Helec's Kennel

Blogginlägg

Vårtecken

Vi har ju börjat checka av de ena vårtecknet efter de andra. Vi har sett sädesärlor, snödroppar och krokus. Nu börjar ju till o med vädret hålla med om att de är dags för våren. Så solen har ju visat sig från sin bästa sida de senaste dagarna. 

Ett tecken som jag kan se som vårtecken är när hundarna börjar äta gräs. De där nya gräset som bara hunnit titta upp lite smått. Och de ska äta samma strå dessutom. Vi brukar kalla dem för våra kossor nu när de äter som mest gräs. 

De är också något speciellt när man kan börja sitta ute på altanen för första gången. Jag har ju en dröm om att bygga ett växthus som har plats för en liten sittgrupp, typ ett cafegrupp. Just när solen har börjat bryta sig igenom, men temperaturen är för låg eller att de blåser lite för mycket för att riktigt gilla läget att sitta på altanen. Jag skulle även kunna sitta där när de regnar, se när de rinner ner för rutorna och höra när dropparna slår mot glaset. Och kanske har de börjat gro något man glömt av vad de är, men man ser att de vaknat ur sin vintervila. Bryta en torr, gammal kvist från förra årets växtligheter. 

Tja, de finns bara i mina drömmar än, de där växthuset. Men om bara orken finns och vädret visar sig från sin bästa sida, så ska de nog påbörjas i år iaf. För visionen är så stark att jag vill att den ska bli verklighet nu. Jag tror inte att vi kommer hinna färdigt de i år, för vi har något mer att göra än bygga de under året.

Ytterligare ett vårtecken är att hundarna är heeeelt slut på kvällen. Jag gillar ju när de är trötta på kvällen att de fått ur sig sin energi under dagen. Och denna perioden så är de ju för att de är ovana än så länge att vara ute så många timmar som vi är. De går ju bara inte att vara inne nu när vädret tillåter utevistelse. 

Utöver att jag vill få till ett växthus, så håller jag på med voljär till duvorna. Jag va ju nästan färdig med de till en byscha som jag hade duvor i. Men byschan blev angripen utav möss, så den är tom nu sedan ett bra tag tillbaka. Men jag hänger inte läpp för de. Utan i helgen tog vi ner de jag hade gjort till de och har på några dagar byggt upp de till den byscha där duvorna är nu. 

Nä, jag ska inte skriva om hur mycket de kostat på min energi och vilken värk jag fått av de i kroppen och att jag tar gärna värken med tanke på hur nöjd jag blev. För de tror jag ni lärt er att de är så jag har de. 

De som kommer bli spännande nu är att se om duvorna kommer ta sig ut i de voljär som tagit några dagar att få klart. De finns något kvar att göra men jag känner mig trygg med att inga hundar kommer jaga de eller försöka få tag på dem. För de skulle krossa mitt hjärta, både att ev bli av med duvorna eller skräcken över att en av mina hundar har fått tag på en.

Så bland alla vårtecken som bara tickar in för varje dag, så är kanske mina något udda. Trötta hundar och hundar som äter gräs. Men vart efter de vänjer sig vid att vara ute, så behöver de annat att bli trötta av. Och ni kan bara fatta att jag kommer skriva om de här 

snowdrop-523667_1280-1024x678

Choose language

Bloggerska

DSC_2335 (2)
Helena Carlsson med Star