Eftersom jag har de problem som jag har med energi och värk. Så behöver jag planera min tid väldigt väl, så när det kommer något som jag inte styr över, så kan det fälla mig ganska stort.
Men när det handlar om mina hundar så kan det få hända vad som helst och jag får energi och ork till de mesta. Ändå finns det gränser för vad jag klarar. Som igår tex. Då märkte jag sent på kvällen att Candy hade väldigt ont i en tass. Jag kollar henne och märker att en klo har släppt helt och hållet, så pulpan var helt blotted. Tro fasen att hon har ont 
Något som förvånade mig är att jag för ett tag sedan laddade ner en app som heter Vethem där man kan få prata med en veterinär via webben, likt det appar som finns för oss människor. Redan när jag laddade ner den så la jag in informartion om mina hundar direkt. Så när jag igår kände att de kan vara bra att höra med någon veterinär, istället för att lägga ut en fråga på tex facebook, så fanns redan all info där som behövdes. Och den veterinär som ringde upp mig lugnade mig och gav mig bra hjälp med vad jag behövde göra nu.
Det jag var mest intresserad av just då var ifall jag måste åka iväg redan som igår kväll. Men det tyckte inte den veterinären. Hon hade fått bild på hur tassen såg ut, så det handlade inte bara om hur jag beskrev det, utan hon kunde se det med sina egna ögon. Det är ju svårt att veta när det hände, när klon lossnade. Men jag misstänker att det hände när hon var med till ringträningen men fick stanna i buren i bilen och, som hon brukar, skrafsar på buren för hon vill med eller slippa vara ensam och förmodligen fastnat så klon lossnade.
Nu vet ju jag att den veterinär som jag brukar åka till för sådana här saker, har telefontid mellan kl 8 och 9. Det är väl inte riktigt den tiden som jag brukar vara vaken vid, så redan igår kväll förstod jag att morgonen kommer bli kort för mig. Men det var ju inget mot hur min älskade diva hade det under natten. Hon kämpade med tratten hon hade på sig. Hon kämpade för att få min uppmärksamhet. Hon vandrade av och an mellan de platser hon brukar sova vid. För även om min nattsömn och korta morgon blev annorlunda, så lider jag med min kära diva. Hon har det värst i detta
Det som ändå ställer till det för mig är ju detta med att köra bil för mig. Denna veckan har jag varit iväg först på onsdagen men även torsdagen. Så jag sa till L-E att jag lär knappast orka åka med för att handla som idag. Då visste jag ju inte om att jag behövde åka iväg med Candy. Så när det väl uppdagade sig, så kände jag efter riktigt noga. Kommer jag klara av att köra själv dit eller ej. Men kom fram till att, det bästa är om jag inte kör själv. Det ledde mig till att fråga kompisen om hon kunde hjälpa mig. Och de kunde hon. Kan säga att när jag la på luren efter vårt samtal, så var jag tårögd av lättnad över att hon kunde köra mig och Candy.
När vi väl kom till veterinären så visade det sig att ingreppet skulle kräva mer än vad både jag och kliniken trodde. Så för att slippa låsa upp kompisen flera timmar, som vi inte trodde, så kollade jag med L-E om han kan hämta mig när Candy var färdig och vaken. Han trodde ju att det skulle bli senare än vad det blev. Men det blev helt perfekt tidsmässigt.
Nu ligger min älskade, sårade diva på sin kudde på soffan. Hon blir serverad både mat och vatten där hon är. Hon ska slippa gå på sin tass, speciellt nu i början på skadan. Det brister i mig att se min fina gumma ha så ont och jobbigt som hon har det.
2018-10-12 20:16 | 0 kommentarer | Hundar