Helec's Kennel

Blogginlägg

Lindad runt lillfingret.

Det är ju märkligt hur lätt man låter en hund ta över i hemmet 

Vi har ju sedan många år kallat Candy för vår diva, och det utnyttjar hon till fullo. Nu när hon är parad, så har hon redan börjat spela sitt spel. Vill hon inte gå ut, då går hon inte ut, när hon vill gå ut, då spelar det ingen roll vad klockan är på dygnet. Vill hon inte gå upp för trappan, då går hon inte upp för trappan. Vill hon inte gå ner för att L-E ska ge dem mat, då går hon inte ner förrän hon känner för det. Ofta behöver jag puffa på henne både 2 och 3 gånger innan hon rör på sig 

Men samtidigt är hon så underbar och kelig 
Hon ger oss så mycket tillbaka. Nu när vi har Star i huset också, så sköter hon om henne lika väl som ifall det varit hennes egna valp. Många gånger kommer hon till mig och vill "prata". Vad jag hoppas, vill hon säga att hon väntar smått. 

I vanliga fall tycker jag tiden går så himla fort, att har det redan gått 3 veckor. Men denna gången när jag kollar i kalendern, så märker jag att oj, de är bara en dryg vecka sedan vi parade henne första gången. Igår kväll satt hon bredvid mig och fick svälja gång på gång på gång. Då fick jag för mig att det gått tre veckor sedan vi va i Stockholm. Men blir nästan paff när jag ser att det inte gått längre tid än det gjort.

Denna gången kommer jag göra ultraljud när tiden är inne, utöver kolla med "min gamla tant". Jag brukar ju säga att ultraljud gör man bara för sin egen skull. Det står jag fortfarande fast vid. Men när det blev såpass dramatiskt förra valpningen för Candy, så måste jag lugna mina egna nerver. Så därför kommer jag kolla läget på henne. För är jag lugn då är Candy lugn. 

Lillfingret

Choose language

Bloggerska

DSC_2335 (2)
Helena Carlsson med Star