Ja nu är de ju inte långt kvar. Fast ändå kommer nog den sista tiden gå långsammare än de första veckorna. Vet man ju själv när man väntade barn. De 7,5 första månaderna var ju ganska smärtfria. Men de sista................................de tog ju aldrig slut, typ 
Idag var jag bara tvungen att vända upp o ner på Bea för att känna på hennes mage. De där med att vända på henne även om jag håller henne o lugnar henne o bevisligen håller henne, så är hon jätteosäker när jag lägger henne på rygg i min famn. De vet jag visserligen att även hennes syster är likadan. Märkligt att de är så för båda 
Men efter en liten stund har jag fått henne att slappna av o lita på mig. Så la jag handen på magen o nästan direkt kände jag hur de sparkade. Men så blev jag osäker, var de tarmrörelse eller va de en valp. Så jag håller kvar handen, jo men visst var de valpar jag kände. För de kändes på mer än ett ställe.
Då ropar jag till L-E att jag känner livstecken 
Inte mycket till midja kvar där inte
Hon är inte riktigt bekväm i denna situation, undrar allt bra mycket vad matte håller på med. I bakgrunden ser ni Alice som kommer bli mormor till kullen 
2014-07-10 21:53 | Hundar