Helec's Kennel

Många vet ju, iaf uppfödare av rasen, att det är svårt att få tag på cavaliervalpar i dagsläget och många uppfödare har långa listor eller köer. Det är ju trevligt som uppfödare på ett sätt. Man har många att välja bland för var ens valpar hamnar. Men samtidigt, tycker jag iaf, att behöva säga nej till så många. Nästan för varje person eller familj som hör av sig, så säger både jag och L-E, dem va trevliga, där kan vi mycket väl tänka oss placera en valp.

Ja, men det är många, väldigt många, som är trevliga och har ett bra trevligt hem för att ta hand om en valp och ge den ett både aktivt och familjärt hem även efter valptiden. 

Jag kan inte räkna hur många förfrågningar jag får i veckan eller ibland ens per dag, med folk som frågar efter en cavalier. Folk ringer, folk kommer hit, folk mailar, folk skickar sms och folk skickar meddelande på facebook. Ja, snacka om att det finns kanaler för att bli nådd. Och till ALLA skriver jag att de får ringa mig för fortsatt kontakt. MEN, att jag kan vara svår att få tag på. Att det är så många som hör av sig är ju en orsak. Men ibland kan det bli för mycket för mig, så då stänger jag helt enkelt av telefonen. 

Typ när jag gör saker när jag inte vill bli störd. När jag vill ha egentid med L-E eller hundarna. För flera år sedan kunde jag aldrig tänka mig att INTE svara när det ringde. Och på den gamla goda tiden när man hade en fast telefon så fick det aldrig gå mer än två signaler innan jag svarade. Det va jobbigt ibland kan jag säga, om man stod och gjorde något med kletiga fingrar eller va på utsidan 

Men faktiskt för att underlätta att svara i telefon så har jag lyckats koppla samman telefonen med datorn. Så numera när det ringer och jag sitter vid datorn så behöver jag inte använda telefonen varken för att svara eller lägga på. 

Ofta märker jag ju att när jag är i telefon så behöver jag kolla i min kalender för att boka något, jag kan behöva skriva saker vi pratar om, jag behöver skriva kontaktuppgifter till valpintressenter och det är skönt att slippa sitta och hålla i telefonen i handen. Fram tills nu så har jag satt den jag pratar med på högtalare och det fungerar ju också. Men det känns ändå bättre att ha samtalet i datorn. 

Så ni som ringer hädanefter och jag sitter vid datorn, va beredda på att även L-E hör och hundarna kan störa eller höra bakgrundsljud från er 

2020-04-28 09:05 | 0 kommentarer

Jag brukar säga att det finns väl inget som köpt i så stor mängd som kompostgaller utan att använda det till vad det är tänkt till. Och det är väl bra när man kan tänka utanför boxen och vara uppfinningsrik och se möjligheter till användning. 

Att jag ofta ser användning för saker som det inte är tänkt som har L-E blivit varse många gånger. Och inte ovanligt att han tänker, hur tänkte hon här 

Men att jag är lite uppfinningarnas moder hänger ihop med att jag är en problemlösare. Det är sällan jag vänder mig om och bara släpper något för att jag stöter på en svårighet. Utan ger mig inte utan att hitta en lösning. Vissa lösningar fungerar, andra inte, men jag ger mig inte.

Och något jag stört mig på är när L-E gjort fläskpannkaka. Att skära upp den. Vi skär och försöker få isär och det blir antingen en liten bit eller en väldigt stor bit. Min lösning på det va att skaffa en pizzaskärare. Jodå, den fungerade som önskat. Nu va det bara själva kanten som vi fick skära med annat redskap. 

Så är ni också irriterade på att skära fläskpannkaka, så skaffa en pizzaskärare, så ska ni se att problemet är som bortblåst 

2020-04-27 19:05 | 0 kommentarer

Ja, det kan bli så att jag sätter fart med bloggandet igen. Idag känner jag för att skriva iaf.

Men idag har det varit debut för något jag verkligen gillar. Resultatet kan man väl visserligen diskutera. För det va nog mer köra över mossa och jämna till tuvor än att klippa gräs. Men att konka runt på den där, som vi säger, lilletraktorn är som avkoppling för mig. Det är något jag aldrig tröttnat på och kan sitta där och göra nytta utan att det tar för mycket energi från mig. 

Men att komma dit just första gången för året tog sin tid denna gången. Bara att få igång maskinen krävde tålamod. Batteriet hade allt annat än någon energi i. När det va tillräckligt för att starta så tog det snabbt slut igen, så laddaren fick stå till tjänst både natt och dag. 

Sedan va det nästa projekt. Själva klippaggregatet i sig. Vi visste redan att ett fäste till knivarna va kass och behövde köpas nytt. Vi va ute i god till och beställde. Fick hem det och skruvade ihop det. Då kom nästa smäll. Ett drivhjul hade inga kuggar kvar i centrum, utan snurrade bara runt. Tillbaka för att beställa de också. 

Men för att förbättre hela maskinen så vässade L-E bladen innan allt sattes ihop. Och med tanke på hur mycket han behövde ta i för att skruva ihop allt, så är jag glad att jag slapp göra det. Han fick ihop det med lite manke mang. Att sedan få på aggregatet på själva maskinen va en barnlek i jämförelse med att skruva fast knivarna. För med gemensamma krafter blev det riktigt bra. När det sitter på nu, så känns det som att det suttit fel förut. För jäklar vad stabilt det blev denna gången 

Kan säga att det tog inte lång tid efter att allt va ihop förrän jag satt i sadeln och körde runt på måfå och klippte 

Men efter vi klippte senast förra året så har vi ju satt upp staket och stängsel runt baksidan, med tillhörande grindar. Och jag va ju bara tvungen att kolla om jag kom igenom grinden nu. Jag har kört igenom grinden utan aggregatet på, men det är ju nåååågot bredare än själva maskinen. Kan meddela att jag kom igenom, fast jag fick vinkla upp "utblåset" för gräset bara. 

Det är ganska spännande att klippa gräset på detta stället kan jag säga. För Candy vill gärna åka med när jag kör. Då sitter hon mellan mina ben och Assi tycker jag ska sluta innan jag börjar, så hon blir som en tok när jag stänger av och rusar fram till mig. Star och Money bryr sig inte mycket. Men visst blir de glada när jag kommer upp på altanen när jag klippt klart. 

Och för att fortsätta på hundreaktioner. Så lät vi Money vara med oss på gårdsplanen när vi grejade och mekade. Han har ju en väldigt skön livsfilosofi. Han går och kommer som han vill, som den Evert Taube han är. Han går och lullar och äter lite gräs, lyfter benet där han behagar, tar sig en sväng på tomten, märker att han är en bit ifrån oss och rusar tillbaka, glad i hågen. Men han håller sig alltid på tomten och vill vara där vi är. 

Men idag tog det tydligen längre tid för oss än vad han orkade strosa. Så han tog sin mammas plats när hon tycker att hon är nöjd. Så han förpassade sig till att lägga sig på översta trappsteget upp till altanen. Det va förståss inget som gick mitt öga förbi när jag ett av tillfällerna som jag kollade till honom, var han va. 

Kan ju säga att han bjöd verkligen upp till något av årets vackraste kort jag tagit i år. Och då har det ändå blivit x antal kort jag tagit. Eller vad säger ni, visst gör han sig bra på bild 

2020-04-26 18:12 | 0 kommentarer | Hundar