Idag har de bara varit en sådan där dag som allt händer på en och samma dag. Sedan ett tag tillbaka o ett tag framåt så kommer jag vara helt upptagen på tisdagar, så även idag.
Men utöver de jag redan hade inbokat så bokar jag dessutom tid hos min kiropraktor. Jag mådde ju så bra efter jag var där förra gången. Kände mig som en ny människa 
Tyvärr håller ju inte de i sig så länge, utan musklerna minns ju hur de varit så länge o lägger då tillbaka kotorna i fel läge. Så då åkar jag tillbaka för att Emil får lägga kotan rätt igen.
Nu är de ju inte bara för en kotas skull jag åker dit utan han tar ju hand om nästan alla mina skavanker. Om de inte hade varit för Emil så hade jag inte orkat eller klarat hålla på som jag gör. För något är helt klart, jag orkar eller klarar inte av med den värk jag har. Tabletterna tar ju bara topparna, sedan går Emil djupare, ändå åker jag dit antingen en gång i veckan eller som mest tre veckor emellan. De har väl fallit sig att de blivit mer än tre veckor ibland, men då har han mycket att tampas med för mig 
De ärenden som jag hade idag var alla i Skene och de är ju inte långt hem hit. Men de va bara en timme emellan varje ärende o då finns de ingen tid till att åka hem igen. Hinner ju bara komma hem, så är de dags att åka igen. Med påföljd att jag stannade kvar i Skene hela tiden.
Ibland känns ju en timme som ganska lång tid, ibland ganska kort. Men idag var den lång. Efter Emil så åkte jag och åt en pizza, men de va ändå en halvtimme kvar tills jag skulle på mitt andra ärende. Vad ska man hitta på under den tiden???
Om man bara kör runt, så går tiden långsamt o man tittar bara på klockan hela tiden. Och gör man ett ärende, så går klockan så fort att man lätt missar tiden. Så hur man än vänder sig har man ändan bak 
Men tillslut blev klockan ett och jag åkte på mitt andra ärende. Och som sagt mellan de andra ärendet och de tredje va de också en timme. Men då åkte jag till Erikshjälpen och gick även en sväng med hundarna. Så de gick ganska fort.
När jag vet att jag kommer vara borta så länge som jag skulle vara idag, så tar jag alltid med mig hundarna. Tja, jag behöver inte vara borta såhär länge för att ta med dem, de är med för de mesta. Så även idag. De har ju hela bagageutrymmet att vara på, så de kan både gå runt o leka lite också om de vill. Men de blir ju långt annorlunda mot när vi är hemma.
Idag fick jag åka hemifrån strax efter tio o va inte hemma förrän klockan fem. Så de blev några timmar för dem i bilen. Självklart tog jag ut dem för att rasta dem, men de blir ju inte heller lika långt som när jag går med dem hemma. Som L-E säger (och som jag håller med om) de går ingen nöd på dem. De är ju långt mycket bättre att de är med i bilen och jag kan rasta dem, än att de är hemma o inte komma ut på hela dagen.
När de är så vana vid att vara lösa o gå som de vill hela dagarna, så sparas de mycket energier inom dem som måste komma ut någon gång. De håller på att komma ut nu kan jag säga 
De springer upp o ner för trappan, de hämtar leksaker för att dra dragkamp med, här brottas o hoppas med varandra och så skäller de medans de leker och drar dragkamp.
Och jag säger faktiskt till L-E att låt dem hålla på. De har ju varit stilla hela dagen i bilen o måste få ur sig sin energi. Jaja, säger L-E, jag har inte sagt något. Hihihi, nä vid närmare eftertanke så har han faktiskt inte de 
Om inte detta vore nog med att få ut deras energi, så ska vi dessutom fylla på den med att ge dem mat nu
2014-11-04 17:40 | Hundar