Nä, någon son har jag väl ingen förlorad och i detta fallet är det inte ens en han, utan en hona och en katt.
I somras tog jag över en katt från en som behövde placera om en av sina. Hon va vuxen och kastrerad, van vid hundar och går både inne och ute. Men för att hon skulle lära sig att hon skulle bo här nu, så lät vi henne vara inne. Även om hon va van vid hundar så är ju mina hundar andra mot de hundar hon hade på sitt förra ställe.
Hon tyckte väl att de var lite läskiga, så hon höll sig inne i datarummet. Vi ställde dit både mat och vatten, plus något hon kunde göra ifrån sig i. När allt hade lugnat sig framåt kvällen så kom hon fram till mig. Då va hon huuuuuur kelig som helst. Jag fick till och med en bild på henne och skickat till förra ägaren.
Men alla minns väl vilken varm sommar vi hade och hon kom till oss mitt i denna högsommar. Vi va väldigt noga med att ha stängt överallt. Men likväl missade vi stänga ett fönster på kvällen, så när Assi tog till sin grova stämma (för något jag inte kommer ihåg), så hörde jag bara hur det brakade till i datarummet.
Paniken steg!!!! Men det spelade ingen roll hur mycket jag än kallade på henne, hon var inte kvar inne utan hoppat ut genom fönstret på andra våning. Vi har ju alltid haft katter men hon hade inte hunnit vänja sig vid dem. Men vi har ju flera ställen där de brukar ligga ute i stallet. Dagen efter gick jag ut för att se om hon var där. Kallade på henne, för jag vet att hon reagerade på sitt namn.
Men där fanns ingen. Jag ställde ut mat och vatten. Nu är det ju svårt att veta om det var hon som åt av det, för den gick åt. Och eftersom hon är så kelig som hon är så tror jag ju att hon hade kommit fram ifall hon skulle vara i närheten.
Jag skrev ut på facebook att jag sökte henne, jag kontaktade den förra ägaren ifall hon skulle ta sig hem dit igen. Men hörde ingenting. Chansen att hon skulle ta sig tillbaka till oss kände jag som minimal. För hon hade bara varit här i 4 dagar.
Så det var bara att inse fakta att hon var borta. Jag befarade ju det värsta med att räven tagit henne eller något liknande. En utav alla gånger som jag gick runt med hundarna så såg jag ett halsband uppsatt på en gren. Tyckte mig känna igen det och visst var det hennes halsband. Det satt så högt upp, så de hade inte kunnat varit hon som fastnat och halsbandet släppt. Och såpass ofta går jag ju där, så hade de hängt där tidigare då hade jag sett det redan då.
Men så igår när jag satt och scrollade på facebook, så var det en som lagt upp en bild på en honkatt med kort svans och både väldigt kelig och otroligt hungrig. Jag tyckte ju att den var väldigt likt med den vi tog över. Laddade ner bilden och skickade till den förra ägaren och frågade om det kan vara den katten. Det dröjde inte länge förrän jag fick svar att, jodå, det är hon.
Jag satte mig och räknade efter hur länge sedan som hon försvann och tappar nästan hakan när jag får det till 4 månader. Jag frågade han som lagt upp bilden om hon varit där länge, men det hade hon inte, utan bara dagen före. Och idag ringde han och sa att nu var hon tillbaka hos honom. Det fanns ingen tvekan, utan jag sätter mig i bilen och hämtar henne. Då är hon alltså bara någon km härifrån.
Kan väl inte påstå att hon känner igen mig, men jag känner igen henne. Det är inga problem att ta henne och jag pratar med henne innan jag sätter henne i buren. När jag gör det med andra katter så brukar de liksom spreta med benen och sätta klorna i kanten för att göra sitt yttersta för att bli instängd. Men inte lilla Pi inte. Hon lät sig bli instängd i buren.
Väl hemma igen fick hon vara kvar i buren ett tag till. Någon hund kom för nära buren så hon fräste och markerade, Sky som vi haft ett kort tag efter Pi försvann, gillade inte heller "nykomlingen". Men det är ju ganska typiskt katter.
Även om hon är tillbaka så blir det väl ingen fest som när den förlorade sonen kom hem igen. Men visst jublar jag över att hon är tillbaka och välmående.
Och en sak är helt säkert, vi kommer hålla henne instängd ett bra tag innan vi vågar släppa ut henne igen.
2018-11-04 19:29 | 0 kommentarer | Katter