mina krämpor o problem som gör att jag "går hemma". För är man 1.86 lång, då är de mykcet kropp som ska hänga ihop. Nä, skämt o sido, min längd har inte med de att göra, utan bara en liten finess i texen

Men trots att jag "alltid" är hemma, så känns de ledigt när L-E också är hemma. Under andra delar på året så kan de hända att han stannar hemma någon dag mitt i veckan o de känns så lyckigt. Infaller de dessutom på en dag som jag kanske har ärende, då hänger han ofta med så åker vi en sväng efter mitt ärende. Kanske åker o hälsar på någon eller åker till en butik för att kolla in något som vi funderar på att köpa.

Att de känns som ledigt för mig också är väl för att hans klocka inte ringer på morgonen på några veckor. För även om jag sällan går upp med honom, så vaknar jag ju utav både klockan o hundar som skäller o vet vad som ska hända. Med hundarna är de väl inte så stor skillnad än, för deras klocka är inställd på att gå ut kvart i sex. Men till min fördel så är de till L-E dem går o inte till mig. Och den som kan klockan bäst på morgonen är självklart Candy. Inte konstigt ändå, hon är ju bara ett halvår.

Varken jag eller L-E har väl kommit in i semestertempot än, eller jag har inte de. För idag känns som söndag, för L-E är ju hemma. Men så åkte han iväg en sväng förut och när han kom hem, hade han med sig posten för idag. ??? Ja, de är ju måndag idag

Är man van vid att L-E bara är hemma lördag o söndag, då tar de ett tag att ställa om sig. Men den omställningen ska man väl fort komma in i

2014-07-07 19:49 | 0 kommentarer

Igår skrev jag ju om vilka val jag har med min förkylning. Inga roliga alternativ. Men när vi var iväg och handlade igår så passade jag på att köpa en annan slagt halstabletter i hop om att den skulle vara bättre. Vet inte om jag ska skriva vilken jag köpte, men de är en som dem gör reklam för på tv. O den ska ju hjälpa så bra o fort. Javisst eller hur

Jag tog en av de nya tabletterna igår kväll. Med facit i hand kan jag säga att de skulle jag inte gjort. Inte nog med att den spädde på en redan orolig mage, den hjälpte inte ens mot de halsonda

Så om jag inte sprang på toa innan så har jag gjort de både igår kväll, inatt och nu på morgonen OCH fortfarande ont i halsen. För att bli lite äcklig igen, så kan jag säga att nu finns de inte mer att få ut, de är bara vatten som kommer.

Detta har ju medfört att jag är än svagare än vad jag var igår. Jag hade hoppas på att jag skulle klara av att göra något idag iaf. Men vi får väl se.

Men nu får jag nog stå ut med att ha ont i halsen o för ovanlighetens skull vara helt tyst. För att prata är de som gör mest ont.

Jag vet ju en som blir glad över detta iaf, kommer bli lugnt o skönt för honom

2014-07-05 10:22 | 0 kommentarer

Detta inlägget kan bli lite känsligt för vissa. Det beror på vad ni klarar av att läsa om eller ej. Jag ska iaf inte lägga in varken äcklig bild eller ljud

Men jag är i de läget just nu att jag får välja och allternativen är just pest eller kolera. För jag är ju förkyld sedan slutet på förra veckan, nu har de blivit mycket bättre, men inte frisk än. Näsan rinner fortfarande, men absolut inte som i veckan. Och febern är borta sedan någon dag också.

Men halsen är som fnöske, de skär i svalget när jag harklar mig o snacka om att ha en tupp i halsen när jag ska börja prata, när tex telefon ringer. Och har jag varit i telefon i tio minuter (de utan att jag själv pratar hela tiden) så är halsen så torr, så de gör ont att andas

Det enda jag vet hjälper mot detta för mig är halstabletter. Men jag tillhör ju den där skaran som inte kan äta vad som.
Så sent som i helgen fick jag frågan vad det är jag inte tål. Och mitt svar blir alltid de samma:
De går fortare att tala om vad jag tål
Och utöver de så klarar jag inte att ta starka tabletter, eller stark mat för den delen heller. Till o med lakris är för "starkt" för mig

Så utbudet med halstabletter är inte så stort. De jag kan sträcka mig till är antingen med honung eller citron. När de är som värst med halsen så måste jag ta ca sex-sju stycken om dagen. De senaste gångerna jag varit förkyld och ätit halstabletterna så har jag känt mig lite orolig i magen. Men de har inte varit någon fara och de har helt klart gått att leva med, för de oroliga har gått över ganska snart.

Då ska vi inte prata om hur magen reagerar denna gången. Eller förlåt, de var ju de detta inlägget handlade om. I två dagar har jag fått vara ganska snabb till toan. Och som jag o L-E kan säga ibland: Går jag inte nu, då behöver jag inte gå alls.................
Något jag däremot inte ska tala om, är hur de låter när jag är på toa, för de är ingen ljuv musik

Så de är bara att välja som sagt, mellan pest eller kolera. Halsont eller dålig mage. O faktiskt jag väljer dålig mage. Då kan ni tänka er hur ont de gör i halsen

2014-07-04 10:53 | 0 kommentarer

I helgen fick ju Kompis sina små knytten. Hon la dem i köket som jag skrev om och vi flyttade upp dem till
data/gäst/valprummet. Och sedan någon dag så har Bea varit otålig o vill in till dem.

Hon kan vanka av o an utanför grinden o även gny, samtidigt som hon tittar in i rummet. Så idag lät jag henne gå in där, ihop med mig. Kompis var inte där, så då ville jag vara där, ifall hon skulle ge sig på ungarna. Jo visst gick hon fram till dem, men sedan blev hon som värsta spårhund. Hon gick runt o letade o gnydde o sökte kontakt.

Efter ett tag intresserade hon sig för ungarna, på ett sådant sett som bara en mamma kan göra. Hon tog sig an dem o började tvätta dem direkt för att stimulera (ja, vad behöver jag väl inte skriva).

Jag tyckte de såg så fantastiskt ut när hon gick runt som hon gjorde, innan hon gick fram till ungarna, så jag ställde en fråga på facebook. Ifall det kan vara så att Bea söker upp den plats som hon själv föddes på. Jag fick några svar o de svar jag fick tyckte jag om. De va väl inte direkt någon som trodde att de var det de berodde på.

Utan mer tecken på att hon letar efter en plats att lägga valparna. Att de sammanfaller med där hon själv är född är nog bara en ren slump. Eller kanske inte slump, för vi har valt ett rum o ställe som är fritt från andra hundar o inget spring i. Ganska passande för valpning då va

Så jag kan återigen skriva att hon följer mönstret för en dräktig tik

Än ser hon inte ut såhär, men de kommer väl

2014-07-03 21:20 | 0 kommentarer | Hundar

Hur kul är det att stå och titta på när någon annan äter??? Men jag kan inte låta bli att göra de. Idag sa jag även till L-E att komma o titta

Jag går ju på snigeljakt både morgon o kväll och varje gång hittar jag alltid några iaf. Inte så många, men jag misstänker att jag kommer ut för sent på morgonen o är ute för tidigt på kvällen. Så därför finns de inte så många att fånga.

Men de jag hittar ger jag till mina ankor. De första dem fick tog ett tag för dem att fatta. Men nu tar dem nästan sniglarna direkt. Och ni skulle bara se vilket "slagsmål" det är om dem
Det är mycket klappande med näbbarna också, för vem vet inte hur kletig o slemmig dem äcklen är. Men de hindrar inte ankorna från att äta iaf

När jag "matade" dem idag så behövde vi inte stå o titta länge, utan de såg ut att vara en delikatess för dem. L-E var mycket nöjd med vad han såg och som jag sa att hade de inte varit för sniglarna så hade jag inte skaffat ankorna

För er som varit här kan inte gått miste om denna skyllt som finns vid infarten. Men får jag som jag vill, borde jag kunna ta ner den med tiden.

2014-07-02 18:29 | 0 kommentarer | Ankor

Ja, de är något jag undrar över ifall inte våra djur borde bli. Jag menar, hur många har inte cavalierer som ÄLSKAR att slicka o pussa oss ägare
Det kanske inte är till varje ägares förtjusning, men dem gör sina tappra försök ändå

Och är de någon som verkligen borde vara uttorkad nu så är de Bea. Hon vill nästan bo i knät på oss o hon slickar o slickar o slickar. Nu när vi båda är förkylda och hon pussar även på näsan så gör de ont med tanke på allt snytande vi gör. Jag vill ju inte att hon ska pussa oss just nu, men de går inte "få bort henne"

Jag tror de är dags att börja ge henne mat fler gånger om dagen också. För hon verkar vara hungrigare nu än för bara några dagar sedan. Vet ju flera som enbart ökar på med valpfoder de två sista veckorna, men de räcker inte för mina tjejer. Samtliga kullar som mina töser haft så har jag ökat när dem gått ca fem veckor. Bea är inget undantag

Något jag märkte i helgen var hur många som följer mig o Bea. De är sååååå himla kul. Alla som önskar mig lycka till o tycker att nu är jag värd att få lite medgång efter alla motgångar. Mötte även folk som jag inte känner som förstod vem jag var o som sa att dem också följer mig o läser min blogg. HUR kul är inte de

Så för alla er underbara människor kan jag meddela att Bea är som en mönsterelev när de gäller att vänta valpar. Så för varje dag känner jag mig mer o mer säker på att de kommer gå vägen. Ska inte ropa hej än, men allt verkar gå som på räls. Så här lär nog bli några små krabater runt den 23:de juli.

Jisses, de är ju bara ca 20 dagar kvar

2014-07-01 13:43 | 0 kommentarer | Hundar