Som ni säkert märkt så var de ett tag sedan som jag skrivit någon blogg. O de beror på att jag behövt slicka såren när de visade sig att Bea går tom. Som sagt jag tog de hårt, inte bara utav de orsaker som jag nämnt tidigare utan att jag märkte de först två dagar före förväntad valpning.
Som jag sa till en vän idag. Är jag SÅ dålig på att se om hon är med valpar eller ej??? Jag har ju ändå haft kullar förut. Nu var ju detta Beas första parning o efter sett hennes mamma (Alice) när hon hade sin första kull, så märkte man knappt att hon vuxit något, så jag tänkte att de är väl samma för Bea nu. Men de var ju värre än så 
Ofta när jag gör saker på dagarna eller är ute o åker, så tänker jag att, Nu ska jag skriva om de och om detta, jag ska formulera mig på detta viset o använda den frasen, skoja till de på detta viset o använda de ordspråket, osv osv.
Men jag har inte känt så den senaste tiden.
Men idag har de släppt 
Idag har vi haft två underbara besök. Först kom pappa o hans dam Maire. De hade med sig en hel påse med gamla tidningar. Ja, du behöver ju de nu, menade Maire på, javisst heller hur 
Men vi hade en underbar tid ihop, dem ÄLSKADE ankorna o dem tyckte vi fått de riktigt snyggt här hemma. Gräsmattan, inhägnaden till hundarna, de tänkta till hönsen, den påbörjade kryddträdgården o köksträdgårdslandet med dess pallkragar.
Okej, här finns MYCKET att göra än, men han ser vad mycket vi gjort o vår plan med gården.
De stärks jag av att höra att allt vårt arbete märks 
Men så hade vi besök av tilltänkta valpköpare idag också. De var ju här för någon vecka sedan, när jag fortfarande trodde att Bea var med valpar. Och de blev mycket ledsna när de läste om Bea. När de läste det, så var dem på resa i England, så vi hade enbart mailkontakt. Och i den konversationen slutade med att jag bad dem ringa när de var hemma igen. O de tog inte lång tid efter de kommit hem, som de ringde 
I mailkonversationen pratade vi om andra hundar vi har hemma. Och då speciellt om Ronja. Hon är ju som flera vet avelsspärrad, men jag har ju ställt ut henne ändå och vi gör stora framsteg med agilityn.
Men de känns bara så rätt med dessa människorna att ta över Ronja. Så hon kommer bli Lerumsbo i mitten av augusti
Vi kommer ha mycket bra kontakt med henne o hennes nya ägare. Vi kommer träffas längre fram, kanske på aktiviteter inom cavaliersällskapet, men framför allt när jag anordnar kennelträffar 
Jag vet att det är flera som sagt att de villat köpa henne, men då har jag sagt att vi ska ha henne kvar. Och att vi säljer henne nu har inget att göra med att jag tycker ni andra inte varit lämpliga, för de är ni verkligen. Men nu med dessa, så var det som att alla pusselbitar bara föll på plats. Jag föll lika mycket för dessa personerna som jag gjorde för Roy och Inga-Lena, som skulle haft Ronja, när de var här första gången.
Vi är helt övertygade om att Ronja kommer få de lika bra i Lerum som hon skulle fått det hos Roy. Så som vi präglade henne så som Roy ville, så vill även de nya ägarna ha en hund. Lugn, trygg och knähund. Och är de något Ronja gillar så är det att ligga i knät.
Så även om vi säljer henne nu, så ser jag fortfarande en mycket ljus framtid för henne 
2014-07-30 20:56 | 1 kommentarer | Hundar