Ja, detta är ju konstigt men L-E gick på semester i fredags. Och för min del har jag redan blandat ihop dagar, helger o rutiner. Men de som är konstigt är ju att jag har semester 52 veckor om året.
Nu kanske de låter lyxigt, men riktigt så bra är de ju inte, utan har jag ju mina krämpor o problem som gör att jag "går hemma". För är man 1.86 lång, då är de mykcet kropp som ska hänga ihop. Nä, skämt o sido, min längd har inte med de att göra, utan bara en liten finess i texen 
Men trots att jag "alltid" är hemma, så känns de ledigt när L-E också är hemma. Under andra delar på året så kan de hända att han stannar hemma någon dag mitt i veckan o de känns så lyckigt. Infaller de dessutom på en dag som jag kanske har ärende, då hänger han ofta med så åker vi en sväng efter mitt ärende. Kanske åker o hälsar på någon eller åker till en butik för att kolla in något som vi funderar på att köpa.
Att de känns som ledigt för mig också är väl för att hans klocka inte ringer på morgonen på några veckor. För även om jag sällan går upp med honom, så vaknar jag ju utav både klockan o hundar som skäller o vet vad som ska hända. Med hundarna är de väl inte så stor skillnad än, för deras klocka är inställd på att gå ut kvart i sex. Men till min fördel så är de till L-E dem går o inte till mig. Och den som kan klockan bäst på morgonen är självklart Candy. Inte konstigt ändå, hon är ju bara ett halvår.
Varken jag eller L-E har väl kommit in i semestertempot än, eller jag har inte de. För idag känns som söndag, för L-E är ju hemma. Men så åkte han iväg en sväng förut och när han kom hem, hade han med sig posten för idag. ??? Ja, de är ju måndag idag 
Är man van vid att L-E bara är hemma lördag o söndag, då tar de ett tag att ställa om sig. Men den omställningen ska man väl fort komma in i 
2014-07-07 19:49 | 0 kommentarer