Ja, många säger till mig att jag har ett otroligt tålamod. De kan så hända. Men nu vill jag att denna förgrymmade förkylning ska ta slut. Den rent ut sagt flög på mig i måndags och jag är redan väldigt trött på den 
Pga den sover jag nästan inget, jag hostar dygnet runt, jag nyser så L-E har nästan slutat säga prosit, för jag nyser så tätt och ofta så han hinner inte säga något i samma takt som jag nyser. Jag har absolut ingen ork, halsen är så öm så de är jobbigt att äta. Näsan rinner, ögonen rinner öronen slår lock när jag snyter mig och att prata svider och skär i halsen så jag undviker de i möjligaste mån. Lägg på de en feber som går upp o ner 
Vad gör jag då för att lindra mina besvär. Tja, jag har ju ett helt apotek hemma sedan tidigare. Men där ingår knappt något för en förkylning, så L-E har fått handla allt eftersom de som ändå finns hemma tagit slut.
Något som är väldigt gott är att äta glass. De fick vi alltid hemma när vi va små för att dämpa febern. Men i mitt läge nu, så lindrar de även svedan i svalget. För jag dricker och dricker och dricker. Men den skärande känslan förvinner inte ändå, men något måste jag ju göra. Och vad borde hända när man dricker så mycket som jag gör. Jo, gå på toa. Men jag tror att vätskan tar sig ut andra vägar, tex näsan. Eller så sätter den sig i kroppen, för jag känner mig tung och full (på vätska) i kroppen. Nästan så de skvalpar när jag går 
Något av de första L-E fick köpa hem va halstabletter just för svaljets skull. Och så länge jag har en tablett i munnen så fungerar svaljet och svedan lättar. Men vis av erfarenhet, så tar man för många av de tabletterna så får man en laxerande effekt. Jaha, vilket föredrar jag då. Jo, faktiskt att ha svedan i halsen.
Ett annat problem jag har är hundarna. Eller problem och problem. De är nog mer jag som tycker de är jobbigt för dem än vad de själva tycker. Jag vill ju ha samma aktivitet på dem som vanligt. Bara att jag är ute en hel dag och de är med tycker de är tröttande. Men nu sitter jag bara vid tv-en och kollar på de ena programmet efter de andra. Den jag lider mest med är Assi. Så jag gör de lilla jag orkar. Delar godisbitar och har bara med mig henne ut på baksidan. Så kastar jag ut några bitar i taget på gräsmattan, så får hon söka upp de. Och de tycks hon vara nöjd med, för hon blir lugnare iaf.
Annars är hon den som söker upp mig mest och typ tycker syns om mig. Så vi tycker synd om varandra åt var sitt håll
Nu återstår de att se hur denna natten blir och även om de förhoppningsvis börjar gå åt andra hållet för mig. Chansen känns ju lite otrolig med tanke på vad jag läst hur andra kämpat och legat på sitt håll i en likvärdig förkylning.
Så trots att jag har ett långt tålamod, så är de slut angående denna förkylning
2018-04-26 00:34 | 0 kommentarer