Samtalet med min handläggare från försäkringskassan blev av idag som vi hade kommit överens om. Det var riktigt nervöst just minutrarna före hon skulle ringa. Då satte jag mig och skrev ner det jag vill få fram, hur jag uppfattar min vardag, vem som hjälper mig med vad, frågor jag ville ställa till henne osv osv.
Efter samtalet tittade jag på mina noteringar och såg att jag fick knappt sagt något av de som stod där. Det mesta i samtalet var att hon ställde frågor och jag svarade. Det var några frågor som jag inte var beredd på, då blev jag lite ställd och fick tänka efter, men fick till slut svarat så gott jag kunde.
När jag tänker tillbaka på de svar jag gav så var det ganska skrämmande. Nästan hur orkar jag leva på detta vis med dessa problem jag har? Vad gör jag på dagarna egentligen? Hur orkar andra, framför allt L-E, med mig? Men det är bara till att försöka göra det bästa av situationen. I grunden är jag ju en ganska glad person och ser möjligheter i det mesta.
Nu återstår det bara att vänta och se vad beslutet blir. Kommer jag få full sjukersättning eller kommer det bli avslag? Vad jag vet så kan jag inte påverka deras beslut mer. Jag har svarat så gott jag kan idag på hennes frågor. Men hon sa även att jag kan ringa henne om jag kommer på något mer som kan vara bra för henne att veta.
För ett tag sedan så sa jag till L-E. Tänk om jag kunde få den bästa julklappen någonsin. Att få tillbaka min fulla sjukersättning. Då behöver jag ingen mer julklapp i år.
2018-12-04 22:17 | 0 kommentarer