Jag kan säga mycket om att ha hundar. Och till 99,9% är de bara bra saker jag har att säga. Men de återstår ju 0,1% för att komma till hundra.
Och den där 0,1% har precis börjat visa sig hos oss nu. Något tidigare än vad jag räknat med, så de ska inte förvåna mig att de kommer pågå längre än jag önskar också 
De finns en period i hundens liv som jag fasar för och tycker mindre om. De är när de kommer upp i 1,5 års åldern. Då kommer ju den sista könsmognaden. De är då som hunden säger att jag har AAAAAALDRIG hört dig säga "kom", jag har IIIIIINGEN aning om vad jag ska göra då, så jag springer iväg åt ett helt annat håll och jag stannar där jag är precis så länge som jag vill.
Nu är ju inte Candy såpass gammal än, men för vissa kan ju perioden börjat tidigare. Så hon ärligt talat ger mig fingret flera gånger om dagen. Mitt lilla pyre som jag bara älskar så mycket. Men till o med hon är ganska billig då. När hon bara ger mig den där blicken, "haha, glöm de" 
All träning man gjort innan är som bortblåst. Till o med de enklaste komandot som "nej" fattar hon inte. De är ju inte alltid jag kan ha hundarna i knät. Så när hon kommer hoppande för att lägga sig i knät, så säger jag, nej o flyttar henne, så kommer hon tillbaka igen o jag säger, nej o flyttar på henne, så kommer hon tillbaka igen o jag säger, nej o flyttar på henne, så kommer hon tillbaka igen o jag säger, NEJ o flyttar på henne, så kommer hon tillbaka igen o jag säger NEEEEEJ.
Då fnyser hon o går o lägger sig med en sur min. Förra veckan räckte de att jag sa de en gång.
Men lika väl som de blir som förbytta i denna perioden, så blir de så uuuuuunderbara när väl den perioden är över. Då kan man komma till träningsbanan o helt plötsligt har man en helt ny hund.
Så de är bara att härda ut o vänta på att hon är över detta.

Visst säger denna blicken, Jag fattar ingenting 
2015-02-04 08:21 | 0 kommentarer | Hundar