De borde jag lärt mig vid detta laget. Jag har sagt så många aldrig men likväl har jag ändrat mig flera gånger och gjort just de jag ALDRIG skulle göra. Jag skulle aldrig ta över en vuxen hund, jag skulle aldrig ha tikar, jag skulle aldrig ha långhåriga hundar, jag skulle aldrig ha uppfödning, jag skulle aldrig ha en automatväxlad bil osv osv.
Men av alla dem aldrig, så är de just de jag har. Jag har tagit över vuxna hundar, jag har tikar, jag har långhåriga hundar, jag har uppfödning och jag har en automatväxlad bil.
De aldrig som jag kanske kommer bryta nu är uppfödning av cavalierer. Jag har sagt att jag lär aldrig sluta med cavalierer. Men nu har jag faktiskt bestämt att skulle jag få motgångar även med Candy. Då lägger jag ner uppfödning av rasen. De har ju inte bara gått troll i min uppfödning (om man nu kan säga de efter alla motgångar, att jag bedriver uppfödning) de är en förbannelse som ligger över oss.
För ett tag sedan va jag inne på att köpa in en tik. Men de kommer jag inte göra så länge jag inte vet hur de kommer gå för Candy. För köper jag in hundar är de ju för att ha i avel. Och ska jag inte fortsätta så har jag inte kvar "alla" hundar. Känner inte att de är rätt mot den kennel jag köper hund utav isf. Okej, de är ju sällskapshundar vi säljer o köper, men jag köper ju isf för att ha på utställning och föra deras arbete vidare och visa upp vad de har fått fram.
Ska jag då köpa in en hund i tro från den uppfödaren att jag ska göra allt detta o sedan ett halvår senare slutar med rasen. Då sitter jag ju här, dels tvivlar på mitt eget beslut, ska jag fortsätta iaf eller ska jag sluta med rasen. Dessutom känna ansvaret från den uppfödaren att infria deras förhoppningar om avkommor o meriter på "deras" hund.
Och som sista orsak. Vi har inte plats eller tid att ha hundar som inte är i avel. Så då blir de ytterligare en separation jag måste gå igenom med att placera om hunden/hundarna. Jag har ju insett att Linus inte kommer få ner sin andra kula och jag har ångest och problem med de redan att vi inte kommer ha honom kvar hemma. De är redan bestämt vart han ska o jag VET att han kommer få de jättebra där, han kommer dessutom inte åka långt härifrån o jag kommer få träffa honom ofta. Men de gör såååååå ont iaf.
Vi har visserligen kvar Ludde. Men den hunden klarar varken jag eller L-E av att placera om. De va faktiskt från vår allra första egna kull. Så han kommer få gå här så länge han lever. DÄR står jag fast vid mitt aldrig. Vi kommer aldrig placera om Ludde.
Nu vilar de ett tungt ok på Candy hur vår framtid kommer bli med cavalierer. Hon löper ju nu och hon har ett helt normalt löp, så de ser ju ljust ut. Men jag har sett många ljus i mitt arbete som slocknat. Och jag har nästan desperat försökt tända ljuset igen, men ack nej, de har slocknat långt innan stearinet tagit slut.
Känner att linan symboliserar mitt arbete med hundarna.
Klart från början, sedan försvinner de ut i ett suddigt ovetande.
2016-02-01 09:06 | 2 kommentarer | Hundar