Nja, jo jag trivs naturligtvis hemma o älsker de livet jag har just nu, med djur o sysselsättning. Ibland hopar de sig för visso, men då får jag stryka något för att orka de jag inte kan flytta på. De ställer till de ibland, men jag måste spara på krafterna o tänka på mig själv o min egna hälsa.
Men denna resan kan jag säga att jag hade absolut inte sagt nej till att iaf stannat en dag till. De var flera vi pratade med under resan som tyckte vi stannade för kort tid, eftersom vi kört så långt. För dem va 72 mil/väg vääääääldigt långt, men vi tyckte inte de va så farligt 
De gick inte en enda dag utan att jag tänkte på mina små och självklart Tyzon o hönsen också. Jag visste att alla var i goda händer, men jag saknade dem även om de va en kort resa. Den jag var mest osäker på ifall han "klarade" sin situation var Ludde. Han var ihop med Tyzon på pensionat. O de var första gången han bott så. Han har ju knappt varit i en hundgård före detta o nu skulle han bo där i en vecka 
Sedan pratade vi mycket om lilla Ronja. Hur kul hon har de med sin syster, hur dem leker ihop o hur van Ronja är med andra hundar men inte Selma. Och att de lär nog bli jobbigare för Selma när vi hämtar Ronja. Ska bli spännande o höra sedan när vi pratas vid nästa gång.
Men så med tanke på de vi hörde från Bea o Alice innan vi lämnade dem hos Anna, så tänkte vi att nu vågar inte Annas hundar röra sig ur fläcken. Riktigt så blev de inte, men de va absolut inga problem med hennes o våra hundar 
Som sammandrag kan jag säga att ingen av våra hundar har gjort bort sig o vi har sluppit skämas för dem. Och vi var SÅ välkomna till varje ställe att lämna dem igen ifall vi behöver de. O hundarna själva var SÅ glada över att se oss igen. Alla var lika roliga, alla skulle bara till bilen o in i kofferten. Framförallt Bea pep o tjöt hela vägen till bilen, så fort vi närmade oss en bil, så gick hon närmare den för hon ville hoppa in i den. Tyzon i vanlig ordning gick inte att stoppa. Han bara rusade till bilen, den gubben behöver man inte ha kopplad i de läget 
Men nu är alla hemma iaf, vi o alla hundar. Hundarna ligger utslagna runt om i hela rummet. Nu vet jag inte när vi åker iväg nästa gång. Men de märker vi.
Vill som avslutning tacka alla än en gång för all hjälp vi fått medans vi var borta. Lite extra tack till Linda också. Ni som tagit hand om våra hundar har ju varit de på er hemmaplan. Men Linda har kört hit varje dag för att ta hand om alla våra höns och katter. Vi hade katterna inne o höns är de både i stallet som inne. Så de har varit ett himla spring för henne. Men de var inget som jag oroade mig för heller. Jag vet ju hur duktig hon är med djur. Tänkte mer på vilket jobb hon gjorde. Så Linda, jättetack för din insats 
Rapport o bilder från resan kommer senare
2013-12-13 16:06 | Hundar