Helec's Kennel

Jag har ju inte varit så aktiv med min kennel på länge. Så nu tycker jag de är dags

Så jag bjuder in för samtliga att träffas. Men inte bara folk som köpt valp av oss utan vem som är välkommen. De spelar ingen roll vilken ras ni har eller ålder, alla är välkomna.
Träffen är den 11 april ute på fina Tjolöholm kl 11.00

Ingen anmälan behövs utan de är bara att komma. Tänk på att parkeringen kostar 30kr.
Vi går en slinga som passar sig även för barnvagn. Vi stannar längs vägen och äter medhavd fika.

Undrar ni något är de bara att ringa
0706-538941

2015-02-19 09:49 | 0 kommentarer | Hundar

Man kan ju inte säga annat än att de här med hunderiet är spännande. Jag va ju iväg på både julafton och juldagen för att para Bea. Och de blev två bra hängningar. Efter de har vi gått här o undrat o studerat, tänkt o hoppats. Vi var iväg och gjorde ultraljud på henne efter 29 dagar, vi va även iväg hos en som känner om de är något eller inte. På ultraljudet syntes de inget och den som kände kunde inte känna något.

Men nu misstänker vi att båda de faktiskt har fel. För nu ser vi tecken på Bea som vi aldrig sett förr. Hon uppför sig på ett sätt som hon aldrig gjort, de hon alltid gör annars gör hon inte nu. När hon ligger mot mig och hon är heeeelt stilla så är de allt lite rörelse mot mig. För att inte tala om hur hon breddar. Hon börjar se ut som en engelsk bulldogg. Så vi ger inte upp. Vi kommer förbereda att hon kanske är med valpar ändå. Vi kommer göra ordning hennes valplåda i helgen och låta henne göra precis som hon vill.

Vill hon inte gå ut, då slipper hon, visar hon att hon är hungrig, då får hon mer mat. DÄREMOT kommer vi inte åka för att röntga henne. För hon blir så otroligt stressad och orolig utav de, så då vill vi inte utsätta henne för de. Om de växer något i henne så är de nog inte så många. Men vad spelar de för roll, bara jag får mina valpar någon gång. Jag är ju så valpsugen så de gör ont i mig när jag ser andra som får smått.

Att kanske ändra planeringen såhär igen, gör mig absolut ingenting

2015-02-05 09:49 | 2 kommentarer | Hundar

Jag kan säga mycket om att ha hundar. Och till 99,9% är de bara bra saker jag har att säga. Men de återstår ju 0,1% för att komma till hundra.

Och den där 0,1% har precis börjat visa sig hos oss nu. Något tidigare än vad jag räknat med, så de ska inte förvåna mig att de kommer pågå längre än jag önskar också

De finns en period i hundens liv som jag fasar för och tycker mindre om. De är när de kommer upp i 1,5 års åldern. Då kommer ju den sista könsmognaden. De är då som hunden säger att jag har AAAAAALDRIG hört dig säga "kom", jag har IIIIIINGEN aning om vad jag ska göra då, så jag springer iväg åt ett helt annat håll och jag stannar där jag är precis så länge som jag vill.

Nu är ju inte Candy såpass gammal än, men för vissa kan ju perioden börjat tidigare. Så hon ärligt talat ger mig fingret flera gånger om dagen. Mitt lilla pyre som jag bara älskar så mycket. Men till o med hon är ganska billig då. När hon bara ger mig den där blicken, "haha, glöm de"

All träning man gjort innan är som bortblåst. Till o med de enklaste komandot som "nej" fattar hon inte. De är ju inte alltid jag kan ha hundarna i knät. Så när hon kommer hoppande för att lägga sig i knät, så säger jag, nej o flyttar henne, så kommer hon tillbaka igen o jag säger, nej o flyttar på henne, så kommer hon tillbaka igen o jag säger, nej o flyttar på henne, så kommer hon tillbaka igen o jag säger, NEJ o flyttar på henne, så kommer hon tillbaka igen o jag säger NEEEEEJ.
Då fnyser hon o går o lägger sig med en sur min. Förra veckan räckte de att jag sa de en gång.

Men lika väl som de blir som förbytta i denna perioden, så blir de så uuuuuunderbara när väl den perioden är över. Då kan man komma till träningsbanan o helt plötsligt har man en helt ny hund.

Så de är bara att härda ut o vänta på att hon är över detta.

Visst säger denna blicken, Jag fattar ingenting

2015-02-04 08:21 | 0 kommentarer | Hundar