Det är ju sällan man som person är exakt likadan hela livet. Vi lär oss saker och upplever saker och påverkas av saker allt vartefter tiden går. Och den senaste tiden har jag upptäckt ett nytt beteende hos mig själv.
Jag har ju tidigare kallat mig själv för en shopaholic. Vad jag än såg eller vad jag än kom över så såg jag en användning för grejerna. Jag behövde än det ena än det andra. Blev irriterad på L-E när han inte såg samma syfte och behov utav det jag såg som näst intill livsviktigt 
Var det något jag verkligen såg som nördvändigt, som han inte såg samma nytta av, så kunde jag säga det till L-E. Nu hade jag behövt den där saken. Den hade varit perfekt här. Men L-E svarade bara med ett, Åh. Det händer ibland att jag ber honom köpa något för jag har verkligen ett behov utav att använda den. Den kommer jag använda till detta och till detta och till detta. Men lika ofta blir saken stående utan att bli använd, i månader. Så jag kanske kan förstå L-E när jag kommer med mina infall 
Det är inte ovanligt att kompisar frågar var jag fått tag på en vissa sak. Och då frågar de självklart även vad det kostar. Reaktionen brukar vara att, Oj, så dyr 
Så då reflekterade jag över saker jag har hemma, att oj, den saken är riktigt dyr, och här var en dyr sak till, och där en till. Hur kan det komma sig att jag har så många dyra saker, när jag har såpass dålig inkomst? När jag får hem det jag beställt, för oftast är de saker jag beställt över nätet, så brukar jag säga till L-E. Fråga inte vad det kostar, för det vill du inte veta 
Men när jag kollar tillbaka på mig själv några månader, eller kanske till och med ett år, så ser jag på saker på ett annat sätt. Vi gick tex inne på Jula för ett bra tag sedan och min vana trogen kollar jag efter vad vi behöver hemma. Vad ska jag hitta att köpa här? Jag går upp den ena gången och ner den andra gången. Letar och söker efter något vi behöver. Säger till L-E. Jag ska bara kolla här borta på ....
När jag går där och verkligen jobbar på att hitta något, när vi ändå är där, så säger jag till L-E. När jag går här så märker jag hur mycket vi har hemma och att vi faktiskt inte behöver något mer för tillfället. Denna gången får jag ett längre svar från honom. Han håller med mig till fullo 
Samma sak har jag märkt på utställningar. Jag var bara tvungen att gå till försäljningsstånden för jag ska köpa något till hundarna. Om jag inte fann något jag behövde så blev de ändå någon leksak eller godis eller skål eller fäll. Eller allra minst fick jag med mig påsar med provsmaker på mat. Det viktigaste var att jag fick med mig någonting.
Även här har jag märkt en skillnad på mig själv. Numera när jag går bland försäljarna så kollar jag vad de har och ser bara att, den saken har jag hemma, den saken behöver jag inte, den saken har jag tre utav hemma. Möjligen kan jag tänka att den saken behöver jag, framöver. Men då kan jag vänta med att köpa den tills dess. Den behöver inte ligga hemma och bli bortglömd eller så bra undanlagd, att jag måste köpa ännu en när det blir aktuellt att använda den.
Så det där som var så livsviktigt att köpa förr har förändrats till att, jag har redan tillräckligt med det hemma.
2018-10-09 10:40 | 0 kommentarer