De är väl ingen som blir förvånad om jag säger att min sinnesstämning inte är på topp idag. Det gör ont i både kropp och själ. Igår hade jag en Alice-dag. Hon fick flera tuggpinnar och hundkex och kel, som ingen annan fick igår. Jo, de andra fick en tuggpinne var, men inget mer extra.
För att få lite fler bilder av henne, så åkte jag iväg ihop med Ludde för att föreviga henne än mer. Väl hemma tog vi en promenad bara hon och jag. Vi har en sådan fin slinga runt i skogen och eftersom hon var så dålig med sitt hjärta så fick hon bestämma tackten.
Ibland lunkade hon o ibland stannade hon och ibland var de lite mer fart på henne. Solen passade på att visa sig också när vi gick runt. Så bilderna blev UNDERBARA. Eller de var iaf vad jag tyckte igår, när jag kollade igenom dem lite snabbt.
Idag när jag kollar på dem så var de nästan inget kort som visade upp henne på de vis jag vill minnas henne.
Usch detta blir jobbigt att skriva, nu kommer tårarna igen. Men känner att jag måste beskriva hennes sista minuter. Det var så fint. När jag kom dit så var Ewa redan där. De kännes så tryggt. Vi gick in och Ewa tog hand om kontakten med personalen för att tala om vårt ärende.
När Gustaf kommer så får jag en sådan hjärtlig kram. Tackar Gustaf. Han frågar mig något som jag inte kommer ihåg nu, men mitt svar var iaf att jag känner att jag gör rätt. Detta är de bästa för Alice.
När vi körde upp till Lerum så hade jag henne i mitt knä hela vägen och hon hade så jobbigt att få luft. Vi led med henne både jag och L-E.
Men när vi fick komma in på rummet så tände Gustaf ett ljus och ställde fram en fin kreation med hundar och en sten där de stod, Fånga dagen, som låg i lite sand. De bara var så fint. Han gav henne en lugnande spruta och lät oss vara själva en stund. På vägen ut ur rummet släckte han även belysningen i taket.
Jag fick chans att säga hejdå till henne, prata med henne, vad hon har betytt och påverkat våra liv. Vad mycket vi har att tacka henne för. De är ju gansk otroligt hur en liten krabat på ca 8 kg kan förändra livet så mycket för både mig o L-E.
Nä, de allra sista klarar jag inte skriva om.
2014-08-19 08:42 | 4 kommentarer | Hundar