Denna gången "hjälper" jag till att de inte blir någon fortsättning från en av våra hundar. De är så himla synd för de är en fin tik. Och jag tror hon skulle vilja ha valpar. Men tyvärr. De är goa, underbara, fina Bea som jag tar ur avel.
Jag hade egentligen bestämt mig när jag placerade ut henne på foder, för redan då hade hon blivit parad med två olika hanar där hon gick tom. Dessutom varit hos en tredje hane som de inte ens blev någon parning med. Men får man tag på den mest underbara, fantastiska fodervärden, som menade på att jag ska inte förhasta mig. Utan hon tycker att jag skulle försöka en gång till.
Okej, då gör jag de. Men goa Bea ville inte ta emot hanen denna gången heller. Hanen är de absolut inget fel på. Han vet hur man gör o han kan. Men de är som de andra hanhundsägarna sagt när de faktiskt blivit en parning, att de tror inte de lär gå den dagen, för hon är inte svullen. Och denna gången blev hon knapp svullen heller.
Så varför ska jag hålla på och åka runt med hunden än hit o än dit för att försöka få valpar efter henne när hon är så svår att para. Nä, de tycker inte jag är rätt för henne.
De va inte långt ifrån att jag hade köpt en ny valp, men L-E menar på att jag får lugna mig lite. Att köpa en hund till eller ej ska vi vara överens om, så jag får allt vänta ett tag till på nästa hund. Hur lite jag än gillar de, för jag är ju en temp-människa 
Så för ett tag framöver har vi bara Candy som kan få vår kennel att växa. Men de tar ju sin tid att bygga upp de, när man bara har en tik. O i veckan tittade jag tillbaka på vilka tikar vi haft. De började ju med Alice som gav oss både Ludde o Bea. Ludde blev ju avelsspärrad o Bea är tydligen inte fertil. Sedan va de ju Honey som gav oss Ronja (som heter Mollie numera) och Happy. Honey lät vi fodervärden lösa ut, då de blev konflikter oss emellan som inte gynnade hunden. "Ronja" och Happy förlorade vi samma dag som Ludde fick sitt blåsljud, eftersom han va pappa till dem. Men så fick jag ju tag på en "färdig" hund i Trixa. Hon va ju föga lätt att para också. Men hon nedkom ju med Linus. Henne förlorade vi ju för inte så länge sedan. Och de är väl inte många som gått miste om att Linus lär vi inte heller kunna använda, då han inte fått ner båda sina kulor 
Mina tankar har gått i de banorna att de är väl ingen som vill sälja sin hund till mig, då de varken blir valpar efter tikarna eller hanar som inte får gå i avel.
Vi får väl se hur de går framöver. Candy löper nu iaf, men jag avvaktar ändå med att para henne tills hennes nästa löp. Då är hon helt färdig i kroppen o sinnet. Nu är hon fortfarande väldigt mycket lek i. För att inte tala om de försök jag ska göra att meritera upp henne.
Så detta året kan ni räkna med att se mig betydligt oftare runt ringen än de senaste åren 
Här är Bea med sin fodervärd Inga-Lena 
2016-01-24 16:44 | 0 kommentarer | Hundar