Man kan ju åka till läkaren för många olika saker. O idag tyckte jag att de var löjligt för mig att åka dit, men jag var tvungen.
För fem veckor sedan så körde jag min grästrimmer och de skvätter upp en sten som träffar ett finger på höger hand. Jag tänkte inte mer på de, utan fortsatte trimma. Men så för varje vecka som gått så har jag fått mer o mer ont. Är ofta svullen också på både ovansidan som undersidan av handen. O de två senaste veckorna så går smärtan upp till armbågen.
Nä, de lät inget vidare, så jag bokade en tid. När jag kommer in till läkaren så frågar han vad jag söker för. Då började jag fnissa lite o säger: Tja, de känns lite löjligt, men de är mitt finger. Så förklarade jag hur de uppkom o hur de varit sedan dess. Kan säga att läkaren skrattade inte åt de, utan han ber mig vända o böja o hålla emot o trycka mot honom med handen i den ena vinkeln efter den andra. De va knappt att jag kunde hålla mig för skratt. För göra så mycket för ett litet finger skull 
Men han tror inte de är något relaterat till benet iaf. Ingen spricka o ingen flis som gått ur, utan de är nog en nerv som kommit i kläm "bara". Men skulle jag fortfarande ha ont om en månad, då måste jag komma tillbaka igen.
Att jag tyckte de var så komiskt med den undersökningen med fingret beror ju på att jag har ju långt mycket mer ont i övriga kroppen. Och de tog jag upp också.
När jag bokade tiden så tog jag även upp att jag behöver hjälp med min gamla värk och då speciellt mina knän. För er som känt mig i många år, då menar jag typ er jag lärde känna för 25 år sedan, ni kommer väl ihåg vilka problem jag hade redan då med mina knän 
Men de var ju inte då mina problem började, utan redan i mellanstadiet var de problem, så där kan ni skacka om gamla problem.
Jag gick till skolsköterskan, mer än en gång o till mer än en skolsköterska också. Jag var nog i varje stadium angående mina knän. Jag ville att mina föräldrar skulle skriva lapp så jag fick lättare gympa, för mina knän värkte så. Har ALLTID varit tvungen att köpa skor som är bra för mina knän och som tonåring o ha storlek 42, då kan jag tala om att de fanns ytterst få skor för DAM/TJEJ, utan de blev till att köpa HERRSKOR
När jag varit hos läkare för knäna så har dem bara sagt att ta tabletter o gå till sjukgymnastik. Men de gör bara saken än värre, tja inte tabletterna. Och den senaste svängen hos sjukgymnastiken som jag var hos för drygt ett år sedan, den värken har fortfarande inte gått över.
Så nu orkade jag inte tjata längre utan jag bad om att få kortisonspruta i knäna. O gissa om jag tappade hakan över hans svar: Vilket knä gäller de?
Va!!! Protesterar han inte??? Ska han inte skicka mig vidare??? Ska jag äntligen få hjälp nu???
Men jag fann mig o svarade att de gäller båda 
Han kände lite på knäskålen o leden i sig. Så sa han att jag kan lägga mig på britsen 
Så för första gången i hela mitt liv har jag fått en kortisonspruta för värken. Kan säga att jag är inte harig o de tar lång tid innan jag yttrar mig högt när de gör ont. Men denna gången fick jag hålla i britsen o de gick inte ta miste på hur de kändes. O efter fått de i ena knät, så ångrade jag nästan att jag bad få i båda, men de var ju de där med pest o kolera.
Men nästa knä gjorde än ondare än de första
Efteråt förklarade läkaren att jag ska vila i 24 timmar, inte gå för mycket o inte stå stilla. Nä, stå still är väl inte jag känd för
Lite ågren fick jag ju, för då kan jag inte göra detta o jag kan inte göra detta, vad ska jag göra då???
Men mig överlistar man inte så lätt. Utan här har badats en hund o en annan hund har fått sommarfrisyr eftersom hon lider så i värmen. O detta kunde jag göra sittandes. Dessutom klippte jag bort döda blommor överallt. Även de sittandes 
Nu ska vi bara se om de blir bättre med knäna. De innehåller ju även lite bedövning så jag kände nästan för att dansa o hoppa efteråt. Men nu har bedövningen släppt o jag känner väl ingen större skillnad mot innan jag åkte dit. Men de kanske tar ett tag, vem vet, inte jag iaf, för de var ju som sagt första gången jag fick de.
Jag har gjort som läkaren sagt iaf och varit stilla, eller nä, kanske inte stilla, men väl sittande.
Sitta såhär är de bästa jag vet, speciellt med en hund i knät också, då lättar värken.
2014-07-09 20:33 | 0 kommentarer