Jag misstänker att de flesta förstår att jag gör något med mina hundar iaf. Mycket tid är visserligen bara vardag med mys och bara vara. Men jag är ju av typen att hundarna ska få göra det dem mår bra av.
Ta Candy tex. Jag har ju ställt ut henne en hel del. Men huuuur jag än försökt så visar hon att det är inget hon är intresserad av. Det gick ju ganska fort efter att vi fick hem henne tills L-E sa att hon är en diva. Är det något hon är nöjd med, så är det att bli kallad för det 
Jag brukar kalla henne för min cirkushund och hade planer på att träna freestyle med henne. För hon älskar verkligen att göra konster och hon är oberörd av att stå på ostadiga underlag eller sitta på min arbetsstol när jag kör runt den. Och bli puttad över golvet är något som taggar henne till att komma till mig igen för att bli puttad igen. Och hoppa upp eller ner från saker är inget hon räds. Men hon är nöjd med att bara vara med oss.
Annat är det med Money. Han är en riktig clown. Han älskar att vara i ringen och stå på bordet. Åh, är det min tur nu, tycks han tycka. Han är ivrig att komma upp på bordet och han är väldigt taggad innan vi ska in i ringen. Men jag tyckte han ville mer. Jag har ju testat lite olika med de hundar jag haft, både labradorer och cavalierer. Men för Money kände jag för att testa honom i nose work. Och sicken klippa han var för det. Jag hade ju föreställt mig en hund på ett visst sätt. Och ifrågasatte hur han uppför sig eller agerar. Men så visade det sig att just så som han gör är exakt det man eftersträvar. Snacka om att jag blev paff.
Något som var det allra roligaste med det var att jag hittade Moneys grej direkt. Jag hade nog ändå det på känn. När vi gick kursen så var han den yngsta i kursen, om jag minns rätt så var han bara 6 månader när vi gick där. Så han var ju helt klart för ung för att göra doftprov. Då måste hunden vara minst 10 månader. Åh, kände jag, då har jag gott om tid att träna och sätta den där ditalgen och verkligen känna in honom med markeringar och annat.
Men som det brukar vara i mitt fall. Går jag ingen kurs eller har träningskompisar, då blir det inget gjort. Så tiden gick och han blev över 10 månader, han blev över ett år, han blev över 2 år, utan att vi fick gjort något doftprov. Jag sökte lite lätt efter fortsättningskurs men inget som stämde för mig med annat jag hade. Nu har ju hösten kommit, med lite varierande temperatur visserligen, men löven faller iaf och vinden är lite kyligare även om solen skiner. Så tidigare i veckan var jag iväg och tränade inomhus.
Som jag skrivit om tidigare så dammade jag av Money med nose work. Och jag blev förbluffad över hur duktig han är. Så med den lilla träningen efter ett långt uppehåll så har jag nu anmält honom till det efterlängtade doftprovet. Idag fick jag bekräftelse på att jag kommit med. Jag är ju orolig för att han ska bli underkänd, eller ej godkänd. Men det får jag ta då isf. Ni får oavsett hålla tummarna för oss på tisdag 
Men så har jag ju en hund till. Goa Assi. Henne skaffade jag ju just för att kunna träna och tävla med. Målet jag satt upp med henne är att jag ska delta på lydnads-SM. Hur det går på SM står i stjärnorna, men någon gång ska jag dit iaf. Jag vet att det är ett otroligt jobb att komma dit. Men jag sätter gärna höga mål, än ta det som det kommer. På vägen dit har jag ju delmål, men huvudmålet med henne är SM.
Nu har hon ju hunnit bli 20 månader. Och många som har samma mål som mig, har kanske redan hunnit med att gått igenom startklass och klass 1, medan jag inte ens gått ett enda kurstillfälle i lydnad med henne. Jo, jag har gått mycket utställning, jag har tränat henne i dirigering och apportering. Vi är trogna med viltspår och hon tränas i det lilla jag kan med lydnad, plus att jag tränar (eller är konsekvent) i vardagen. Men min känsla med Assi och mig är att vi kommer komma ikapp och kommer göra bra ifrån oss inom lydnaden. Hon älskar att träna och få uppgifter, dock inte så intresserad av att repetera eller nöta. Men då får jag vara mer påhittig för att lura henne. Ha större belöningar och göra de roligare för henne. För är det något hon jobbar för, så är det sina belöningar. Om det sedan handlar om godis eller leka eller kampa så spelar de ingen roll. Hon vet att kom kommer få det hon jobbar för när hon gör det som jag är ute efter.
Eftersom jag har mina besvär som jag har så behöver jag planera långt framåt, för att sprida ut mina saker. Så redan i våras, kanske tidig sommar, så anmälde jag mig till en tävlingslydnadskurs. Skrev in den i kalendern och har verkligen längtat till att den ska börja. Tja, på onsdag är det dags. Så hur kan jag då planera in detta doftprov med Money på tisdagen. Jaja, nu är det gjort och det kommer ta sin energi från mig som det gör. Och för att trötta ut mig än mer så har jag bokat torsdagen för andra aktiviteter också. Och kan ni tänka er, det har inget med hundar att göra 
Nu när jag kommer komma igång igen med att träna mina hundar, så är ju målet att tävla med dem också. Som jag sagt till flera instruktörer så är jag typen som, när jag anmäler till tävling inte vill komma dit och göra bort mig. Så jag har höga krav på mig. Jo, det är mig jag har höga krav på. För hundarna kan ha sina dagar och det måste man anpassa sig efter. Men min insats ska inte kunna göras bättre. Om det går åt skogen så ska det inte bero på att jag hade kunnat gjort bättre. Hunden gör alltid sitt bästa, men kan ha något som stör dem den dagen som man inte rår för. Vi kan ju tala om att vi känner oss lite off eller liknande, det kan inte hunden säga.
Så nu när jag ska iväg på tisdag med Money så känner jag ju en oro att jag anmäler honom för tätt inpå den korta träning vi gjorde i veckan. Jag borde nog låtit honom få fler tillfällen på sig. Han borde fått chansen att träna lite till. Men samtidigt kan man inte träna hela tiden. För att se hur långt man kommit så måste man ju utmana sig med att tävla. Och även om jag har den inställning jag har, så är det ju bara att anmäla till nästa tävling om det inte gick som man ville.
2018-10-19 22:37 | 0 kommentarer | Hundar