Hur många är vi inte som rabblar upp nästan alla våra hundars namn innan de blir rätt. Eller om man har flera barn, då brukar de bli, Ke..., Ste......, Rei...., innan man kommer fram till den man kallar på 
Och i lördags hämtade jag Bea eftersom hon löper och skulle ner till Skåne. Hon fick lift igår med kompisarna som va på våra breddgrader o bor i Malmö. Ibland har man tur. De är kanske någon dag för tidigt för Bea, för jag gissar på att de är dags för henne imorgon eller kanske onsdag.
De roliga va bara att efter haft Bea här några timmar, så när jag skulle kalla på Candy, så självklart kommer namnet Bea ur mig 


L-E skrattar bara åt mig o är inte de minsta förvånad.
Men trots denna korta visit av skönheten, så tror jag hon har dragit igång Candy till att börja löpa också. Jag har ju inte tänkt para henne detta löpet eftersom hon nyss bara fyllt två år. Utan jag vill vänta tills hon löper nästa gång. Men med mitt facit och tidigare erfarenheter så kanske jag kan para även henne nu. För de blir väl inga valpar ändå 
Då är de ju bättre att börja med att hon går tom nu, från två år än vänta tills hon är äldre. Men med de tänket så lär hon ju säkert bli med valpar, så jag väntar nog trots allt och gör som planerat iaf.
Nu väntar jag med spänning på hur de går för Bea. Att hon trivs och utvecklats efter hennes flytt upp till Inga-Lena råder de ingen tvekan om. Hon vill ju krypa innanför skinnet på mig när jag kommer. Hon får inte nog av att hälsa på mig. Hon piper, pussar o pratar hela tiden. Men hon vill vara ensam hund. Hon är inte jättenoga med att bo med andra hundar. Hon gör de utan problem, hon tog ingen skada innan hon flyttade, men får hon välja så vill hon vara ensam hund. O de är hon nu hos Inga-Lena 
Att hon gått tom innan KAN ju bero på att hon kände sig stressad av de andra tikarna jag har hemma. De va inget jag märkte, men när hon bodde här så valde hon att vara låg i rang. Och med min erfarenhet så "får inte" en tik med lång rang producera valpar. Jag vet inte, men de är därför jag gör ett försök till med att få valpar efter henne, nu när hon inte har den konkurrensen.
När vi haft valpar eller kattungar här innan Bea flyttade så ville hon inget annat än ta hand om de små. Jag är ju föga förvånad med tanke på hur bra Beas mamma va med valpar. Och trots att Bea inte haft valpar så får hon så starka moderskänslor när hon ser eller hör valpar, precis som hennes mamma va. Så de råder ingen tvekan från min sida utan att jag tror verkligen att Bea är en jättebra mamma, om hon bara får valpar.
Ja, som ni märker så snurrar de runt i huvudet på mig med Bea. Bättre förutsättningar för henne än vad hon har idag, både med den valda hanen och flytten till Inga-Lena, kan hon inte få. Jag känner att jag gjort bra val för hennes skull. För redan när hon låg i valphagen så knöt jag så starka band med just Bea. Jag älskar alla mina hundar, men de är något speciellt med Bea. O då kan jag inte vara så egoistisk att jag inte ser hennes behov.
Blir de nu en parning mellan de tu, så får jag se om jag åker iväg med henne för att kontrollera hennes status. För de är ju samma där, de gör jag ju isf för min skull, inte för hennes. Och tar de sig denna gången så kommer valparna ut när de är så dags, med eller utan kontroller.
Jag håller er uppdaterade allt efter som iaf 

2016-01-11 10:08 | 0 kommentarer | Hundar