Att det var jobbigt i fredags var de inget snack om, men att de skulle vara såhär jobbigt idag också, kunde jag inte föreställa mig 
Jag tänkte o trodde ju att jag skulle bara sakna honom när jag kom hem, ifall han inte var med i bilen. Men naturligtvis saknar jag honom i fler situationer. Ta bara efter jag duschade idag, när jag kommer ut från duschen så säger jag, "Akta på dig Tyzon". REEEEEN vana. Han låg ALLTID utanför duschen på badrumsgolvet o väntade på mig.
Men så när jag ska köra iväg. Jag ville inte ha med mig någon hund idag, för jag visste inte hur länge bilen skulle stå stilla o med tanke på tempen ute fick alla vara hemma. Men Tyzon brukade ju alltid få va med iaf, på med täcke bara så hoppade han så glatt in i bilen. Men nu fick jag gå till bilen UTAN hund 
De blev ingen DUNS efter jag startade bilen, de blev ingen som drack vatten, de blev ingen som stökade runt där bak för att bädda. De blev ingenting
Sedan själva körandet gick bra. Men när jag stannade bilen o stängde av den, blicken gick direkt till backspegeln o jag väntade på att få se ett svart stort huvud som gjorde en ljudlig inandning. Men de va ingen som gjorde de heller.
Det värsta va nästan att gå ur bilen. För även om han var i kofforten så sa vi alltid, "Tyzon, nu får du vakta bilen". O tänk han vaktade den så bra, så den stod kvar varje gång 
Och de sa vi självklart till honom också, "Duktigt av dig Tyzon o vakta bilen så". Sedan att ingen skulle vara gladare än honom ifall de hade kommit in någon i bilen, behöver jag ju inte tala om 
Tja, de kommer väl bli så ett tag, första gången utan Tyzon vid de tillfället, utan Tyzon vid detta tillfället osv osv. De var samma som när jag förlorade min mamma. Det första året var tuffast. Och idag var första gången jag var ute och körde bil sedan vi lät Tyzon få sin sista vila.
2014-01-27 15:23 | Hundar