Helec's Kennel

Blogginlägg

Utskälld av sin egna hund!!!

De tillhör ju vanligheterna att man blir utskälld på detta stället. Antingen för att hundarna känner en eller att de talar om att någon kommer (om jag väcker dem först  ).

Men tidigare idag så skrev jag ju över hur konstig jag känner mig och att något är fel med min kropp. Den är liksom inte med på banan. Jag har ju sedan i höstas drabbats av en försämring i de jag har sedan flera år tillbaka, men idag va de något annat. 
Först trodde jag de berodde på att jag har varit för aktiv i helgen. Tagit i för mycket med kroppen. Gjort för mycket med staketet och viltspår. 

Jag hade ju goaste Fidde här i helgen och hon vill gärna göra något när hon är här. De är ju inte utan att de finns att göra och hon är inte ledsen över att hjälpa till och ta i. Hon vet ju att jag har mina krämpor och besvär. Och hon säger ofta att hon kan göra de ena eller de andra. Många gånger hinner jag inte ens säga att de är svårt för mig, utan hon är framme och gör de för mig. Eller om jag reser på mig för att hämta något, så säger hon att hon kan ta de för mig 

Och beroende på hur jag är så tackar jag för hjälpen, eller förklarar att jag behöver röra på mig, för att kroppen behöver de. Och denna helgen så har hon tagit allt de tunga, allt som är i marknivå och hjälp till att bära trots att man skulle kunna ta de på egen hand. Men de blir alltid lättare att ta de på två än ta de själv 

Så i natt och nu på morgonen så tänkte jag att NU får jag betala för de. Men de kändes ändå inte som de brukar göra efter en "betalar-dag". Så min analys va som de förra inlägget. Tänkte, har jag tagit för mycket tabletter, har jag tagit för lite tabletter. Hur mycket va de värt att göra de vi gjorde osv osv.

Men nu när dagen har gått lite längre, så kan jag meddela att orsaken till att jag mår som jag gör är Lars-Erics fel 
Han har nämligen dragit på sig en förkylning som heter duga. Och de vet ni väl hur de är för en man att vara förkyld. Jag skulle försöka mig på en analys utav de också. Så jag trodde han va allergisk mot något nu när våren nästan exploderar. För de är inte första året som han har en sådan förkylning vid denna tiden. Och när han har en "riktig" förkylning så får jag de som ett brev på posten. 

Och de är nog Postnord som levererat de dessutom, som B-post. För ca 3-4 dagar efter att han börjat så är de min tur. Okej, jag är en kvinna, men jag kan nog skriva under på att de är en manlig förkylning jag fått. För om detta är början på den och de troligen blir sämre de kommande dagarna, då är den massiv 

Som ni säkert förstod i mitt förra inlägg så kände jag mig lite orolig. Orolig för att de va något allvarligt med mig, orolig för att de va något nytt med mig, orolig att jag skulle bli än sämre. Men hela förklaringen är denna förkylning. När jag väl blev varse de, så kändes de lättande, även om jag inte blev friskare för de. 

I detta läget är de ju väldigt skönt att ha anpassningsbara hundar. De små är de absolut inga protester från. De lägger sig om vartannat i mitt knä och sover. När den ena lämnar så kommer den andra. Och även min goa krullboll accepterar att matte är låg och orkeslös.
Men jag har ju mer djur än hundarna. Så när Candy kallar på min uppmärksamhet för att hon ville ut så släpper jag ut dem. 

Något förbryllad blir jag när jag ser de små på framsidan utav gården??? Och bara en liten stund senare ser jag Assi där också??? Jag tittar ut genom ytterdörren. Jaha, jag har missat stänga grinden ut mot gården, så de va fritt fram för dem. Jaja, då är de lika bra att jag passar på att kolla till mina duvor. För jag måste ju ut för att få tillbaka hundarna. Jag ser hur Candy traskar iväg, och med den gången och stilen så vet jag vad hon ska göra. Hon får med sig de andra två också. Inget som oroar mig något speciellt. Problemet kommer bli att få in Assi, för hon ska gå igenom hela tomten och gårdsplanen innan de behagar henne att komma in.

När jag kommer ut ifrån duvorna så ser jag Candy på väg tillbaka igen, som hon alltid gör. Men slå på trissor. Assi kommer springandes i högsta galopp in på tomten. Dock blir hennes galopp något avvaktande halvvägs mot mig. Hon börjar skälla å de högsta, med sänkt huvud och troligen ragg (något svårt att se med all hennes päls). Men hon är ju ändå nyfiken, så hon kommer närmare mig. Och de roliga är att ju närmare hon kommer, desto gladare blir hennes skall hahaha

Så för att vara en hund som fort anpassar sig och läser av sin matte som hon gör, så va de väldigt konstigt att de stod en person ute på gårdsplanen. För de kunde ju knappast vara matte som är så sjuk. Men se, de va matte.

Nu återstod de bara att få in henne hela vägen. För väl framme vid trappan till huset så brukar hon försvinna som en avlöning. Då är de ju tur att matte har ett ess i rockärmen. För Money påminner mig varje dag att de ska ha kex. Och de har ju naturligtvis Assi lärt sig är godsaker. Så jag sonika säger att de ska få kex och då har jag alla tre i hasorna med mig in. 

De hade ju varit ganska roligt för någon annan att se reaktionen på Assi från de att hon börjar skälla på mig tills hon kommer in till mig. För förutom att hon blev gladare ju närmare hon kom, så blev de pusskalas och ursäkter från krullbollen 


 
 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S     

 

Choose language

Bloggerska

DSC_2335 (2)
Helena Carlsson med Star