Ja, detta kommer väl inte som någon större överraskning, men att jag har både höns o hundar har väl ingen gått miste om 
Men de som förvånar mig är hur många det är som faktiskt har de så, hundar o höns. Jag trodde att de skulle bli en helt annan reaktion när jag skrev om mina höns första gången. Att folk skulle börja skratta o förlöjliga mig. Men näe, eller jo, någon enstaka kanske, inte för att jag kommer ihåg ifall eller vem som fnissade till. Dem flesta är väldigt nyfikna på hur de går för mina höns o flera, som sagt, som talar om att dem också har höns. Då får man helt plötsligt ett annat samtalsämne på träffar o utställningar.
Vissa dagar när jag inte känner mig vidare uppåt, men "måste" ändå åka på en aktivitet, så finns de inget som lyfter mig som när någon frågar om mina höns, kycklingar o tuppar.
Så även när jag inte är hemma så påverkar mina höns mig. Jag får prata om något jag brinner för, utöver hundarna, jag får prata om något som är föränderligt, jag får prata om nya tillskott, men tyvärr även förluster. Ja, de finns alltid något att säga om dessa höns 
Om jag tänker tillbaka på denna impuls jag fick när jag köpte några kycklingar och vart de har tagit mig, så tycker jag de är fantastiskt vad några (eller ganska många) tvåbenta varelser kan påverka och förändra en persons liv.
Såhär såg den första ut som jag kom hem med.
Såhär ser han ut idag
2013-10-12 15:33 | Hundar, Hönsen