Helec's Kennel

Ja, det var ingen snack om saken när jag o L-E blev tu att de var jag som skulle flytta in till honom. Jag älskar ju att bo på landet och det är inte många som kommer hit som inte kommenterar vår gård. Lugnt, stilla och underbar natur

Och idag har jag inte ens bytt om och tagit på mig kläder, utan jag har gått i morgonrock hela dagen. Det är inte många timmar jag varit vaken, för den här förkylningen har slagit till med dunder o brak. Så sova bort tiden och förhoppningsvis tillfrisknar fortare säger jag inte nej till.

Men nu går de ju inte längre att vara inne en hel dag, trots att man är sjuk. Hundarna är inget problem, dem har sin rasthage. Annat är de med hönsen och ankorna, så jag fick vackert gå ut o kolla till dem. Ge dem som behövde vatten o mat + plocka äggen.

Detta gjorde jag alltså i morgonrocken också. Vi har ju en granne men ska dem se mig när jag går här får dem både ha kikare och röntgensyn. Så man kan utan problem gå som man vill här

Nä, detta är inte vårt ställe, men inte långt ifrån.

2014-06-30 19:50 | 0 kommentarer

Jo, tro de eller ej, men brevbäraren har allt varit här hos oss i helgen, och de utan övertidsersättning. Själv har jag ju jobbat inom posten i många år och fått mycket skit (missnöjda kunder) för att posten kommer så olika tider.

Men den post vi fått i helgen var ganska pungtlig. L-E har ju varit förkyld i ca en vecka nu. I fredags så tog han ledigt, inte utan att de var befogat. För den förkylning som han åkt på denna gången har då rakt varit långt värre än vad han brukar ha. Så när han vaknar först halv tolv på dagen, då kan jag säga att han är dålig.

De var som jag sa till en kompis, jag har ALDRIG varit med om att han sovit till längre än kl tio o då har han verkligen sovit länge. Då kan ni tänka er min reaktion när han sover till halv tolv. En liten rolig sak var när jag sitter o tittar på blocket på annonser, så mailar jag först, för klockan var ju inte så mycket, så länge som L-E inte gått upp. Men så inser jag att kl är faktiskt elva, då kan jag ju lika väl ringa

Jag kände ju mig lite off i torsdags o tänkte de va ju också bra timing, bli förkyld nu, inför Boråsutsällningen. Men på något vis trycktes de tillbaka så jag klarade av att ta hand om utställningen. Men nu tycks de komma i dubbel upplaga

Men tittar jag i min almenacka så har jag inget förrän torsdag, så jag ska nog ta de lugnt dessa dagarna
(om jag klarar av de)
För de finns ju massor av saker att göra här hemma. Men de försvinner så sett inte.

Något som var sååååå kul att höra när jag ringde hem till L-E i lördags var att Kompis hade fått sina ungar medans jag var iväg. Som han sa, när han gick upp på morgonen så var hon tjock, men senare så låg de ett gäng ungar som hon fått. Jag var självklart nyfiken på var hon la dem o döm av min förvåning när han säger att hon lagt dem på golvet i köket ???
Hon hade visserligen lagt dem på en fäll som låg där, men de är liksom inte likt katter att lägga dem så öppet.

Nu har vi flyttat dem, så dem ligger i ett rum som är mycket lugnare o fritt från andra djur. Okej, Kompis gick ner hela tiden för att kolla efter sina ungar, men nu har hon fattat att dem är på ett säkrare ställe. Och jag är ju van vid att när en katt föder ungar för första gången, så brukar de bli typ tre stycken, men snacka om att jag tappade hakan när jag ser att hon fick SEX stycken. Vi har ju inte tillåtit henne att gå ut sedan i midsommar och jag har väntat o väntat o väntat på att hon ska förlösa sina ungar, jag har visat henne den plats som jag tyckte var lämplig för henne.

Men katter är katter, och dem gör som dem vill. Jag vet inte om hon hållit igen för att hon inte viljat föda fram dem. Men som rubriken lyder, så kommer de som ett brev på posten. De spelar ingen roll hur mycket man kämpar emot, naturen har sin egen gång

Som slutkläm kan jag meddela att jag har matat mina senaste tillskott med de jag önskar att de tar hand om. Med andra ord SNIGLAR och ni kan ju bara gissa om jag blev glad eller ej när jag märker att dem har ätit upp dem. Så idag gick jag på snigeljakt för att kunna ge än mer av de avskyvärdag djuren. Jag gick o letade o jag letade o jag letade. Nu när jag VILL hitta sniglar, då gömmer dem sig, men annars syns dem överallt. Men trägen vinner. Jag fick allt hittat iaf två stycken ikväll o givit dem. Vet inte ifall de tog även dem, men de tror jag iaf.
Så nu blir de allt att gå på snigeljakt imorgon också, så dem gör den nytta jag så gärna vill

2014-06-29 23:18 | 2 kommentarer

Nu är dem här. Mina snigelätare

Än så länge för i år har de ju varit ganska lugnt på snigelfronten. Jag har bara sett en o annan. Men med de vädret som väntas idag o resten av helgen, så lär väl de ändra sig. O vad passar inte mer lagom då än att jag har mina snigelätare hemma redan nu

Jag hade ju inte tänkt ta hem dem redan för byschan där dem ska vara är inte på plats än o den är inte inredd heller, så jag skulle bara åka o kolla på dem o även se hur stora dem bli som vuxna, för att veta vad jag behöver göra.

Och i vanlig ordning följde Pia med. Jag kan ju bara inte åka iväg för att titta på fjäderfä utan henne. Hon är ju lika nyfiken och intresserad som mig
Det är ju dessutom hennes förtjäns att jag har höns. Något jag absolut inte ångrat. Dessa djur ger så mycket tillbaka till mig, på ett annat sett än vad hundarna gör.

På vägen dit så säger Pia: Du tar väl med dig dem nu, när du ändå är där.
Men jag har ju ingenstans att ha dem än. Byschan är inte klar o stallet är fullt.

Detta är en orsak varför de är så bra med att Pia är med. Hon har alltid svar o bra idéer. Så hon föreslår att jag har dem i stallgången så länge med lite kompostgaller bara. Jag blev lite tvekande till de, men jaja, vi får se tänkte jag.

Men väl där o jag får se hur stora dem är, eller stora o stora dem va inte alls stora, så inser jag ju vad Pia menade. Dem har fortfarande sina dunfjädrar o behöver fortfarande värmelampa. Men så går vi runt bland hans djur. Han hade höns, vaktlar, kaniner och självklart ankor. Så fick jag se de vuxna också o dem va inte så stora som jag trodde ens som fullvuxna. De bästa med rasen är ju att dem flyger inte, så de räcker med ett staket på kanske 50-60cm så stannar dem innanför där

Nu ska jag ju inte ha dem instängslade hela tiden, för jag har inte fått tränat sniglarna så bra att de går till en inhägnad för att bli uppätna
Så mina ankor kommer allt få gå lösa på gården o göra nytta.

Först så köpte jag fyra stycken, tänkte de blir nog lagom. Men när jag dyker ner i plånboken så ser jag att jag har kontanter för att köpa en till. Då frågar han hur mycket jag har o jag ger honom de kontanter jag har, då säger han att jag kan få två till för de pengarna.
Ja, de sa jag inte nej till

Så nu har jag sex stycken små kvack, kvackare i stallet, i stallgången med kompostgaller. Dem är otroligt rädda för oss än, men tror jag ska få dem något mer vana vid oss iaf. Vore ju bra om dem inte flyr när vi kommer för att få in dem i inhägnaden

2014-06-27 09:48 | 0 kommentarer | Ankor

Kan ju inte påstå att jag egentligen hade tid att vara iväg idag. Men jag vill bara åka iväg en sväng.
Och den där svängen tog nästan sex timmar.
Jag kontaktade Pia igår o frågade om hon ville hänga med.

-Vart ska vi åka då, frågade hon?
-Jag vet inte, men vi kan väl kolla om dem med fåren är hemma så vi får se dem i verkligheten.
-Ja, de låter kul. Då hörs vi imorgon, svarade Pia igen.

Så idag var jag väl hos Pia strax efter tio, för när jag pratade med fårägarna igår, så var de inga problem utan vi var välkomna. Dock fick jag meddela Pia att hon kanske inte kommer få se fåren, för dem är ute på betesmarken en bit från huset. O mycket riktigt, när vi väl kom dit, så gick vi o vi gick o vi gick, men inga får.

Men till slut fann vi dem

Och jag kan bara säga, att hur mycket man läser o tar reda på saker så är de ändå helt annat o se de i verkligheten. Tackorna hade längre horn än jag trodde och djuren i sig var lite mindre än jag trodde. Inte för att de spelar någon roll, för de var bara fördel både och tycker jag

Så om jag inte varit nyfiken och spänd på att skaffa denna rasen förut, så är jag de nu. Tyvärr är inte dessa fåren så tama, men de är lätt att få dem de. Han berättade om en som köpt från honom som talat om hur tama han fått sina. Så jag ser ljust på att jag kommer lyckas också. Gäller bara att dem inte får ha för stor plats i början och gå hos dem varje dag med kraftfoder

Men vår resa var inte slut med detta. Utan vi fortsatte till Älvängen för att hämta en tupp till till mig. Det var ju inte länge sedan som jag köpte ett gäng från samma person. Men typiskt nog så försvann tuppen redan första gången dem gick fria på gården

Nu sa jag till Lena att denna gången ska dem inte få gå lösa, utan bara i inhägnad. För som Lena sa att nu har hon ingen mer tupp av den sorten
Men i vanlig ordning när jag o Pia är iväg, så stannar vi på ställen som inte var tänkt från början. De kan vara Jysk, loppis eller någon annan impuls som bara slår till hos oss. Och idag blev de Klädkällaren i Bohus.

Nu kom vi ju inte tomhänta därifrån, men de var ändå en besvikelse att gå där. Kläderna var dyra och tantiga, inget för oss. För jag o Pia är ju inga tanter hahaha
Vi blev mer lyriska och till oss när vi kom till verktygen än vad vi var bland kläderna, ja de förklarar väl lite vad vi tyckte

Så de stället lär vi inte springa ner dörren hos

2014-06-22 20:56 | 0 kommentarer | Får

Tja, då har jag planerat om IGEN!!!

Det är inte helt nya planer utan bara ett rasbyte. Det är ju faktiskt ganska bra de här med internet o alla forum som finns för än de ena och än de andra. Nu är de ju drygt ett år sedan som jag skaffade höns. Jag ska inte dra hela den historien igen, men den var HELT oplanerad, men väl så underbar

Och nu är de dags för nästa gäng att inträda på gården. Vi har ju problem med mördarsniglar sedan några år. Vi har väl inte gjort så mycket för det. När det varit allt för mycket så har L-E gått runt o dödat dem på ett eller annat sätt. Men de är ju långt ifrån att bli av med dem. Och nu när jag odlar gott i köksträdgården så vill jag ju inte att de ska bli förstört av sniglar

Så ankor har stått på önskelistan ett tag. Först ville jag ha mignogankor. Det är en liten ras o finns i många färgkombinationer. Men så läste jag lite mer om dem o då står det att om man vill ha det tyst o lugnt runt sig, då ska man inte skaffa mignongankor.

Ajdå, byschan där ankorna ska vara ska stå precis utanför sovrumsfönstret
Nä, då får jag kolla på en annan ras. Men jag kan ju INGET om ankor. De kunde jag visserligen inte om höns heller, när jag skaffade de, men de gick ju ganska bra ändå hihihi
Jag är med i ett forum som heter Alternativ. De kan jag verkligen rekommendera ifall ni har djur, trädgård, odling eller annat som har med djur o natur att göra med.

Jag skrev ett inlägg där och fick då till svar att Pekingankor skulle vara bättre. Något snabbt läste jag in mig på de och de verkar ju inte så dumt. De bästa var att han som hörde av sig bor i Härryda och har ärlingar till salu. Hur stor chans är de när de är folk från hela landet + några utländska med i forumet. De är ju liksom typ bara 3 mil dit.

Än så länge har jag inte fått byschan på plats. Den står dessutom på en kärra som inte är min. Men jag har fått kontakt med en som ska hjälpa mig ta av byschan från kärran och ställa den på plats. Därefter behöver jag inreda den lite, så de passar för ankorna. Och sedan är jag klar för att ta emot mina mördare.
Tidsschemat jag har är två veckor. Är de optimistiskt eller vad

2014-06-21 16:05 | 1 kommentarer | Ankor

Ja, som talesättet lyder så heter de ju att "Kärt barn har många namn". Och de finns väl nästan ingen som inte har smeknamn på sina hundar, utöver tilltalsnamnet. Vi är inget undantag

Den roligaste är nog Ronja som fått namnet Fisen. Inte så kul kanske, men vid närmare eftertanke så har ju Ludde (som är pappa till henne) fått namnet Lill-skit. Och då är de ju självklart att Lill-skit får en Fis 

Men sedan jag parade Bea så har hon fått än mer namn. Hon är ju efter Alice och Alice kallar vi för Råttan, hon till o med lyssnar på de när vi säger de till henne
Och då fick Bea heta Lill-råttan. Och som vi skojat om här, att om vi sparar en tik efter Bea, så får den heta Mini-råttan o sparar vi en tik efter den, då blir de Micro-råttan osv osv

Som jag skrev redan innan jag åkte hem igen från Beas pojkvän, så kallar jag henne för Lille-morsan. De har vi fortsatt med sedan dess. Men nu har hon fått ytterligare ett namn. De är inte så himla trevligt de heller, men helt oundvikligt. Nu blir hon även kallad för tjockisen. För även om man inte ser de än, så känner man allt att magen är rundare nu än för en vecka sedan.

Jag vet ju flera som väntat valpar som de visar sig att dem gått tomma, men jag hoppas innerligen inte att fallet är så för Bea. För jag tycker jag haft tillräkligt med motgångar de senaste. Så blir de inget nu, då blir de nog en liten paus i mitt uppfödande

Men de får vi väl inte tro att de ska gå så illa

2014-06-21 10:27 | 0 kommentarer | Hundar

För er som varit hemma hos oss och varit uppe på andra vånig, vet att trappan mellan våningarna är ganska brant. Vi har halkskydd på varje steg för den är självklart brant för oss också. Och när man går uppför trappan måste man huka sig, för annars är risken att man slår i huvudet i balken som är där. Och självklart kan man inte gå rakryggad hela vägen ner för trappan.

Och är de något jag tycker är jobbigt när man har valpar så är de att bära valpen upp o ner för trappan. De är ju väldigt olika hur mogen man är för att gå antingen upp eller ner för trappan som valp. Jag kommer ju inte ihåg hur lång tid de tog för den ena eller andra hunden som vi har.

Men jag kommer iaf ihåg att Ronja var mycket tidig att ta sig både upp o ner. Upp är ju alltid lättare. Och jag tror hon var nog bara 10-12 veckor när hon började gå upp för trappan o hon va nog bara 4 månader när hon gick nerför. Men de har varit allt annat med Candy.

Hon var nog 4 månader innan hon gick UPP för trappan på egen hand. Och om två dagar blir Candy 6 månader och IDAG gick hon ner för trappan på helt egen hand. Jag misstänker visserligen att vi får nog hjälpa henne ett litet tag till. För nu  när hon gick nerför, så var de i all hast för vi fick besök o då for de andra hundarna nerför o Candy råkade bara följa med.

Vi behöver inte bära henne hela vägen ner längre iaf. Utan de räcker med att sätta hennes framtassar på första steget, sedan med lite uppmuntran så går hon nerför. Och de tycker jag är kanon. För jag misstänker att nu väger hon iaf över fem kilo och för min del att bära en sådan tung hund flera gånger per dag, de känns kan jag tala om. Jag är så öm och har låsningar i armbågen, så de går inte beskriva.

Men som sagt, den tiden kan vara förbi nu

Det är ju tur att man har en liten ras. För denna hade jag ALDRIG orkat bära i 6 månader

2014-06-19 16:48 | 0 kommentarer | Hundar

Nä, de är inget mirakel, för de är inte på Bea som jag känner hur de lever i magen, utan hos lilla Kompis. Jag la handen på hennes mage igår o då kom de en liten spark 
Om jag räknat rätt så ska hon ha sina ungar nästa vecka. Jag vet ju inte exakt när, för de var helt klart en oplanerad parning. Och katt som hon är, så har hon väl till o med varit ute o slarvat med mer än en hane

Men om jag räknar från de att hon löpte, så är de nästa vecka dem ska nedkomma
Min tanke när jag köpte henne, var att hon skulle få en kull och från den spara en unge. Men jag vet inte om jag är redo att spara en redan nu???

Ja,ja de återstår väl att se, hur många hon får o vilka kön de är på dem och FRAMFÖRALLT hur dem ser ut

Märkte nu att jag har ingen bild på henne i denna datorn, så jag fick låna en bild som är mycket likt henne. För ansiktet ser precis ut såhär som denna katten har

2014-06-18 14:47 | 0 kommentarer | Katter

Nu ska jag inte ta åt mig någon ära eller skryta över mina hundar. Men jag måste ju bara sprida hur dem är

Som ni vet sedan tidigare så är jag ju mycket ute nu när de är så fint väder och då tar jag ofta med mig iaf en hund ut på gårdsplanen. Och om jag går in för någon orsak så byter jag ofta hund som är med mig ute på gården.

Det är så kul att se hundarna när vi är på gården. Jag går runt o gör de jag behöver och går jag från baksidan på huset till framsidan, så tar de inte lång tid förrän den hunden som är ute att hänga med. Glad i hågen o med svanen glatt viftande

Men de händer även att dem fastnar på en fläck eller inte ser var jag är. Då kan de hända att jag går in för att ta en liten vila eller kolla upp något på datorn eller annat som tar lite längre tid än att bara tex dricka ett glas vatten. Och ibland när jag går in, så är jag så koncentrerad på vad jag ska göra, så jag glömmer bort att de är en hund ute på gården. Och ibland kan de hända att jag blir inne en ganska bra stund.

Då kan de hända att jag hör ett litet voff. Jag tänker inte mycket på de, för hur ofta skäller inte mina hundar. De kan vara någon bil som kör förbi eller något annat djur som dem ser eller någon som ser ett "spöke"...........
Men efter en stund slår de mig att OJ hunden är ju på gårdssidan, jag har glömt släppa in den

Då tar de inte lång tid för mig att gå ner för att släppa in den, och de kommer en lång harang från mig där jag ber så jättemycket om ursäkt för att jag glömde av den. Och de kan jag säga utnyttjar hundarna till fullo. Om de är Ludde som blivit glömd, då får jag en lång harang tillbaka av honom, om hur hemskt de varit att inte kunna komma in och hur synd det är om honom, att HAN har fått vara utanför. Ni som träffat Ludde när han är på sitt snack-mode vet ju hur han låter hahaha

Jag vet att jag skrev i början att jag inte skulle skryta över mina hundar, men jag kan ändå inte låta bli. För de spelar ingen roll vilken hund jag glömt ute så stannar dem hemma iaf. Ofta sitter dem på trappan o väntar på att få komma in. Candy o Ronja är även så roliga att om dem "tröttnat" på att vara lösa ute, då sätter dem sig på trappan då också, även om jag fortfarande är ute

Ja, jag vet, detta är inte mina hundar. Men de var den bästa bilden jag hittade på hundar på/i en trappa

2014-06-16 09:20 | 0 kommentarer | Hundar

Som jag skrev om senast så har jag överflöd på ägg. O nu har jag än mer än då

Nu efterlyser jag inte bara folk som vill köpa ägg av mig, utan även ifall någon har ett kylskåp ståendes som ni inte behöver. För nu är vårt helt fullt med ägg

Ni behöver inte tänkta på att lämna de, utan jag hämtar o de spelar ingen roll vilken storlek det är. Oavsett storlek så är de av intresse

Så får ni säga vad ni vill ha för de.

2014-06-14 19:49 | 0 kommentarer | Hönsen

Tja, då var vi där igen. Mina höns är duktiga på att producera så nu är de fullt i vårt kylskåp igen. Jag har allt från dvärgägg, väger ca 40g (2.-/st), normalstora ägg, väger ca 60g, samma som köpeägg (3.-/st) och sedan x-stora, väger ca 75g (3.50/st)

Jag har inte koll just nu på hur många jag har utav vilka. Men de sorterar jag imorgon

2014-06-12 22:56 | 0 kommentarer | Hönsen

Nä, nu ska jag inte ta fram mina mattekunskaper. Okej för att jag är siffermänniska, men de är långt ifrån att vara bra i matte. Utan det är lilla Bea igen.

Jag hade ju tänkt åka iväg med henne för att göra ultraljud för att se om hon har valpar eller ej. Men hon har nog svarat på de själv. För inte nog med att hon verkar må illa, nu har hon slutat äta också. Eller inte slutat helt utan hon hoppar över antingen morgonmålet eller kvällsmålet.

De andra tikarna som jag haft kull på märkte jag inte sådan här markant skillad på när de kom till tredje veckan efter parning. Men de är ju som man säger, varje parning o dräktighet är olika även på en o samma hund

Utöver "matvägran" kan jag meddela att hon mår toppen. Hon är pigg o allert och hon är ooooooootroligt kelig

Så de där ultraljudet tror jag att jag hoppar över, för de ville jag göra bara för att se om de tagit sig eller inte. Och de är jag som sagt mycket säker på nu att de gjort

Fotograf Ragna Hellberg, Hagabergslidens Kennel. Jag har fått hennes tillstånd att använda bilden

2014-06-11 10:28 | 0 kommentarer | Hundar

Iband önskar jag att jag kunde lägga in musik i bloggen, för då hade de helt klart blivit Magnus Ugglas "Jag mår illa". Inte för att jag själv gör det men väl Bea. Från och med idag så ser jag henne "rusa" iväg o gömmer sig eller så kommer hon till mig o hon sväljer o sväljer o sväljer.

Än har de inte kommit upp något, men märker ju på henne att de är en förändring hos henne. Och det är en förändring som jag gilllar. I vanliga fall blir man ju orolig och bevakar sina hundar otroligt ifall de kastar upp. Men nu ÖNSKAR jag nästan att hon kommer kasta upp. För de är ju ett bra tecken på att de tagit sig med parningen och att de är valpar på väg

2014-06-09 11:52 | 1 kommentarer | Hundar

För ett tag sedan fick jag tag på en marantupp till mina maranhönor. Han var inte könsmogen då utan kanske 3-4 månader. Han hette Larsson av de förra ägarna, för hans pappa heter Lars. Då hade jag också kallat hans avkomma för Larsson, tycker de är lite roligt att ge namn även till hönsen. Alla har inte namn, men alla tuppar har iaf o de flesta hönor. De underlättar när jag o L-E pratar om dem, vad som gäller för dem ena hönsen eller dem andra. Tex vilka ägg som ska sparas från vilka höns eller vilka ägg som kan säljas som matägg.

Men efter varit ute hos hönsen idag kan jag säga att Larsson har blivit stor nu, så de är dags att kalla honom för Herr Larsson. De är ju inte utan att de associerar till en sketch med bla Martin Ljung. Så vi lär väl inte kunna säga Herr Larsson i vanlig ton, utan de lär nog bli "Herr Larsson, har inget körkort" eller "Herr Larsson har en egen kuppé", fast de har han ju inte riktigt, för han delar den med två hönor.

Fram tills igår så har liksom hönorna gått för sig o Larsson för sig, både i boxen som när dem är ute. Men de ska bli spännande o se nu när han är
HERR Larsson ifall intresset från hönorna kommer öka

2014-06-07 08:08 | 0 kommentarer | Hönsen

Idag har kroppen sagt ifrån med besked. Jag sov länge och känner mig inte vaken än, hela kroppen värker o alla rörelser gör bara så ont

När jag såg tidigare i veckan att de ska vara regn och lägre temperatur över oss, så kom nästan frustrationen direkt. Men då kan jag ju inte greja ute
Vad ska jag hitta på då? Jag som älskar vara ute i trädgården o med djuren. Men de har som sagt kroppen talat om att här blir inget gjort idag.

Många har ju sagt till mig att lyssna mer på min kropp så den får sin vila o återhämtning. Men de är ju så kul att köra trimmer, gräsklippare, snickra och allt annat som behövs göras. Så jag brukar ta de goda med de onda. Vara nöjd när jag ser skillnad mot att få besvär med kroppen. Men idag som sagt, säger den helt stopp.

Tur är ju att de är dåligt väder ute idag, när kroppen sagt ifrån, tur i oturen

2014-06-04 12:19 | 0 kommentarer

Det var en som sa de till mig en gång att jag borde skaffa mig en stegräknare. Just för att för skoj skull se hur många steg jag går på en dag. Detta var i samband med en utställning. Förr när jag även hade monter på plats och ställde hund, så har jag ju saker på många ställen. Dels i montern, dels i tältet, dels i husvagnen och dels i utställningsväskan.

Och eftersom jag är så slarvig som jag är, så ligger inte sakerna på samma ställe från gång till gång. Nummerlappshållare vet jag inte hur många jag köpt, både dyra o simpla. Men jag tänkte att har jag flera stycken, då finns de ju chans att jag iaf har en i väskan hela tiden. Men näh, de har jag inte
Utan jag får vackert köpa mig en ny, eller fjäska med någon annan runt ringen. Oftast hade jag ju glömt något mer hemma dessutom, så utöver alla sträckor jag fick gå mellan alla mina ställen, så fick jag även gå o köpa tex, godis, godisgömma eller liknande. Men åker man hemifrån med mottot att de jag glömt finns alltid att köpa. Då kanske de inte är så konstigt om man inte får med allt

Nu är de ju några år sedan som jag slutade ha monter på utställningar, utan enbart ställer hund. Då finns de ju inte så många ställen att ha saker på. Men likväl får jag gå mellan bilen o tältet, eller till försäljningen o husvagnen (om den står tillräkligt nära) för att ha allt jag behöver. Jag trodde jag skulle bli bättre efter jag slutade med monter

Att jag kom att tänka på stegräknare var i helgen. För vem blir förvånad om jag säger att jag är likadan hemma. Går än hit o går än dit. Jag tar en sak på ett ställe för att göra något, men för att kunna göra de måste jag ha en sak från ett annat ställe. Men så tänker jag om, med de jag ska göra o då behöver jag ytterligare en annan sak. O för att inte tala om alla de gånger som jag går iväg o TOTALT glömt av vad jag skulle göra. O de hjälper inte att gå tillbaka, så som man gjorde förr, när man var normal-glömsk. Nä, nu får jag backa bandet o tänka vad gjorde jag sist och sedan använda sina hjärnceller. O gunåde den som stör mig då

De är ju inte ovanligt att jag tror att jag har med mig allt o går och ska börja med de jag ska o märker att de fattas ändå något. Ha, bara att dra iväg igen.

Men jag vet inte om jag verkligen vill ha en stegräknare egentligen. Jag vet hurdann jag är o de är nog inte mycket att göra åt de

2014-06-02 19:11 | 0 kommentarer