Vet inte om jag ska gå in i denna diskussionen med mig själv eller ej. Men jag är ju megastolt över Assi när vi tränar. Hon tar stora framsteg för var träningstillfälle. Nu skulle jag ju varit på ett pass idag, men med tanke på gårdagen och natten, så hoppar jag över de. Men känner jag mig själv rätt, så lär jag hitta tid för det i helgen och träna på egen hand. Det kryper liksom i både mig och Assi att få till våra träningar.
Hon vet precis när jag förbereder för just de. Hon blir ivrig, glad, ljudlig och hoppar till dörren. Tycker att jag ska skynda mig. Gläfser om jag behöver gå in igen för att hämta något. Ja, hon vet verkligen vad som är på gång och vill verkligen komma iväg.
Nu vet ju jag att har man en lydig hund så ska lydnaden fungera mer än när man tränar. Jag är väldigt osäker på att Assi förstått detta. För allt eftersom vi går framåt i träningen, så låter jag henne vara lös hemma, ute på gårdsplanen och på promenader. Ett tag hade jag henne kopplad från gårdsplanen och en bit in på vår slinga. Men ibland lät jag henne vara lös på gårdsplanen och bara vara där.
Men likt som en träning så ville jag koppla ihop detta. Så jag lät henne gå lös redan från altanen och ut på slingan. Men då sträcker hon ut sig i sin fulla längd och drar iväg i full galopp. I sitt släptåg får hon med sig båda de små. Jag bryr mig inget om det först. Jag vet att de har koll på mig och kommer och väljer den väg som jag går.
Mycket riktigt, det tar inte ens en minut, så har jag de springandes runt mig. Den ena viner förbi mig efter den andra. Jag är väl inte helt till freds med detta. Utan vill att iaf Assi kommer till mig. Hon står ca 10-12 meter ifrån mig och jag kallar in henne. Tänker att detta kommer ju bli en barnlek. Hahahaha, gissa hur lång näsa hon gav mig.
Hon ger mig bara den där luriga blicken: jag vet var du är och vad du vill, men det kan du glömma. Kan ju säga att jag blir något smått irriterad på henne. Men, men, jag fortsätter gå. Tänker att hon ska minsann inte få vinna. Samma händer igen. Och ni vet väl att hoppet är det sista som överger människan. Så denna gången tänker jag att jo, nu kommer hon komma. Nu fick hon ju springa löst och ledigt en stund till. Så NU kommer hon lyssna på mig.
Hur många tror att hon kom in när jag kallade på henne. Är det någon som tror på det, så har ni fel. Nejdå, hon gav mig samma blick igen. Nu börjar jag bli lite mer irriterad på henne. Men jag fortsätter gå. De små är i närheten hela tiden och jag småpratar med dem. Så efter några inkallningar till så kom hon till slut. Då fick jag kopplat henne och vi fortsatte gå slingan runt.
Så man skulle inte kunna tro att det är samma hund när vi tränar inkallning som när jag ber henne komma i naturliga situationer.
2018-11-23 15:44 | 0 kommentarer | Hundar