När vi var på viltspåret idag, så innan vi gick iväg pratade vi om att vi lär oss något varje gång, oavsett hur mycket erfarenhet eller kunskap vi har. Och i Assis fall så lärde vi ju oss något den gången L-E behövde gå med henne, för att jag var så dålig. Vilken annorlunda hund hon blev mot när jag hållit i linan.
Så denna hösten har det hela tiden varit L-E som gått med henne. Och ärligt talat så trodde jag hon skulle komma från klarhet till klarhet under de gånger vi varit iväg. Men det har inte gått i det tempo som jag trodde det skulle bli. Okej, första gången i höstas så var hon i höglöp och då passa det inte alls fröken att gå spår. Men för varje gång så har hon fattat mer och mer.
I min enfald så trodde jag hon skulle vara redo för att gå anlagsprov som avslutning, men så långt har hon inte kommit. Men jag får ändå säga att hon avslutar höstens träningar med flaggan i topp. I början på spåret måste hon visserligen fundera ett tag innan hon tar sig an spåret. Men så går hon som på räls i 10-talet meter. Men så kommer det något annat som korsar spåret och då vill hon undersöka det. Då blir det till att avvakta tills hon är klar med det, för när hon märker att vi inte bryr oss om hennes vilja att avvika, så går hon helt enkelt in på spåret igen för att gå med säkra steg.
Nu har vi en fantastisk instruktör som läser av både den som går med Assi som Assi själv. Så för hennes del nu så behöver Assi fatta att det är i spåret hon ska jobba. Inget runtomkring. Det är ju inget som varken jag eller L-E fattar hur vi ska få in i henne. Men genom att Anette hela tiden talar om var spåret går och ser till att vi är på det hela tiden, så får vi i vår tur, typ bromsa henne så hon får fokus på sin uppgift.
Och som Anette sa idag. Det har inte klickat för Assi än vad som finns i slutet på spåret, att det är det hon ska jobba för. Så för Assi saknas drivet till slutet. Hon kan driva och spåra som en gud mellan varven, men de håller inte på fram till klöven.
Idag var det jag som gick med henne och blev hela spåret instruerad utav Anette var spåret gick. Och några gånger föll de sig att Assi ville gå ur spår men kanske på 5-6 meters avstånd från mig. Då är det svårt att "stoppa" henne, men då hade jag tur att kunna använda det träd där linan gick runt. Och för Assi blir det ju mer att det är trädet som stopper henne än jag.
Något vi har haft som ett litet intressant studie på Assi är när hon kommer fram till klöven i slutet. Nästan varje gång så går hon förbi klöven och snurrar runt den innan hon markerar den. Ingen skillnad idag. Men precis när hon sätter nosen mot den så berömmer vi henne med glada tillrop och kelande. Det har bara hänt en gång att hon burit klöven, idag va ingen sådan dag. Så på vägen tillbaka till bilen åkte klöven i påsen.
Nu litar jag ju såpass på Assi så jag låter henne vara lös och gå fritt iaf fram till vägen. Hon går runt oss hela tiden. Buffar på Anette någon gång för hon har ju påsen med klövarna i fickan. Men idag gick hon lite före oss efter en stund och in i skogen??? Jag lät henne gå och trodde hon skulle göra ifrån sig igen. Men helt plötsligt säger L-E hon har en klöv i munnen. Vår första reaktion var ju något förvånande. Men färskt i minnet att hon inte bryr sig om klöven i sitt spår, så gick vi till henne samtidigt som vi berömde henne.
Då berättar Anette att det är en klöv som de inte fick loss för två veckor sedan när en annan hund gick ett prov. Så hon skulle tillbaka för att skära loss snöret senare. Men det föll ur minnet, tills Assi hade gått fram idag.
Med tanke på hur hon är i sitt eget spår, så är jag jätteimponerad av henne när hon helt sonika spårade upp ännu en klöv. Så de finns något i huvudet på henne iaf, vad hon ska göra.
Nu har jag ju en utmaning till när det kommer till detta med Assi och viltspår. För som jag skrev igår så har jag låtit hennes päls självtorka efter badat henne. Och efter dagens aktivitet i skogen, så blev det pälsvård även idag. Dock inget bad, däremot plocka ur alla pinnar, löv och bitar från gran som fastnat i pälsen. Det är ju inte första gången, så för Assi tillhör de nästan. Men visst är hon fin med allt brôte i pälsen 
2018-10-14 14:53 | 0 kommentarer | Hundar