Nä, jag ska inte trötta ut er med att skriva om hur trött jag är, eller hur ont jag har i kroppen, eller att jag tar hellre de än gå miste om denna resa. Utan ni ska få vara med om allt jag fått uppleva och varit med om tillsammans med underbara människor och hundar.
Planeringen för denna tripp började ganska långt innan utställningen gick av stapeln. Och ganska "lättvindigt" också. När vi satt uppe på hotellet och pratade om hur vi kom in på detta, så var vi (jag och Miranda) ganska överens om att när vi bestämde de och lagt på luren, så funderade vi båda två på vad har vi nu gjort 
Efter att vi bestämde oss för att åka och anmälde våra hundar så har de varit mycket planerande oss emellan. Hur kommer du göra med detta, hur kommer du göra med de? Jag tänkte göra såhär, jag ska packa detta. Tåget är bokat den och den tiden. Vet du hur de blir med denna saken eller hur ska vi göra med detta. Ja, frågorna blev många och det blev många meddelanden och samtal oss emellan.
Något vi båda var säkra på var att våra hundar skulle fungera ihop. Ingen av våra hundar är oroliga eller nervösa ihop med andra hanar. Båda våra hundar backar hellre än går in i något bråk. Båda våra hundar är vana vid stora eller små hundar. Men innan vi gick på tåget i Stockholm så träffades dem en stund och gjorde den sedvanliga hälsningen hundar emellan 
Nu backar jag lite i vår resa. Jag visste ju att denna gången kommer jag skriva om det här. Så jag har tagit betydligt fler bilder än normalt. Och resan började med att L-E körde in mig till stationen i Göteborg. För ovanlighetens skull så var allt packat dagen innan, ingen sista-minuten-påse för att få med de jag missat packa. Men jag brukar ju säga att om jag inte glömt något när jag ska iväg, då är de något fel. Och de jag HÖLL PÅ att glömma var min telefon. De hade ju varit nästan de mest katastrofala att glömma, eftersom jag har bokningsbekräftelser och biljetter i den. Men jag fick rusat in igen och hämtat den, puh.
Bilddokumentationen började redan på stationen i GBG när vi sitter och väntar på tåget.
Han är allt lite spänd och nyfiken på vad som är på väg att hända. Jag och L-E funderade på om Money åkt tåg tidigare, men inte vad vi kan komma på. Så hur reaktionen skulle vara var ju osäker, men ändå var känslan att de skulle gå bra. Men tyckte miljön inne på tåget va något konstigt ändå. Folk gick förbi honom utan att vilja hälsa eller ens titta på honom. Och han fick väldigt stora ögon när tåget rörde på sig. Men det var bara någon minut, efter att han fattat galoppen så la han sig för att sova.
På tåget från Göteborg så var jag ju ensam med Money och man får ju inte ta med sig hundar till tex bistro eller toaletten, men när man är så söt och gullig, så finns de alltid vänliga människor som hjälper till att passa honom.
På vägen upp så fick tåget direktiv att invänta ett tåg som var försenat och behövde komma före när vi skulle på samma spår. Jag vet ju att de var tid mellan tågen i Stockholm. Så min planering var att köpa med mig lite mat och få rastat Money, för de var ju ca 3 timmar kvar på tåget upp till Sundsvall. Kände allt lite panik med förseningen, för jag vet ju att stationen är stor och jag är ju knappast ensam där inne. Jag och Miranda hade kontakt var vi skulle mötas, för hon fick ju hålla Money för att jag skulle kunna gå och handla. Ganska få butiker där man får ta med sig en hund in bland livsmedel och annat. De blev inte det jag hade tänkt, men jag fick med mig något iaf. Och jag hann med tåget utan problem.
Nu var de några fler hundar med på tåget. Flera av dem skulle till samma utställning som oss. Och i Uppsala kom de på en dam som hade platserna mitt emot oss. Att få något att prata om var ju inga problem. Vi hade ju liksom samma intresse 
De brydde sig Money föga om. Han tyckte de som satt bakom oss var mer intressanta, så han somnade till o med hos dem.
Inför vår tripp så hade Miranda haft kontakt med Ewa som bor i Sundvall, hon var så barmhärtig att hon hämtade oss vid tåget och körde upp oss till hotellet. De kallar jag service 
Vi var ju ganska möra efter resan upp och vi visste att vi skulle upp tidigt på lördagen, så det blev bara att checka in på hotellet, rasta hundarna, äta och sedan i säng. De var iaf vad jag hade hoppats på. Men vid närmare inspektion av Money, så insåg jag att de var bara till att ställa honom i duschen och göra de bästa av situationen på ett hotell rum. De blev lite pälsvård/tvätt även för Hamlet att ta itu med för Miranda också. Men efter de fick de vara som dem var. Vi kunde inte påverka hundarna mer nu.
De slår ju aldrig fel när de är läggdags att Money ligger i sängen. Så även här. Men numera kommer jag kalla honom för min förrädare. Denna natten dög inte mattes säng, utan han tyckte han skulle förgylla Mirandas säng med sin närvaro 
Där låg han till iaf morgonen. Då gick han över till mig för att dra sig in i de längsta. För han är ingen morgonhund. Han sätter gärna på snooze och flexar en timme eller så hahahaha
Men likväl är han igång och alert när de gäller utställning. Han tycker verkligen om att visa upp sig och gå i ringen. Typiskt nog så gick vi in i ringen nästan samtidigt. Så jag hann inte titta när Miranda ställde. Men hon blev BIR och tog även CACIB 
För min del med Money blev det inte samma resultat. Han gick sitt sista tillfälle i unghundsklassen och hade en annan hund i konkurrens mot sig. Vi fick excellent båda två men ingen av oss fick CK. Så dagen var slut för oss och klockan var bara kvart i tio och tåget hem skulle gå först strax efter kl 18. Det var ju tur att Miranda såg till att timmarna var värda att vänta
Kameran var med som vanligt och den satte jag i handen på Kenneth från Toftas kennel. Det har jag gjort förr och varit nöjd med, det blev jag även denna gången.
Jag hade ju planerat packningen väl. Vad MÅSTE jag ha med mig och vad kan jag vara utan. Vad jag absolut inte kunde ta med mig var ganska lätt. Till det hörde ju bla trimbordet. Men stol var ju bara tvunget. Så L-E fick åka och köpa en som fick plats i resväskan. Det var en sk fiskarstol, med kylväska och blir helt platt när man fäller ihop den. Den var väl bra, en liten stund. Men i längden var det en pina för min kropp att sitta på. Som tur var var ju utställningen i en arena så jag slog ner min ändalykta i en trappa med utsikt över ringarna. Men även de var inget optimalt. Framför allt för Money. Han ville lägga sig och sova, vilket var helt omöjligt för honom där. Då blev de en sväng till Agrias monter och införskaffa en betydligt bättre stol. Både för mig och Money
Här turades vi om att sitta. Eller rättare sagt. Antingen låg Money själv eller så låg han i mitt knä.
Nu var ju denna utställningen de längsta jag åkt än så länge för att ställa hund på. Men jag hade några känningar där ändå. Både med hundar och utan att ha sina hundar med sig. Jag fick återigen träffa en av mina facebookvänner. Vilket glädjer mig riktigt mycket att få ett ansikte på ännu en. Så tackar Pirjo för att du tog dig in på arenan så vi fick språkas vid. Och tack för filmerna du tog när jag var inne i ringen 
Nu kommer jag hoppa lite till i min berättelse. För på vägen upp till Sundsvall på tåget så kommer de en mamma med sin 8 månaders dotter. Hon kan gå med hjälp av att hålla i mammans händer. Jag brukar ju vara ganska reserverad när de kommer barn i den åldern som vill hälsa på hundarna. Men denna goa unge vinklade handen så handflatan var uppåt och hon hade handen framför nosen på hundarna. De var något vi berömde mamman för att lärt tösabiten. Och både Money och Hamlet lät sig hälsas på. Money fick även en mjuk mild kram från henne. De tackade han henne genom att lägga huvudet mot henne kind. Huuuuuur gulligt som helst.
Hemresan är väl inte så mycket att skriva om. Vi var riktigt trötta allihop. Men vi fick stanna en natt hos Miranda iaf och tog tåget hem på söndagen. Något spännande var ju ändå för mig att hitta till tåget på egen hand. Miranda frågade mig dagen innan om jag hittar själv. Och inga problem sa jag. Jag hittade även om de var en hel del svängar och trappor/hissar att ta oss igenom. Och med 3 (jo, TRE) minuters marginal kom jag till tåget. Kan ju meddela att jag pustade ut, när jag väl satt i sätet och tåget började rulla hemåt. Jag var bara tvungen att ta en sista bild på denna tripp. Kan ju säga att Money hittar sina sätt att ligga bekvämt. Om man räknar från hans perspektiv.
Som avslutning kan jag förbereda er på att jag kommer göra om denna resa till våren. Då är de Svensk vinnarutställning och då får faktiskt både Assi och L-E åka med också.
2018-10-08 12:36 | Hundar