Helec's Kennel

Tidigare i veckan fick jag ett så jättetråkigt samtal ifrån en av mina valpköpare. Ägarna hade valt att ta bort hunden på inrådan ifrån veterinären. När jag hörde vad som hänt så tyckte jag att ägarna verkligen tagit sitt ansvar och gjord de bästa för hunden. Huuuuur tråkigt de än är att bli av med sin älskade pälsvän, så ska de ha ett drägligt liv.

Jag vet ju själv när jag hamnat i en sådan situation, när väl veterinären säger de där orden, då hör man inte längre vad han/hon säger. Alla ord bara snurrar runt i huvudet i en osalig oordning. Man står där o hör men fattar inget. Kan mycket väl tänka mig att de var så även för valpköparen.

Och att sedan några dagar efteråt meddela mig vad som hänt, kan inte varit lättare. Vi hade ett, trots omständigheterna, trevligt samtal. Jag sa även att med tanke på den veterinär som givit dem rådet, så kan de till 100% lita på att de var de bästa för hunden.

Men så har de liksom malt i huvudet på mig vad de kunde bero på. De är ju inte utan att cavalieren har vissa problem med mer än de som ska kollas inför avel. Så jag ringer veterinärstationen som de va hos för att höra veterinärens bedömning av de hela. Jag ifrågasätter alltså inte rådet han gav, utan höra vad han har att säga om hunden. Och även om de kan vara andra hundar i kullen som behöver kontrolleras.

De tog flera timmar innan veterinären ringde tillbaka, inte för att jag är förvånad, för de har ju mycket att göra. Men han redogjorde vad han ställde diagnosen på och förklarade. Jag fick ställt mina frågor, både om hunden i sig men även de andra från den kullen. Men han gav mig lugnande besked. Att han tror inte att någon annan i kullen eller någon som kommer från varken mamman eller pappan kommer drabbas av samma. För har de inte sådana symptom nu, så kommer de inte få de senare heller.

Till de som har valpar från oss, så kan jag (utan att säga för mycket) säga att skulle ni ha samma problem med era hundar som denna valpköparen, då hade ni åkt till veterinären eller hört av er till mig på direkten, så ni ska känna er helt lugna trots denna hunden.

Jag sa till veterinären att jag kommer nog ringa ägaren efter att jag pratat med honom. Dels för att se om de hade frågor nu, som jag kanske kunde svara på efter mitt samtal med veterinären. Men även tala om att jag har varit i kontakt med veterinären. Men de hann jag faktiskt inte. För ägaren hörde av sig till mig.

Veterinärstationen hade nämligen hört av sig till ägaren för att höra om de gav samtycke att ringa mig, för att prata om hunden. De gav dem utan problem. Vidare kontakt med ägaren så sa dem att hade de varit i min situation så hade de gjort samma sak.

De jag är imponerad utav är att veterinärstationen kollade med ägaren innan de ringde mig. DE tycker jag är seriöst.

2015-01-30 14:46 | 0 kommentarer

Tja, som man brukar säga en olycka kommer inte ensam. Först så avaktiverades mitt facebook-konto. Av någon anledning tyckte facebook att jag skulle ändra min sida. Inte blev de till något bättre. Jag ska väl få rätt på de på något vis, men de kan ta ett tag.

Men så var jag ju iväg för att göra ultraljud på Bea idag också. Och de var som jag befarade, där va inga valpar

Nu sa visserligen veterinären att de kan vara för tidigt att kolla, för har hon haft ägglossning kanske fyra-fem dagar efter parning så är hon ju inte mer än på dygn 24-25 nu, trots att de är 29 dagar sedan som hon parades.
Så lite hopp gav han oss. Jag frågade om vi ska göra om ultraljudet om en vecka, men de tyckte han inte, utan vi avvaktar tills de är dags att göra röntgen på henne, så är de ju helt säkert att se om de är något eller ej.

Nä, de blir ingen bild idag. Orkar inte de.

2015-01-22 21:30 | 0 kommentarer | Hundar

Jag har ju gått här o hoppats fast jag inte vågar tro på något. Men nu ska jag nog ställa in mig på en déjà vu

Okej för att de är "tidigt" i dräktigheten men när jag kollade på alla tecken o signaler en dräktig tik kan ha, så har jag inte sett någon fortsättning på Bea. Ludde har slutat lukta på henne o tuttarna är de ingen skillnad på, inget illamående o ingen matvägran.

Förra parningen så både hon kastade upp o matvägrade. Hur Ludde va kommer jag inte ihåg o tuttarna kollade jag inte heller förra gången, för jag va ju helt säker på att hon va med valpar

Jag har ju bokat tid för ultraljud denna gången, men de är ju inte förrän på torsdag. Huuuuur kan tiden gå så långsamt.
Men men jag ställer in mig på att hon är tom nu också, så kan allt bara bli till de positiva OM hon är med valpar 

2015-01-20 08:06 | 0 kommentarer | Hundar

Att 2014 inte var mitt år har väl inte undgått många som följt mig. Flera gånger har jag trott o känt att jag är på väg uppför, att de ska gå min väg, men lika många gånger har jag fallit och undrat vad jag håller på med. Även om jag har ett privat liv, så har de mesta kretsat kring hundarna.

Men för att orka måste man tro. Och för att tro måste man planera. Och för att planera måste man orka. Och trots alla motgångar så både jag orkar, tror och planerar.
Nu var de kanske inte hundarna som tog hårdast på mig förra året, utan att jag förlorade min älskade pappa. För mig var han odödlig, men de finns ju ingen som är de. Men jag har svårt att tänka mig ett liv utan honom. Nu är de ju ett faktum, men jäklar vad svårt de är.

Ibland kan jag kanske verka opåverkad när jag pratar med folk om honom. Men jag placerar mig i en bubbla för att klara av att prata med folk eller klara av att utföra jobb och åtaganden jag sagt att jag ska göra. Nu i början så förbereder jag mig att pappa kan bli ett samtalsämne. De är ju många som följt mig med honom också, även om de inte varken träffat eller kände honom. Ni lärde känna honom genom mig och min blogg. De va ju inte ovanligt att han kom och besökte mig när jag var i närheten av där han bodde.

Och varje gång så var jag så stolt över att han kom o jag presenterade honom för de runt omkring mig. Hade han sagt att han skulle komma så tittade jag efter honom tills han kom. Nu vet ju flera av er att jag är ganska reslig utav mig och behöver sällan stå på tå för att se över folksamlingen. Pappa var inte mycket kortare än mig. Så när man tittar speciellt efter något, så ser man de före någon annan. När jag fick syn på pappas ansikte så blev jag så varm, jag såg också att när han kom in i rummet så letade han efter mig direkt. Sedan gick han o Maire runt o tittade på annat som fanns.

Tänk vad orden kan springa iväg ibland. För denna bloggen hade jag inte alls tänkt handla om pappa, men de bara rann på med orden och tankarna. Denna bloggen hade jag tänkt handla om de höns och ankor vi har. När jag skaffade dem från början så skötte jag ju de exemplariskt. Men med varje motgång med hundarna, så har även hönsen fått mindre uppmärksamhet. Så de har varit lång tid mellan att jag rensat o städat i boxarna.

Ni har ju alla läst om den kontakt jag har med Pia. Hon är min "hönsmamma" hahaha. De var ju tack vare henne som jag skaffade höns från första början. Men de är även hon som ser till att dem får vad de förtjänar. Så tidigare i veckan så kom hon hit för att hjälpa mig rensa o byta ut spån i några boxar. De fick mig att må så bra, när jag såg hur mycket hönsen gillade att få rent o städat. Så idag har jag o L-E gjort de andra boxarna. De har kostat för min kropp att göra allt detta, men mitt inre mår så mycket bättre. Nu är hönsen lugna o tysta, de värper redan mycket mer o de syns på dem att de trivs.

Inte nog med de djur jag har nu, så planerar jag för än fler. Tidigare har jag ju pratat om att skaffa får och de finns fortfarande med i planerna. Men här kommer faktiskt komma in ytterligare andra djur innan fåren anländer. Om ca två veckor så kommer jag vara stolt ägare utav skrattduvor. För de behöver jag ingen mer yta att ha de på, bara ändra om de jag redan har. De kan ju inte få flyga fritt i stallet så jag o Pia ska göra plats för dem. Vem är bättre att få hjälp av för de än Pia

Så är de någonstans man märker hur jag mår och hur jag känner så är de på djuren

Såhär bra blev de i byschan när vi var klara

2015-01-17 21:30 | 0 kommentarer

Hur gärna jag än vill, så är det svårt att tänka tanken att Bea är med valpar. Kan ju säga att de käns vääääääldigt långt kvar tills på torsdag

Men för att ge lite lägesrapport, så kan jag meddela att idag hade hon allt lite morgonsjuka. Hon kastade inte upp något men hon fick de typ i munnen o svalde igen. Och hon sväljer flera gånger numera också. Och allaredan vill hon ha mer mat.

De brukar jag ju börja med när de gått fem veckor. Men hon verkar vilja ha de redan, så varför inte. Igår va Pia här och jag frågade om hon ser någon skillnad på henne. De är ju svårt för oss att se som ser henne varje dag. Men visst har hon blivit större sa Pia. Hon ser mer ut som en riktig hund

Bea är ju väldigt liten och har varit svår att få upp i hull. Men nu har hon kropp utan att blivit tjockare. Jag har ju väldigt svårt att tro att de är valparna som vuxit så redan, så de kanske beror på hormoner på något vis. En sak är säker iaf, hon har fått en ooooooootrolig pälsväxt. Den senaste tiden eller egentligen i hela hennes liv, så har hon ju aldrig haft någon päls att prata om. Hon har hela tiden sett ut som en urfälld hund som ska till att börja löpa OCH släppt vinterpälsen. Den päls hon fått nu är ju inte lång än, men pälsen står rakt ut på henne, så hon ser ut som en nallebjörn

De är inget jag sett på någon cavalier förr. Men rolig ser hon ut iaf. Hennes svans har ju bara sett ut som en smal pinne med några stripor till päls. Längden har varit bra, men helt klart mycket tunt mellan stråna

Jag känner ju inte till Beas linjer bakåt så jättemycket, hur de såg ut och annat. Men hon måste ha fått sitt utseende och pälskvalité från någon annan än hennes mamma eller pappa. För hon är inte lik någon av dem o båda två hade mycket och fin päls. Beas kullsyster har en jättefin päls, både i längd och mängd, så de finns där i kullen iaf.

Nu vet jag ju att de flesta tikar tappar jättemycket päls efter de haft valpar. Men jag önskar så mycket att Bea kommer få tillbaka den pälsväxt hon har börjat få nu efter att hon repar sig efter valparna, OM hon nu är med valpar

2015-01-16 12:09 | 0 kommentarer | Hundar

Jag var ju helt bomsäker på att Bea var dräktig förra gången, så jag gjorde inget ultraljud på henne. Jag hade tänkt göra ultraljud på henne, men avstod då hon visade så tydliga signaler. Men som jag skrivit (vet inte hur många gånger) så gick hon ju tom. Orsaken för de kan ju vara flera och de spelar ju ingen roll på ett sätt.

Men som jag sagt till några nu att är inte Bea med valpar denna gången, då är de något allvarligt fel. För hon är så annorlunda mot hur hon varit. Inte till de sämre, utan än mer tecken på att hon är med valpar.

Denna gången dock går jag inte på min magskänsla. För den visade ju fel förra gången. De är inte ofta den gör de, men någon gång ska väl vara den första. Nu känner jag inte efter vad magskänslan säger, iaf inte när de gäller Bea. Så nu har jag bokat tid för ultraljud. De kommer bli den 22/1 halvsex.

Jisses jag börjar bli nervös redan.............................................tänk om hon inte är med valpar nu heller

2015-01-14 09:54 | 0 kommentarer | Hundar

De finns för o nackdelar med att bo på landet. Men eftersom jag gör de, så väger fördelarna upp mot nackdelarna. På ett sätt är de ju märkligt att jag trivs som jag gör på landet utan grannar o bunden till bil vart man än ska. För jag är ju i grund o botten en människa som gillar när de är mycket folk runt mig. Jag tycker om när folk kommer på besök.

Men de är klart, skulle jag bo i samhälle eller en stad så kan jag inte komma undan när jag vill de, utan de hade varit då som jag hade behövt ta bilen för att vara ensam, för de gillar jag ju de också. Jag tycker de är en tjusning med att bo som jag gör.

Igår kunde mina facebookvänner läsa att vi var strömlösa. Nu var ju vi lååååångt ifrån ensamma om de, utan de va ju nästan halva västra sverige som inte hade ström. De som va så typiskt va ju att inför stormen Egon så fyllde jag upp kannor med vatten men de tömde jag på kvällen. Så här va tomt på upphällt vatten

När väl strömmen kom tillbaka, de första jag gjorde då va att fylla på kannorna igen. Nu ska vi inte stå utan vatten om strömmen försvinner igen. Och idag så bytte jag bara ut de, så de är färskt vatten hela tiden. För prognosen vädermässigt ser ju inte så jätterolig ut.

De är ju lite omständigt att vara utan ström. Säg de som inte behöver ström i dagens läge, de är inte mycket som klarar sig utan.
Och med tanke på vatten och el, så behöver ju toastolen både och för att fylla på vatten när man spolar. Och naturligtvis behövde jag lätta på trycket. Hela tiden medans jag satt där så sa jag till mig själv: inte spola, inte spola, inte spola.

Tja, vad gör jag tror ni när jag är klar. Jo, självklart spolar jag. Hundradelen utav en sekund efter jag tryckt på knappen så säger jag högt NEEEEEJ!!!!! Men vad göra, spolat är spolat. Förr när vi hade mycket tätare mellan strömavbrotten så satte vi tape på toastolen, för att inte råka spola. Men de har liksom fallit i glömska nu när strömmen är mycket säkrare o vi inte är utan den så ofta.

Så trots dessa obekvämligheter, så föredrar jag att bo på landet som jag gör

2015-01-13 09:49 | 0 kommentarer

Ja, man brukar ju säga att tiden går fort och i år är de 20 år sedan som jag flyttade hit. Och ända från början så har vi pratat om att renovera köket. De har alltid varit en hållhake när ämnet kommit på tal. Vi har ju en vedspis med vedlår och vattenbehållare som sitter inmurad i skorstenen.

När vi ska renovera köket så behöver vi bryta upp de golv som är idag och isolera de, med påföljd att de kommer bli högre än idag. Och då är vedspisen "i vägen". Vi har haft snickare här som kollat på en lösning, vi har haft inredare här för att kolla vad han kan komma med för förslag. Men alla har gått bet på en lösning. Jag har sökt till flera byggprogram för att de kanske har en lösning.

L-E har haft en lösning hela tiden. Helt enkelt ta bort vedspisen. Men de har jag tyckt vara helgerån. Men nu har jag nog kommit till insikt att de är de bästa. Egentligen har vi inget litet kök, men samtidigt får vi inte plats med de vi vill ha i de. Så vi har ingen frys i köket. När jag flyttade hit så fanns de bara en frys i matkällaren. Och dit går jag INTE. De finns alltså ett ställe på tomten som jag aldrig varit inne i på 20 år o jag kommer inte gå dit de närmsta 20 åren heller. Många vet varför

Så om inte L-E tog upp från frysen på morgonen så gjorde inte jag de heller. De medförde en massa planering o de va ohållbart i längden. Så vi köpte en box som vi ställde i lillstugan. Mycket bättre. Sedan dess har vi även skaffat ett frysskåp som står i stallet, för att ha hundarnas mat i.

Men nu vill vi verkligen ha både kyl o frys i köket. Inte nog med de utan även ha kylskåpet på ett annat ställe i köket. För idag räcker de att en person sitter vid bordet, så kommer man inte åt kylen. Och då får allt kära vedspisen offra sig
Jag tycker visserligen fortfarande att de är tråkigt. För den passar så bra där och jag tycker den är snygg. Men till saken hör också att vi har eldningsförbud i den. Och ska vi få bort förbudet så måste vi provtrycka skorstenen igen. O då undrar jag för vilken orsak. Har vi inte använt den på 20 år, hur mycket kommer vi använda den nästa 20 år. Och jämför man med hur mycket och ofta vi använder kyl o frys, så är ju svaret ganska enkelt

Nu hoppas jag bara inte att de tar 20 år tills vi får gjort vår lilla ändring. Men redan nu planerar jag för hur de kommer se ut när de är färdigt. Jag vill sätta nytt kakel på hela ytan och de kommer bli överskåp på en annan vägg och nya tapeter. Tja, taket kanske får sig en omgång också.

Varför bara göra lite när man kan göra allt på en gång

Detta är inte vår spis, men den ser väldigt lik ut.

2015-01-11 19:48 | 0 kommentarer

Nu har jag ju gått in i en ny fas med Trixa. Eller kanske inte en ny fas, utan i den fas hon behöver vara i sin träning. Innan My Dog så koncentrerade jag ju mig på de sociala, som var långt för tidigt för henne med tanke på hennes bakgrund.

Men nu när de är över så går vi tillbaka till att träna kontakt och binda band. Ja, binda band vet jag inte om vi kan göra mer än vi gjort. För om jag får säga de själv så har vi ett otroligt band. Både jag o Trixa men även L-E o Trixa. Hon känner sig verkligen som hemma här nu. Hon leker med de andra hundarna, antingen bara med Candy eller alla på en gång

Efter My Dog så har ju jag själv behövt återhämta mig och min kropp. Så de har inte blivit någon träning med någon. Men så idag kände jag att kroppen och knoppen orkar med en promenad i skogen. Jag var ju lite frågande till ifall vi skulle komma runt hela slingan med tanke på Egon. Men jodå, de va inga problem. Klart att vi såg många grenar som låg på backen och ett o annat träd hade också givit vikan, men inget som störde stigen vi går på.

Och jag hade inga betänkligheter med att gå ut i skogen nu. För nu blåser de ju inte så mycket, så de ska ju vara riskfritt. Men ärligt talat skulle jag nog tagit ett snack till med mig själv om de, för jag blev faktiskt lite orolig efter vi kommit en bit. De va ju inte utan att jag kollade ifall något träd var på väg ner och över oss. Men vi gick helskinnade genom promenaden

När jag började träna Trixa så va de ju att sitta på ett ställe o vänta tills hon tog kontakt med mig. De stadiet är hon förbi. Så nu är de inkallning som gäller. Okej, jag hade börjat med de lite innan mässan. Men nu är de full koncentration på de. Jag har ju haft henne lös några gånger och de har gått över förväntan, även om jag inte är nöjd med inkallningen. Hon rusar iväg så långt så jag inte ser henne och hon kommer när hon tycker de är dags. INTE okej i mitt tycke. Men att hon kommer över huvud taget är ju bara bra, så de finns att bygga på.

Nu var de ju inte bara träna henne jag behövde innan mässan utan hon behövde även gå ner nästan ett kilo. Så de blev ett lightfoder som godis, med tanke på hur mycket jag behövde ge henne. Men nu är ju även de över. Jag fick ner henne de jag önskade så nu går jag även över till att ge henne samma godis som de andra får när jag tränar.

Och de är väl egentligen de som gjort de senaste framstegen. Detta godiset är mer värt för henne. Nu reagerar hon iaf när jag berömmer o hon börjar fatta att hon ska få godis när jag säger att hon är duktig.

Även om jag kan ta de lugnare med den sociala träningen med henne, så kommer jag inte sluta med de. Däremot kanske ha samma hundar o samma störning hela tiden och sedan utöka när hon är redo för de.

En sak är klar iaf att jag ska testa vilket godis som hon "säljer sin själv" för. Så jag kan ta fram de när de verkligen gäller

2015-01-11 13:25 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, denna gången tror jag faktiskt att SMHI's varning är befogad. För jisses vad här vindar i träna.

Nu bor ju vi så bra att skogen tar den mesta vinden beroende på från vilket håll den kommer och för vår del så kommer den från rätt håll denna gången. Vi hör hur de blåser men ute på gårdsplanen ligger frisyren stilla

Men vi kan ju bli drabbade ändå. Träd som blåser ner o lägger sig över vägen in till oss, eller att strömmen försvinner. För kanske en halvtimme sedan så sa jag till L-E att vi verkar klara oss bra ändå, inte ens lamporna blinkar. Skulle inte sagt de, för då började de blinka. O inte bara blinka till utan de slocknar till vad man kan tycka är en lång tid.

Och när man har djur så som vi har, inte bara hundar, så har jag fyllt på vatten i flera kannor, även baljor ute i stallet. Dessutom laddar jag telefoner och annat som inte fungerar utan ström.

Som tur är, så har de ju grävt ner de stora ledningarna för elen, men de är ju fortfarande luftkabel in till huset. Tja, de är väl detta som är tjusiningen med att bo på landet

2015-01-10 19:41 | 0 kommentarer

Nä, här är inget rekord på dräktigheten hos varken Bea eller Honey

Däremot har vi pratat om att kanske ha EN hund som är tricolor. Vi bollar fortfarande fram o tillbaka om de ska vara en hane eller tik. De är ingen brådska med de heller. Utan vi märker när "vår" tricolor kommer.

De var ju som när jag letade efter "rätt" katt, de tog väl säkert fyra-fem år. Jag tog de med ro och de va inget frenetiskt letande, utan när jag såg något intressant så kollade jag upp de och till slut hittade jag "min" katt förr-förra året. De är ju många saker som ska passa när man skaffar ett djur till. Jag vill inte att de ska vara si eller så och de ska vara si och så. Men, förstås, när man väl står där och hittat "sitt" djur, så är den varken si eller så som man sa från början. Utan man faller pladask för de där knytet med stora ögon och blöt nos o man har inget annat för ögonen. Ens hjärta smälter och man har med sig de där djuret som inte har de där man ville ha si och så och den har de där si eller så som man INTE ville ha.
Ja, är de någon som känner igen de

Men när hundarna kom in idag, så trodde jag att jag redan fått min tricolor. För de svarta va mer vita än black and tan. Här kommer ner stoooooora vita flingor. De lägger sig dessutom. L-E är i Jönköping idag, så jag trodde ju helt klart att de snöade där också, men nä, där regnade de nästan inte

Nu varade inte effekten så länge med mina "tricolorer" utan nu är de tillbaka till hur de ska vara

2015-01-09 12:13 | 0 kommentarer | Hundar

Med risk för att upprepa mig efter att varit igång så mycket som jag varit de senaste dagarna. Men om någon har en kropp att låna ut till mig, så tar jag tacksamt emot de. Min är helt slut. Nu är de typ, var har jag inte ont

Nu kan man ju ha ont av olika orsaker. Man kan ha ont för man stått upp väldigt mycket, man kan ha ont utav att burit väldigt mycket o tungt, man kan ha ont för att de varit kallt eller man kan ha ont för att man haft så kul. Skrattat så man både fått magknip och träningsvärk i käkarna. Så all onda är inte till ondo

Även om jag har haft mycket trevligt och skrattat väldigt mycket de här dagarna, så har de inte givit mig någon smärta. Men den smärta jag har känns ändå lättare, för de har varit så trevligt och givit mig så mycket, jag har fått så bra och vänlig respons. Även inspirerat mig att fortsätta jobbet i klubben.

När jag pratar med L-E så frågar han vad jag gör o svaret är inte roligt. För än så länge säger jag: ingenting. Då menar jag inte exakt ordagrant. För jag ger hundarna mat, jag är ute hos hönsen och ankorna och jag (iaf idag) tar promenad med hundarna. Men mer klarar inte min kropp.

Så om någon mot förmodan har en kropp att låna ut, så förbered er på att ni kanske inte får tillbaka den

2015-01-08 14:17 | 0 kommentarer

Ni ska inte tro att jag varit inaktiv bara för att de inte blivit något inlägg här på ett tag. Nej då, jag har i högsta grad varit igång. Inte nog med att jag varit igång så har jag haft min dator "utlånad" till rasmontern som cavaliersällskapet hade på My Dog i fyra dagar.

De har varit en mycket rolig men självklart intensivt arbete att få ihop allt med den. Men de är inget jobb man gör själv, utan vi har varit flera som kämpat och ställt upp för att ro de hela i hamn.

Nu har de ju inte bara varit de som tagit min tid i anspråk. Utan vi parade ju Bea på julafonen och juldagen. Samtidigt fick vi hem Honey för att hon löpte o mitt i "kalaset" med My Dog så åkte jag och L-E iväg till Vetlanda för att para henne. Vi trodde att vi va där för tidigt, så vi ställde in oss på att lämna henne för att hämta henne efter några dagar. Men till slut, tja, inte så lång tid, så satte de sig

Exakt en halvtimme efter de satte sig, så släppte dem. Så då åkte vi hem igen med henne i bilen. Så nu har vi en spännande tid framför oss. Jag tyckte ju förra året var spännande med vad vi planerade då, men de gick ju i stöpet. Så nu vågar jag inte hoppas att de blir något. Utan när jag ser valparna, då kan jag ta in de.

När de blev färdigt med Honeys parning så fick hon åka tillbaka till fodervärden igår för att komma tillbaka när de är ca två veckor kvar till valpning.
De kan jag säga är Ludde väääääldigt glad för. Okej att han är stressad och uppjagad när vi har löptikar i huset, men när hon med stort H är här, då finns de inga gränser för vad han vill göra. De är ju HANS tjej.

De har nästan varit väl mycket även för mig själv att hålla reda på och ibland har jag blandat ihop de ena med de andra, eller pratat med någon och svarat goddag yxskaft.

Men nu har jag fått ordning på allt även här på hemsidan med alla hundar iaf. Vilken tik som ska paras med vilken hane o när den ena tiken ska valpa och när den andra tiken ska valpa.
Sedan har vi ju goa Trixa också som jag inte har en aaaaaaaning om när hon ska börja löpa. Men de mäker jag väl. För mig gör de absolut inget om de dröjer ett tag till. För de blir bara två veckor emellan Beas och Honeys valpar OM de blir något

Ni får gärna kolla under fliken Valpar och planer för att se vad som händer där.

2015-01-07 15:27 | 0 kommentarer | Hundar