Helec's Kennel

Ja, då ska jag göra något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har varit med om de förut, men då va jag så liten, så jag minns inte riktigt hur de va.

De som står på dagens schema är att slakta tuppar som "blivit över". De är ju övervägande tuppar som kläcks och därmed svåra att bli av med. Jag vet flera som enbart dödar sina tuppar o slänger ut dem i skogen så viltet får lite mat. Men ärligt talat. Varför ska jag bara slänga iväg maten, o själv köpa kycklingar i butiken.

Dessa djuren jag har hemma vet jag vilket liv dem haft, vilka utrymmen dem haft, vilken mat dem fått, vet hur fritt dem gått på gården, vet att dem haft ett bra liv helt enkelt. Dem äter till o med direkt ur handen från mig.
Vet att många inte skulle klara av att döda sina egna höns för att sedan äta dem. Men de är inte syftet med att jag har höns, att dem ska fylla frysen. Syftet för mig är att ta fram kycklingar för att sälja och för att utöka min hönsgård.

När jag räknade senast hur många tuppar jag har så blev de 15st o då har jag alltså än mer, för några är inte könsmogna än. Så idag ska vi minska antalet med iaf 3 tuppar. Vad jag misstänker så har jag tre röda silkestuppar, men de är jag inte säker på än, så dem får gå ett tag till. Vore ju hur oturligt som helst om jag tar bort hönor. Dem får man vara rädd om

Detta är inte mina tuppar, men de kunde se ut såhär hos mig om jag inte minskar antalet.

2013-11-30 11:02 | 0 kommentarer | Hönsen

Nu har jag mycket ägg igen. Så vill ni köpa är de bara att fråga. Jag har både små, ca 40g som normalstora, ca 60g att sälja.

För de små tar jag 2.-/st och för de stora 3.-/st 

2013-11-27 09:31 | 0 kommentarer

Idag betalar min kropp priset för mina upptåg ifrån helgen. Som ni kunde läsa så va de ganska mycket i lördags. Och utöver de så va de utställning igår. Typiskt nog så va de samma domare igår som i lördags, så bedömningen va ganska lika. Restultatet denna gång blev Helec's Ronja (Ronja) 1;a, Helec's Pippi Långstrump (Happy) 2;a och Helec's Kajsa Kavat (Selma) 3;a i klassen, alla med HP. Ronja blev dessutom BIM.

De jag va mest intresserad av att se på dessa tre, va hur dem klarar av inomhusutställning. Ronja har jag ju redan anmält till My Dog, men nu kanske de lär bli fler från mina som kommer visas upp där, för de va absolut inga problem för dem. Alla uppförde sig mycket bra o klarade av den påfrestande miljön de innebär att vistas inne. Dem va på när dem skulle vara de o dem kunda koppla av trots allt myller o ljud.

I vanlig ordning va kameran med. Huvudsakligen va inte för utställningens skull. Den kom visserligen fram, men de va mest för att en vän hamnade i så bra vinkel för att ta kort när hundarna stod på bordet, så jag ville utnyttja läget. Orsaken för att den va med var mer för att ta kort för fotokursen på vägen hem.
De kunde inte bli bättre dag för de. Solen visade sig från sin bästa sida och dessutom hade jag sällskap med mig i bilen som ville att jag skulle ta kort på henne o hennes hund, så där slog vi två flugor i en smäll
Men i vanlig ordning kan jag inte lägga in bilderna, för datorn stänger bara ner sig, så fort jag försöker ladda ner dem

Nu brukar ju inte direkt solsken vara så bra att fota i, men en av hemläxorna från kursen är att fota där ljusekällan kommer från olika håll o ha samma motiv. Och då va de bra att solen sken. De är ju goare att vara ute då också, för nu börjar de allt kännas i luften att de är vinter. För vinden är inte varm kan jag ju inte påstå. De ser så gött o skönt ut när man sitter inne, men väl ute rinner näsan o fingrarna fryser

Om jag orkar så blir de kanske lite fotograferande idag också, men de får kroppen bestämma. Ska ju trots allt iväg ikväll, dels för att träna Ludde, men även för ringträning i Skene

2013-11-25 11:18 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, de har ju blivit min melodi de senaste. Typ att "när jag ändå är iväg" kan jag ju göra de o detta också. Så blev de idag också. De som stod på schemat var dogparkour i Borås. För er som inte hört något om detta, så är de tex balansövningar för hundar och ställa sig mot saker eller gå under andra saker. Allt för att piffa upp promenaden lite.

Jag har ju varit på de en gång innan, o jag tyckte verkligen de va super. Den gången som denna va de Bea jag hade med mig. Hon är ju fortfarande lite osäker o vet inte ifall hon skulle våga göra saker. Som jag sa till instruktörerna, så vågar hon inte ens gå över armstödet mellan soffan o min fotölj, så de här med ATT våga har hon problem med.

De är inga problem att sätta upp framtassarna mot en balk eller stolpe längre iaf. Men få med bakbenen också de är läskigt tycker hon. På ett ställe fanns de små stammar utlagda, för att använda just som balansgång. Jag fick lyfta upp henne, för hon ville absolut inte upp där, iaf inte med bakbenen som sagt. Men vi kommer inte ett enda steg framåt, så jag låter henne gå ner igen. Mitt lilla pyre

Men så ser jag typ bänkar som är plana o breda, där försöker jag få med henne istället. De är samma här, hon vill INTE ta upp bakbenen. Med påföljd att jag lyfter upp henne här också. O då är de inga problem för henne, då går hon på. Bänken är dessutom i fyrkant så vi går runt där utan problem. Gissa om hon fick beröm

Lite längre fram så var där en hinderbana för typ militärer. De började med ett plank som de fanns ett stort hål i så man kunde hoppa igenom de. Jag går fram med Bea, går själv igenom hålet o försöker locka med henne, men nä, sa hon, hon vill inte hoppa igenom, bara sätta tassarna mot hålet. Så hon får gå runt istället för att komma vidare. Nästa hinder va balansgång på en typ 2"x2" balk. Där fick jag upp henne och hon gick kanske iaf 5-10cm själv. För minsta lilla rörelse hon gjorde, så fick hon beröm, så in i bomben

Sedan va de andra hinder som vi antingen bara gick förbi eller testade. De som jag blev otroligt förvånad över va när vi kom till en tunnel. Där höll en annan i henne o jag gick till andra sidan. O dra på trissor, hon gick igenom utan minsta mankemang
Så när hon gjorde de så bra, så fick hon göra de igen, då gick de än bättre än första gången. De va så kul att hon tyckte om de direkt. Så vi avslutade där så hon fick en bra upplevelse för dagen.

Men jag kan ju inte vara iväg med hundar utan att träna lydnad med Ludde. Så han var allt med han också, inte på parkouren men dock i bilen. O han vet så väl om att han ska få sig ett pass också. Han skakar o skäller i förväntan. För vänta vill han inte göra. Han vill iväg o jobba NU!!!
O bara för de så blev de två pass med honom. Ett på ett nytt ställe i Borås o ett i Skene där vi varit förut. O han gjorde mig inte besviken. Bara han får rusa ifrån sig o spana in läget, så går han som tåget

Men nu är de ju inte bara hundkurser jag går utan jag är ju även på en fotokurs. Där får jag också hemuppgifter att göra. Då handlar de självklart om ta bilder, o bilder på vissa moment o olika inställning på kameran. Så innan jag satte mig för att köra hem, så blev de lite fotograferande också.
För varför ska man nöja sig med att bara ta en sak i taget när man kan göra flera ärenden på samma resa

2013-11-23 17:00 | 0 kommentarer | Hundar

Nu är ordningen återställd. Jag har tillbaka MIN bil. Min älskade SAAB. De är som jag sagt för många år sedan. Öppnar man mitt huvud så hittar man en saab där

Så nu är jag nöjd. Bara att trycka på gasen o bilen fixar växlingen själv. Man kommer i o ur bilen utan problem. I Volvon fick jag växla själv o krångla mig ur, dels för att den va så låg men ratten va även ivägen när man skulle ur bilen. O jag skulle vilja se den som fick plats bakom mig när jag körde.
DE är inga problem i min ÄLSKADE saab

Utöver de, så var vi iväg o tränade idag, jag o Ludde. O sedan några veckor har vi kört hårt med "stående under gång" och vänstersvängar. Att lära en utställningshund att stå, trodde jag ju inte skulle bli några problem. Men sedan jag började träna honom i lydnad så märker jag att han kan bara momenten i den situation han befinner sig i. Och han VET att i lydnad ska han SITTA när jag stannar. Att jag SÄGER stå betyder inget för honom. Har han utställningskopplet på sig, då står han perfekt, men med lydnadshalsbandet på, då sätter han sig ner
Men även de går framåt.

2013-11-22 21:49 | 0 kommentarer | Hundar

De händer ju ibland att jag vill ha en kopp te till på morgonen, för att vakna o verkligen komma igång för dagen. Så va de idag också, kände väl inte riktigt att jag vaknat, lite energilös i kroppen. Så när jag ändå va nere för att släppa ut hundarna passade jag på att värma vattnet igen, för att ta ytterligare en kopp te i min underbara mugg.

Nu stod ju muggen där uppe, så jag går upp o ska ta den ????????

De va väl inte undra på att jag inte kände mig pigg o allert idag.............................jag hade missat dricka mitt te ???
Så de va bara att hälla ut de "gamla" o fylla på med nytt varmt vatten

2013-11-22 11:11 | 0 kommentarer

Detta har vi längtat efter länge både jag o L-E, att få ordning på vår bil. De va ju en j#¤&l som backade på oss så de gick sönder en del bak.
Backsensorn fick sig en smäll också så den fungerar lite som den har lust med
Något jobbigt när de va en av alla orsaker för varför vi köpte just den bilen.

Kan ju inte säga något annat än att jag fick en chock när jag fick höra hur länge dem behöver bilen. EN HEL VECKA!!!!!
Jag kan inte vara utan bil en hel vecka, all den stund som vi bara har en privat bil. Så vi har fått hyrt oss en bil undertiden som min dyrgrip är iväg.

O alla ni som känner mig o vet hur mycket jag älskar denna bil o framförallt MÄRKET fattar nog att jag såg INTE fram emot denna veckan, när jag får höra vad de är för bil vi ska ha istället. En volvo V40??? Ska JAG köra en volvo. Jaha, när hände de senast?!?!?!

Jag har ärenden varje dag denna veckan, men inget så fullt schema som de kan falla sig ibland o framför allt är de inga långa vägar jag ska..............................................som tur är.
Inte nog med att de är en VOLVO, så är den ju manuell växlad dessutom. De är inget jag brukar ha problem med, att gå från en bil till en annan. Jag menar när vi va i skottland så va de ju jag som körde. O där kör ju stollarna på fel sida vägen o den bilen va också manuellt växlad o ratten på höger sida. Men de fixade jag som ifall de var igår jag satt i en högerstyrd, trots att de va över 15 år sedan som jag körde de här hemma.

Dock sa jag till L-E att han fick köra när vi kom hem därifrån, för byta tillbaka till vänsterstyrd, högertrafik och automat skulle snurra till de, när jag va så konsentrerad på att köra helt tvärtom i Skottland

Så när denna veckan är över så ska jag bara njuta, jag får tillbaka MIN bil. Bara hoppas, hoppas, hoppas att de inte blir problem med bilen så de drar ut på tiden.

2013-11-18 20:45 | 0 kommentarer

NU har jag landat efter dagens utställning. De har varit en underbar dag. Underbar valpköpare, underbar fodervärd och underbar egen valp. O sist men inte minst underbar arrangör

Jag hade ju tänkt lägga upp bilder i denna bloggen från dagen, men i vanligt ordning vill inte datorn vara på min sida, så jag får inte in bilderna i datorn
Ska försöka få in dem på gubbens dator o lägga in de då. Men i dagsläget får ni hålla till godo med enbart text.

Dagen började ganska sent faktiskt. För första gången gick cavaliererna som sista ras. De lär väl bli första o sista gången de händer. Men någon gång ska ju vara den första
Så de blev sovmorgon idag, eller nä, inte sovmorgon, men man kunde vakna i sin egna takt. Jag hade sagt till både Selmas matte o husse som Happys matte att vi träffas där nere vid halv tolv. O som sagt, när kommer de hända när man ställer cavaliervalp. Som Pia sa, de brukar ju gå i bokstavsordning för varje grupp. Men som jag sa, vi kan vara nere vid tolv o åka hem två. De är ju super
Slippa gå där hela dagen ifall man går vidare. Nu blev fallet tyvärr inte så. Men jag deppar inte för de. Jag är jättenöjd med mina små. För de är ju faktskt därför jag ställer inoff, för att se vad som behövs tränas mer på o hur mycket träningen givit.

Och de jag kunde se efter idag, så behöver Selma träna på att ha någon framför sig, Happy behöver träna på focus och Ronja behöver träna på att vara vaken (hur man nu tränar de ). De är ju Ronja jag känner bäst o den Ronja jag såg idag kände jag inte igen. De kan bero på att vi va inomhus, de kan bero på att de va mycket mer hundar, de kan bero på den långa väntan. Ingen vet, men övning ger färdighet

Oavsett vad jag såg som vi behöver träna på, så är jag SUPERNÖJD med alla tre tjejer. Jag viskade till Susanne när de andra hundarna i samma klass gick runt för kvalitet, vad jag tyckte om dem. Innan jag fortsätter så ska jag säga att jag är ingen expert på rasen o har absolut inte klämt o känt på dem, men de jag kan se extriört är de jag går på, speciellt om jag tittar på vad jag håller i snöret. Och med dem orden sagda så håller jag inte med dommaren idag. De han hängde upp sig på va att "mina" valpar hade hög svans. Jo, de har dem, men den han placerade som vinnare i klassen va ju så blyg o rädd i ringen, så hon vågade inte gå förbi varken en människa eller hund, så hon gick med svansen mellan benen även när hon gick ensam. Så placera en hund högre för att den är rädd mot glada pigga hundar, de försvarar jag inte. Men de är min åsikt.

"Mina" blev dock: Helec's Ronja (Ronja) 2:a, Helec's Kajsa Kavat (Selma) 3:a o Helec's Pippi Långstrump (Happy) 4:a och alla med HP, utav fem hunder i klassen. Jag KAN inte annat än vara nöjd med de
Men nu tar vi nya tag till nästa helg, då är de Åby som gäller. O alla tre den gången också

Nu kan jag säga att min lilla "fis" är trött. Hon ligger helt utslagen på golvet. Matte är inte mycket piggare hon, men hon fick iaf en mycket god middag utav sin man och för att ge kroppen lite härlig behandling så bastade jag efter maten. De kan inte bli så mycket bättre med de, god mat o "spa" efteråt

Detta är ingen av mina hundar, men dock en trött b&t cavalier

2013-11-16 17:55 | 0 kommentarer | Hundar

Nä, vid närmare eftertanke så är den inte så billig, fyllan alltså

Idag kom nämligen mina nya glasögon och för första gången har jag progressiva. De kommer ta ett tag att vänja sig vid de, men de är de ju för alla. De va ju tur att L-E körde iaf, för de snurrar allt bra mycket för tillfället


Detta är de bågar som jag hittar, som är mest likt de jag köpt. O färgen är självklart lila

2013-11-14 19:04 | 0 kommentarer

Ja som sagt så var jag iväg igår med alla hundar. Även om inte Tyzon skulle till veterinären, så var han med iaf. Jag hade ju kunnat lämnat honom i hundgården, men den har inget bra tak än, o ingenstans för honom att gå in. Så han fick vackert följa med.

På förmiddagen ringer jag Pia o frågar ifall hon vill hänga med. För mittemot veterinären så är där en secundhand affär. O de brinner ju både hon o jag för. Förra gången vi va hos veterinären hade vi tänkt gå in där, men då visade de sig att dem öppnar inte förrän tre. Denna gången när jag skulle till veterinären hade jag tid kl två. De kunde ju inte passa bättre, så Pia hängde med.

Väl framme ska vi ta ut mina små. Alla hade ärenden där inne. De yngsta skulle ta DNA-test o min gammeltant ta stygnen efter hennes blodöra. Innan jag öppnar grinden bak så kopplar jag de små. Tyzon hade inte ens halsband på sig. Först tar jag ut Ludde, Bea o Ronja, Alice ska jag ta ut från andra sidan. Men när jag säger till Alice att komma, så tar Tyzon sats o bara hoppar ur bilen. De va liksom inte som han brukar, bara "går" ut bilen o ner på backen. Nä, han lyfter sig själv ur bilen. Både jag o Pia försöker hindra honom, jag försöker stänga grinden, men då kom Alice i kläm, så då fick jag släppa av lite. Men när de kommer 40kg hund som trycker på, då finns de inte mycket som stoppar honom. Pia försökte mota honom genom att stå bakom mig men samtidigt hindra honom ut på vägen. Men när han tar sin sats o all den kraft han har, så kommer han nästan i famnen på Pia o hon åker i backen, hon landar nästan två meter från bilen o dessutom är de en lutning så de blir än längre ner till backen.

Jag ser inte riktigt vad som händer utan ser bara Pia som nästan är på väg att göra en kullerbytta, fast baklänges. MIN första tanke var ju NEJ inte Pia. Hon har ju tillräkligt ont redan. Nu är alla hundar utanför bilen, de små kopplade men Tyzon lös. Jag får hjälpa Pia upp o sedan fånga in Tyzon in med honom i bilen igen. Pia säger direkt att de är något som gått sönder. Hon kan inte lägga någon tyngd på benet alls, de gör bara så otroligt ont.

Men jag får gå in till veterinären med alla hundar samtidigt ringa L-E. För både jag o Pia hade glömt våra telefoner hemma. Får ju säga att man har hunnit bli ganska beroende av den här telefonen. O de va absolut ingen bra dag att glömma den hemma.

Väl klar med alla hundar så drog vi iväg till akuten. Först åker vi till Östra, för dit hittar jag. Vi kommer in där jag parkerar bilen o betalar. Förbereder mig på en låååång väntan. Men väl i kassan får vi reda på att vi måste åka till Mölndal för där finns ortopeden..........................................suck.
De va inget annat o göra än hämta bilen igen, in med Pia o köra vidare. Samma på nästa ställe. Jag ställer mig utanför entren o Pia ut ur bilen i en ny rullstol, in till kassan, ta nummerlapp. O jisses va en gemensam kommentar. Vi fick nummer 71 o nu betjänades nummer 63. Ja, som jag sa, jag hinner nog parkera bilen innan de är din tur.

O de tog väl ca en timme så va de Pias tur att registrera sig o tala om vad felet var. Sedan var de ytterligare nästan fem timmars väntan innan hon fick komma in till läkarn o röntgen. Men eftersom jag fortfarande hade hundarna i bilen, så körde jag hem dem o åkte tillbaka till Mölndal. Under tiden som jag gjorde de, då hade hon fått komma in o även varit på röntgen. O de är då jag får reda på hur illa de är. Jo, hon har brutit lårbenshalsen. Jag var såååååå nära tårar för Pias skull. Läkaren hade även tagit fram en kulled för höften, ifall de blir protes för henne.

Vi började dividera vad de kan föra med sig för henne, för o nackdelar. Men mitt i allt detta så hade vi faktiskt kul också. När vi satt i väntrummet så va de vi som höll låda o skrattade med varandra o faktiskt lite åt andra som också satt i väntrummet. Vad skulle vi göra??? Bara sitta där o älta de onda, nej, sådanna är inte jag o Pia. Utan vi är ute för att ha kul. Så även på rummet så satt vi o skojade o skrattade. Tiden gick fortare då. Vi skojade även med personalen o läkarn när dem va inne på rummet.

Men läkaren hade faktiskt possitiva besked. Brottet var inte så alvarligt så de behövs en protes utan "de räcker" med skruvar och de kommer dem göra som idag. Fördelen med de är att man kommer fortare upp på benen o mindre komplikationer.
Troligen kommer hon ligga inne iaf veckan ut, sedan får vi se.

De, som de brukar göra, ställer ju till de lite, med allt som är planerat o tänkt men de är ju tur att vi bor så nära varandra som vi gör. De som värmde MIG i detta är när Pia säger, mitt i allt, med värk o allt, att hade de varit jag som låg där istället för henne, då hade hon ställt upp på mig. Att hon orkar tänka på de mitt i allt, de gör mig så rörd. Att vi hjälper varandra o finns till för varandra de vet vi båda två. Men att hon som sagt tänker på de när hon ligger där hon gör o har ont i sitt gamla + höften nu då. Ja, jag verkligen ÄLSKAR denna människa.

Jag brukar ju alltid avsluta mina inlägg med en bild, men jag väljer att inte göra de denna gången. Tycker liksom inte de passar sig idag.
Och för er som säger nu att jag skulle haft koppel på Tyzon, de hade inte spelat någon roll. För han hade hoppat ur bilen på likadant sätt. Enda skillnaden hade varit att han hade inte gått lös efter han va utanför bilen. Så de hade inte hjälpt i detta läget.

2013-11-13 10:50 | 1 kommentarer

Jag var ju iväg för två veckor sedan för att göra DNA-test på hundarna för att testa dem för EFS o CCS. De va med skräckblandad förtjusning som jag gjorde de. Samtidigt som jag ville veta, så ville jag inte. Men min nyfikenhet tog över, så självklart vill jag veta hur de ligger till med mina små.

Iväg till veterinären o han gjorde efter konstens alla regler, TRODDE vi. För redan på fredagen (jag skickade iväg de på en tisdag) hade jag ett kuvär från england. L-E sa att jag fått svar på proverna. Jag ärligt talat slängde mig över brevet. Nerverna va minst sagt på utsidan...........................
Vad är svaret ???

Snacka om att jag blev "besviken" när jag öppnar brevet o de ligger nya svabborstar i??? Va, vad är detta??? Ja, med min traggliaga engelska så läser jag att vi råkat lägga pappret ihop med provet i kuväret för varje hund. Så nu måste jag ta om proverna. NEJ, jag som hade laddat så för detta. Jaja, de va bara att ringa till veterinären igen o boka ny tid. Så idag ska jag iväg o göra de IGEN! Denna gången ska de väl bli rätt hoppas jag.

2013-11-12 10:00 | 0 kommentarer | Hundar

Ja, då har de hänt mig för första gången. Jag har tagit fel på vilken hund som är vilken

Vi är ju ett gäng som tränar ringträning i Skene varje måndag. Och eftersom jag även ska ställa Selma, så hämtar vi henne på vägen till träningen o kör hem henne när vi är klara. När vi är på plats vet vi vem som är vem, för då har ju Selma på sig sitt halsband. Men jag är ju av den principen att hunden ska inte ha på sig något annat halsband än ett i taget.

Så då tar jag av henne de hon har på sig o sätter på henne utställningskopplet istället. De går ju också bra, så länge vi är på träningen. Men sedan när vi kör tillbaka henne, så sätter vi båda två i bagageutrymmet. Dem är trötta o lugna båda två. Så när vi öppnar bagageluckan o dessutom är mörkt, så ÄR de svårt att se vem som är vem

Vi fick helt enkelt ta in båda två i huset o se reaktionen. Som ifall de skulle hjälpa. Dem skulle ju bara busa med varandra. Men så säger jag att Ronja har lite ljus päls bak på benet. Jaha, de hade dem ju båda två också. Så P-A fick göra de ultimata testet. Han testade den vi TRODDE va Selma med att hon skulle sitta, ligga o rulla runt. Jodå, hon gjorde de perfekt. Så jag kan verkigen tipsa er att lära era hundar något speciellt, just när man inte ser vilken som är vilken.

Ni kan gissa att vi skrattade o tyckte de va mycket komiskt hela situationen. TÄNK om vi skulle ta fel hund, jag har Selma o dem får Ronja
Nä, nu blev de ju inte så, som tur var.

Jag passade ju även på att titta extra noga på vad o vilka skillnader de är på dem. Så nu ska jag väl allt se skillnad på dem nästa gång. Känns ju lite pinsamt får jag erkänna

2013-11-11 20:08 | 0 kommentarer

Bra länge har jag "bara" haft två hönor som lägger ägg. O knappt de ibland, för när någon haft kycklingar, så lägger inte hönan ägg. De är ju tur att de inte går åt så mycket ägg här hemma. För isf hade vi fått köpa, trots att vi själva har höns, inte fullt så kul när nästan hela stallet är fullt med höns

Men från o med igår så har jag ännu en höna som lägger ägg

Och de är en av mina paduanhönor som "blivit vuxen". Jag har ju både friserade o släta ihop, men jag misstänker att de är en slät höna som gjort debut. Och vad jag läst så ska man inte ta fram kycklingar på de första äggen en höna lägger, däremot kan man självklart använda dem som matägg

Så numera har jag TRE hönor som lägger ägg. Dock bara en som lägger normalstora som köpeägg, de andra är dvärgägg. Och skalet på dem två som värpt innan har varit ljusbruna, men paddisen har lagt helt kritvitt ägg. Så de råder ingen tvekan om vem som lagt vilket ägg

2013-11-08 13:23 | 0 kommentarer | Hönsen

Ja, då har Bea varit på sin allra första kurs. Kom på att hon har inte gått någon kurs alls, inte ens valpkurs, som jag brukar vara så noga med att alla mina hundar ska gå. För även om vi har flera hundar, så tycker jag de är viktigt att valpar umgås med valpar o "lär" sig av varandra i den ålder de är i. Men på något vis missade jag gå just valpkurs med Bea

Jag behöver väl inte säga allt för många gånger att Bea har alltid stått mig mycket nära hela tiden. Jag älskar alla mina hundar o dem har ett speciell plats i mitt hjärta, men de ÄR skillnad på Bea, hon är mig närmast
De har hon alltid varit o de kommer hon alltid vara. Okej, hon kan faktiskt vara billig ibland också. När hon står o bara skäller o skäller o skäller, eller när hon sticker från mig. Man brukar ju säga att dem försvinner som en avlöning, men hon försvinner som en hel årslön....................................

Hon blir inte borta länge, men de stör mig att hon inte kan vara lös ihop med mig på gården. Alla andra hundar kan vara de. Men inte Bea. Jag kan till o med ha alla hundar lösa på en gång ute på gården, men så fort Bea kommer med i bilden, då drar hon iväg o får dessutom med sig minst två till

Men när hon kommer tillbaka så öser jag beröm över henne, för hon, som sagt har en speciell plats hos mig

Nu tillbaka till gårdagen. Bea var på sin första kurs o de var rallylydnad. När jag hörde de första gången, så tänkte jag att WOW, va häftigt de låter. Jag är ju en "gammal" rallybrud, så vad skulle passa bättre än rallylydnad för mig. Men så när jag såg de första gången. Va, va de allt, de va ju inget RALLY!!!!
Man gick ju bara runt o hade hunden i koppel. O dem där skylltarna va ju bara grekiska för mig, jag fattade ingenting

Men så vill jag ju så gärna gå en kurs med Bea, för jag märker ju hur mycket hon behöver de, hon behöver ensamtid med mig också. De som skulle passa henne bäst egentligen (tror jag) är spår eller agility. Men jag har aldrig lärt mig spår, iaf inte personspår. O agility för mig.................................nä, skulle inte tro de va, med min yrsel menar jag.

Utöver att hon behöver kurs, så behöver hon tro på sig själv. Hon är inte låg i rang, men hon vågar liksom inte göra saker. Hon har ofta svansen mellan benen när vi är med andra. Tycker inte riktigt om de ärligt talat. Hon kommer även ofta krypandes både till mig som till andra, när vi inte är hemma.
Vi kommer säkert att starta tävla ihop. Men syftet är att stärka henne, ge henne självförtroende. O bara efter igår, så tycker jag allt att jag märkte skillnad på henne
Hon fick beröm när hon var duktig o hon är nästan bättre på kontakt med mig än Ludde

Vi fick beröm båda två faktiskt. Bea är väldigt följsam o jag hjälper henne väldigt bra. Känns ju super att de fungerar redan första kurstillfället

Så nu har jag allt hundar att träna. Ludde i lydnad, Bea i rallylydnad o Ronja håller jag på att klickerträna + Ronja o Selma i ringträning. Snacka om att jag har ett underbart liv. Jag bara älskar min tillvaro för stunden

2013-11-07 09:24 | 0 kommentarer | Hundar

Eller kanske inte på ruta ett, men vi fick helt klart backa tillbaka i träningen med Ludde igår. Men någon gång måste de ju komma, allt kan ju inte bara gå som på räls. Hur mycket jag än vill de, otåliga jag

Igår va de ju ringträning med Ronja o Selma i Skene. Och som vanligt tränar jag Ludde innan i lydnad. Jag brukar ju göra de nere vid MM, men nu när mörkret kommer fortare på kvällen o där inte är någon belysning (just där jag är), så valde jag att vara utanför Lidl istället. Bara bra tänkte jag, för då blir de ytterligare ett nytt ställe för honom.

Kan ju säga att de nya stället va inga problem för honom, däremot att husse satt i bilen o väntade medans vi tränade va en mycket större "störning" än något annat jag haft som störning. Husse skulle nämligen till kiropraktorn medans jag hade ringträning, så han fick självklart åka med även på lydnadsträningen.

Nu va Ludde otålig o ofocuserad, gnällde o skällig. Så fort han fick frikommando, så rusade han till bilen. Så för att få hans uppmärksamhet, så gick vi tillbaka till att bara gå ETT steg. BARA göra en sväng, inte gå något alls. Vi fick även återgå till att gå längs med väggen. Att husse åkte iväg för att hämta Selma gjorde inte saken bättre för Ludde. Då hade han ju ingen bil att springa tillbaka till. Utan han sprang till den bilen som stod som närmast där vår bil stod innan.

Detta med att han blir ofocuserad när L-E "är med" har jag sett förut, men som de var igår går inte jämföra med igår. Och som L-E sa, att de måste han ju klara också, så husse ska nog få följa med fler gånger, för jag tror ju helt klart att han vill vara med när vi ska börja tävla. JAG vill iaf att han följer med

Detta är varken Ludde eller Luddes husse, men de är väl detta Ludde vill göra istället för att träna lydnad, gosa med husse i hans knä

2013-11-05 09:06 | 0 kommentarer | Hundar

Jag är ju så inställd numera på att de är öppenträning på HallåHund på fredagar så jag åkte självklart dit även i fredags.
Till vilken nytta då..............................................de va ju liksom allhelgonahelg, så de va ingen träning.

Ludde blev lite fundersam när jag åkte därifrån utan att han fått vara inne o tränat. Han VILL ju så mycket detta. Han hoppar o tjoar o låter, bara jag tar på mig träningsvästen.
Själv kände jag lite abstinens, jag hade ju laddat o förberett mig o planerat för att få komma till hallen o träna. Samt sitta där o tjöta lite med de andra, medans Ludde haft en paus i träningen.

Men som sagt de blev inget med de

Jag har ju försökt flera gånger de senaste att träna hemma, på vår gårdsplan. Men nädu, säger min lilla rödtott. HÄR ska jag inte träna, här är jag hemma o ska inte jobba, så är de med de!!!

Men så föll de sig att jag behövde åka ett ärende idag. Då självklart tar jag med mig min goa kille. O även om jag inte tagit på mig min väst, så vet han likväl att de ska bli träning. För han va ensam i bilen o han kände säkert doften av korven som jag gjort i ordning som godis

Nu ville jag hitta ett ställe som var lugnt, men ändå folk runtomkring, även att hundar gått där men ingen trafik i närheten. Japp, jag kom på vart allt de uppfylls. Tjolöholm. Så jag åker dit. Väl där så tar jag en sväng för att rasta honom först. Men sedan på en gräsplan (eller de va synd att kalla de för gräsplan, för de gick nästan att spela vattenpolo där ) skulle jag träna några moment.

Orsaken för varför jag vill ha nya ställen att träna på o olika miljöer är ju för att han inte ska vänja sig vid att de är bara i hallen som han ska vara lydig o träna. Jag vill att han vänjer sig att vara skärpt på ett ställe han aldrig varit på förut. Jo, vi har varit där förut, men inte för att träna.
Jag fick ett samtal medan jag var ute o rastade honom och självklart lämnade han lite efter sig just när jag går o pratar, så vi fick helt enkelt stanna o jag prata färdigt för att plocka upp efter honom. Något jag märkte då va hur otålig han är. Jo, jag har märkt de förut, men de slog mig med mer eftertanke idag.

Så något den här herren behöver är nog faktiskt passivitetsträning. Inte bara vila efter eller mitt i ett pass med träning. Utan lära sig att vänta o ta de lugnt även FÖRE träning. De kan bli mer utmanande för mig att stå ut med att höra, än jobbigt för honom att inte få börja träna

Jag vet inte hur många gånger jag sagt detta, o jag kommer säga de fler gånger. Jag är så himla gla o stolt över min goa Ludde. För trots att han inte tränat där förut, så va han superbra. De va en mycket givande träning. Till nästa gång, kanske jag ska planera de bättre o kanske få med någon mer. För de är inte mycket idé att träna platsläggande själv, eller tandvisning

Ja, de blir till att ta upp i vår träningsgrupp. Ska bara komma ihåg o fråga

2013-11-02 15:55 | 0 kommentarer | Hundar