Då var det dags för nästa kull att firas. Denna gången är de den som vi kallar för Ronja-kullen. De fick namn efter filmen Ronja rövardotter, för när de föddes så var det ett otroligt åskoväder och hur var de när Ronja föddes i filmen, jo ett otroligt åskoväder 
Detta var ju även vår första kull över huvud taget. Så spänningen var enorm. Vi hade bestämt att behålla en tik ifrån kullen, men ack vad vi fick ändra oss när de hade födds. För att vara helt ärlig så va vi inte säkra på att alla va hanar (vi ville nog inte tro att alla var de). Men hur många gånger vi än tittade o hur många vi än frågade, så va de tre hanar 
Jaha, då får vi vända på de, en hane nu o en tik nästa kull. Dessutom blev Ludde otingad, eller när ingen tingade honom så brydde jag mig inte för att annonsera ut honom. Att han fick namnet Skalle-Per berodde på att han hade en vit strimma uppe på huvudet. Namnet Ludde fick han för innan hans bröder flyttade till sina hem, så var det han som hade mest päls. Tja, de är inte lätt att se när de bara är sex-sju veckor. Men de var en liten, liten skillnad.
Att levt med Ludde dessa 5 år har varit helt fantastiskt. Han har verkligen berikat våra liv. Han har en personlighet som heter duga, han vet vad han vill o är en stolt herre. Han ÄLSKAR att visa upp sig o stå längst upp på bordet. Så när jag ställde ut honom, visade han sig verkligen från hans bästa sida. Lite väl mycket också tyvärr. För han bär sin svans med hög hållning o de "ska" ju inte cavalieren göra. Men för mig är han den bästa hunden ändå.
Han får hålla sin svans som han vill 
Jag har gått flera kurser med honom bland annat inom lydnad. För han vill även göra mig till lags. Så vi körde på hårt med träningen med mål om att tävla i lydnad. Han var/är verkligen duktig på att lyda, men han tyckte de va mer spännande med de runt honom när han kom till nya ställen. O då förstod jag att komma till en ny tävlingsarena med honom kräver mer av mig, än få honom lyckas på appelplanen. Så jag har lagt tävlingsambitionerna på hyllan med honom. De innebär ju inte att jag fortfarande "tränar" honom. O han vill fortfarande göra rätt o som jag säger 
När vi behöll honom så var ju självklart tanken att använda honom i avel. O de gjorde vi också. Han fick en kull ihop med vår Honey. De resulterade i fem små underbara liv. Men när vi planerade nästa parning med honom så upptäcktes de att han har blåsljud på hjärtat, så då får han inte fortsätta avlas på. Men inte nog med de, så den kull han har efter sig blev per automatik avelsspärrade också pga de avelsprogram som SKK har. Så på en dag förlorade jag TRE hundar i vår avel. För jag hade två tikar från Luddes kull på tillväxt för avel.
Idag var han ju bara för rolig. Jag köpte ett märgben till honom som han fick som present. Men de går ju inte att bara ge något till honom, utan jag köper små ben med bacon till tjejerna. Jag trodde ju helt klart att han skulle slänga sig över sitt märgben o vakta de med näbbar o klor. Men nähä, där fick matte tji. Han ville ha ben med bacon först, samma som tjejerna fick, DÄREFTER tog han sitt märgben. Jaja, vad ska man säga 
Nu dröjer de ett tag tills vi får kalasa här hemma igen, iaf för hundarna. Annars flockar de sig på våren. Har ett gäng i december också 
2015-05-22 17:32 | 0 kommentarer | Hundar