Helec's Kennel

Sedan igår så har Ludde uppfört sig konstigt. Han tycks ha ont när han ska upp o nerför trappan eller när han ska hoppa upp i soffan eller hoppa upp till mig. Jag har kollat honom, så de inte är någon gren eller annat som fastnat i pälsen, så den drar i huden så det gör ont. Men nä, något sådant var de inte.

Men då misstänkte jag en sträckning. Så då kollar jag honom mycket noga när han rör sig. Kollar steglängd o eventuell hälta. Men ingenting. Men så tycker jag så synd om honom för något fel är de ju. Så jag bär honom både upp o nerför trappan, inget han säger nej till

Nu på morgonen så undrar jag ifall de är något med honom eller ej. För när L-E gick upp, jag sov fortfarande, då var det inga problem för honom med trappan. Han var ute och gick i dem trapporna utan problem.

Väl inne igen vill han hoppa upp till mig, men då gjorde de sååååå ont så han pep till. Självklart vaknar jag till av de o hjälper honom upp. Han ligger hos mig en stund, tills han blir för varm för att ligga kvar. Då går han ifrån mig med lite skakiga ben.

Han ligger på golver i tv-rummet, tv:en står på. Någon knackar på tv:en, då rusar han ner i ilfart. Gapar o skäller, springer och hoppar. L-E släpper även ut hela gänget o gapandet o springandet fortsätter. När L-E ska gå upp släpper han in dem o då rusar Ludde uppför trappan utan problem.

Men så får han syn på mig (då är jag i tv-rummet) och oj vad jobbigt de var att hoppa upp i soffan.
Matte, matte, ser du hur ont jag har. Du får hjälpa mig

Så kom inte och säg att hundar inte kan linda en runt dess tass

Som ni ser är inte detta Ludde, men blicken säger samma som han säger till mig

2014-09-28 08:36 | 0 kommentarer | Hundar

I dagens läge så ska vi ju vara anträffbara nästan dygnet runt. Telefonen använder vi till allt möjligt, eller jag gör iaf
Den pipper o visslar, knackar o ringer.

De är mail, sms, påminnelser, facebooknoteringar och kan ni tänka er ibland RINGER den också

Men sedan ett tag tillbaka går jag en fotokurs via internet. Och då ingår de att lämna in bilder man tagit. De är ju inga problem för mig att gå ut o ta bilder. Jag har gärna med mig kameran vart jag än tar mig.

Så numera är kameran nästan med på varje promenad med hundarna, iaf när jag tar de längre svängarna. Men då vill jag gå i min takt, gå med mina tankar, gå dit jag vill UTAN att bli störd.

De är väl egentligen bara till att inte ta med sig telefon då kan man ju tycka. Men de är ju ändå skogen jag är ute o går i, så skulle de hända något, då tar de tid innan någon kommer förbi. Och ropa efter någon, de är ingen idé de heller. Så jag vill ha med telefon men inte varken höra eller känna den.

Idag kom jag inte långt förrän jag ringer L-E för att be honom ringa mig för att jag INTE skulle höra telefon eller känna den vibrera. O visst lyckades jag få tyst på den. Min förra telefon visste jag hur man gjorde, men denna var jag osäker på om jag lyckades få tyst på även vibrationen. Men jag verkar inte vara så oteknisk som jag kan se ut ibland hihihi

Så söker ni mig o jag inte svarar, då kan jag vara ute med hundarna ihop med kameran.

2014-09-25 12:02 | 0 kommentarer | Foto

Idag har de inte hänt mycket på detta stället, iaf inte från min sida. De har tagit på krafterna att vara iväg på utställning. Men de var sååååå himla kul.

Jag ställde Candy i valpklass och Charlie (från Veddige) i öppenklass. Båda blev BIR. För Candy var de ju inte svårt att bli de, hon var ensam valp. Men Charlie hade konkurrens. Och för att delta på utställning för första gången, utan någon som helst träning, så är jag mycket nöjd med hur han uppförde sig.

Först var de mycket för honom med alla hundar och jag som ville att han skulle gå som jag ville, men de blev bara bättre hela tiden
Så ni kanske kommer få se mig gå med honom fler gånger, de är upp till ägarna

Jag har den senaste tiden ändrat mitt sätt att ställa hund. Har sett mig själv på bild och insett att de ser ju inte klokt ut. En förändring jag gjort är att istället för att böja mig över hunden, så sätter jag mig på huk. Och bara en sådan förändring tär på min kropp. Men vad gör man inte för att visa hunden på bästa sätt

De är ju tur att vi bor som vi gör, för här har jag gått runt i morgonrocken hela dagen. Jag har varit vid köksträdgårdslandet i morgonrock, jag har varit hos hönsen i morgonrock.
Jag älskar livet på landet

2014-09-21 20:05 | 0 kommentarer

Sedan jag började mäta hur långa mina hundpromenader är o hur lång tid de tar så utforskar jag nya vägar o stigar runt omkring oss.

Jag är ju utav den sorten som inte tycker om att göra samma hela tiden. Eftersom vi bor som vi gör så kan jag tex inte tänka mig ha husvagnen på ett fast ställe och åka till varje år. Eller när vi åker utomlands, jag vill åka till nya ställen hela tiden.

Okej, de händer att vi åker tillbaka till några ställen, men då har vi varit på andra ställen emellan. Och utav flera av de ställen vi varit på, vill vi åka tillbaka till. För att vi inte hann göra eller se allt de vi ville.

Dagens promenad var ingen skillnad mot andra dagar. Jo, en skillnad, jag kunde inte ha med mig telefonen för att mäta sträckan, batteriet var nästan tomt. De hindrade mig inte från att gå nya stigar ändå

Jag skulle väl gissa på att de tog ca 35-40 minuter. Men har märkt när jag väl mäter att de är både långt mycket längre o de tar längre tid att gå än jag uppfattat. Så de blir till att gå samma sväng imorgon för att se de i verkligheten

Väl hemma igen så är jag pinsvett. De bara rinner om mig, hundarna är fortfarande busiga o rusar runt lite. Men jag sätter mig i fåtöljen o då bara kroppen exploderar av än mer svett. Och de går till o med genom kläderna. Okej för att jag blir varm o svett när jag går, men idag slog jag alla rekord

Jag funderade på varför de blev så och de enda jag kan komma på är att de blev ingen frukost för mig idag. Jo te, men ingen gröt. Mjölken tog slut igår och jag glömde köpa ny. Och då fanns de väl inte lika mycket att "ta utav".

När jag är ute o går nya vägar nu, så kan jag inte låta bli att observera hur hundarna är. Men de spelar ingen roll ifall vi går nya stigar eller stigar de känner igen, de går hos och med mig hela tiden
De händer väl att de rusar iväg om de får upp ett viltspår eller någon annan hund har gått ett tag innan. Men dem kommer alltid tillbaka till mig
Bea har jag i ett flexikoppel och de är ju ganska lätt att hon trasslar in sig, men jag gör bara ett litet ryck för att visa vilken väg hon ska gå när de är tät mellan stammarna o hon fattar direkt. Skulle hon kommit hela vägen runt bland stammarna så rycker jag lätt i kopplet o säger tillbaka, o hon går som på linje exakt samma väg hon tog när de trasslade till sig. Har jag härliga hundar eller säg

Nu ligger de utslagna o trötta. De är nyttigt för deras små huvuden att insupa nya dofter o använda huvudet på de viset

2014-09-18 11:30 | 0 kommentarer | Hundar

Idag har jag haft en pappa-dag. Vi pratade om de redan i förra veckan att jag skulle komma upp och vi skulle ta en sväng ihop, som en utflyktsdag.

Min tanke var att Maire skulle få lite tid utan pappa. Inte för att hon vill men väl behöver. Men de blev inte så. Pappa ville så att hon skulle följa med. Tja, de gör ju inte mig något, absolut inte, tvärt om, hon är ju trots allt min "mamma"

Och även om hon inte kunde slappna av helt så blev de en härlig dag för henne också. Ute i naturen och fika ute i de fria. Jag hade redan när vi pratades vid förra veckan bestämt att vi skulle åka till Ramhultafallet. Och nu när pappa bor i Kungsbacka och den lättaste vägen till fallet blir genom att åka på norra sidan av Lygnern, så passerade vi mitt barndomshem.

När de inte är längre dit än vad de är, så kör jag ju förbi där ganska ofta, eller de händer iaf. Jag har nog inte kört förbi där en enda gång utan att jag lättar på gasen och spanar in hur de ser ut nu. Så blev de även idag

Vi bodde ju där ganska många år, så de är många minnen som kom upp både för mig o pappa. Namn på personer o saker vi gjort ihop med dem osv. De hade hänt en hel del sedan pappa åkte där senast också märkte jag, eller iaf vad han kom ihåg. Nya hus och utbyggnader på andra hus.

Väl uppe vid fallet så var de inte så mycket vatten, men vädret var fint och pappa gick runt med Bea o han skrattade när Ludde o Candy hoppade runt bland stenar och kanade på de stenar som var hala. Maire hade packat en fikaväska och jag gick runt lite för att fota. Jag hade med mig hela utrustningen vilket pappa var mycket glad över, för några av mina objektiv har jag köpt av honom.

Efter fika o fotande så packade vi ihop och körde hemåt igen. Jag hade tänkt fråga pappa om han ville åka någon mer stans? Men märkte hur tagen han blivit av promenaden från bilen, till fallet och gått där + tillbaka till bilen. Så de blev inget mer denna gången. De enda var att denna gången stannade vi utanför "vårt" hus och kollade på hur de såg ut nu.

När vi kom hem till pappa igen, tog de inte lång tid förrän han la sig för att vila. En välbehövlig vila. Han har inte återhämtat sig helt efter att han låg inne, men de tar väl längre tid när man blir gammal.

Pappa, jag vet att du inte läser detta, men jag har haft en helt underbar dag ihop med dig idag. Jag gör gärna om de till något annat resmål en annan dag. De är underbart att spendera tid ihop med dig

2014-09-17 18:35 | 0 kommentarer

Vi har ju ganska roligt åt många av våra djur här på gården. O roligast just nu är ankorna. När vi öppnar dörren så hör man kvack, kvack, kvack från dem. Typ att dem ska säga att här är vi, har ni mat till oss

Men nu när de är så härligt väder så står dörren nästan öppen hela dagen. Så när jag går ut på altanen o pratar så ger dem sig till känna då också. De vet att de händer ganska ofta att jag har något gott till dem. Igår fick dem både morotsskal och makaroner.

De roligaste var ändå idag. När vi tar våran lilla sväng med hundarna efter dem fått mat och är nästan hemma igen, så möts vi av ankorna PÅ VÄGEN!!!
Vi bara skrattade åt dem först, vi gick förbi dem och fortsatte gå hemåt. Jag trodde ju helt klart att dem skulle vända o när dem såg åt vilket håll vi gick åt. Men så vänder L-E, för dem började äta när de va en lång bit bort längs vägen.

De är ju absolut inte bra, för går dem dit igen så är de ju lätt att de blir överkörda när de kommer bilar. Så L-E går efter dem o vallar in dem till tomten igen.
Jag vill ju absolut inte att de ska hända något med dem, varken de ena eller andra. Inte nog med att dem gör nytta här hemma, så har dem blivit väldigt personliga.

Dem svarar mig när jag pratar med dem, dem går efter mig när jag håller på på gården och dem är kompisar med våra hundar o katter.

Och från o med idag även promenadkompisar när vi är ute med hundarna hahaha

2014-09-16 18:52 | 0 kommentarer | Ankor

Jag planerar ju ganska mycket hur jag vill ha saker. O har en plan, som oftast är ganska väl genomtänkt. Jag har vänt o vridit på saken åt alla håll. Försökt förutse behov och problem som kan bli. Men de kan ändå hända att de inte blir som jag tänkt.

Men för de behöver de inte bli dåligt eller fel, de har bara blivit på ett annat vis

I helgen hade jag folk här som hjälpte oss ställa den sista byschan på plats. Och innan igår var jag helt på de klara med var jag ville ha den. Men så tog jag en vända till i tänkandet o kom då fram till att ställa den på ett annat sätt o på en annan plats. Inte långt ifrån där jag tänkt från början, men en lite skillnad som gör de hela lättare för mig.

Vi gjorde vårt bästa försök för att få den som jag ville, men naturen o maskinerna ville inte vara med oss till fullo. Så nu hamnade den nästan mitt emellan där jag tänkte från början o mitt nya ställe som jag ville ha den på.

Men detta har skapat nya tankar. Nu står byschan där den står (och jag lovar, de går inte flytta den därifrån. Inte med våra resurser iaf ). Mitt omtänk har nästan pågått hela dagen och de har lett till nya möjligheter. De har samtidigt underlättat lite också. Mycket jobb som jag såg framför mig förut har förbytts till att de räcker med att bara såga lite i en dörr.

Haha, nu kom jag på en underlättande sak till
Men de avslöjar jag inte nu

Mitt nästa problem vet jag inte hur jag kommer lyckas med. De är ju ankorna som ska bo i den byscha vi höll på med. Men HUR ska jag få dem till att lära sig bo i den??? Dem har sedan jag köpte dem bott i stallet. I den lilla stallgången. De ska bli skönt att inte behöva ha dem där längre.

De får väl bli de hårda sättet, sätta upp stängsel och låta dem vara där tills de lärt sig. Men mat brukar ju vara ganska bra också

De va ett tag som vi trodde att de bara skulle bli kaffeved utav hela boden, för den välte nästan några gånger o bar inte som vi ville på andra ställen.
Men skam den som ger sig

2014-09-15 16:07 | 0 kommentarer

Det är ju lustigt hur många saker bara faller på plats. Många saker som bara råkar sammanträffa.

Ta bara när vi sålde vår äggkläckningsmaskin. Hon som köpte den frågade om vi kunde köra upp den till Göteborg (de stod de i annonsen att vi kan ev mötas där). De var inga problem. L-E skulle ta med den in. Men så frågar hon om vi vet lite mer exakt tid när han är där, för de tar en timme för dem att komma till Göteborg. Då frågar jag var dem bor.

När jag får svaret så skrattar jag o tycker de är sååååå himla lustigt. För hon bor i Uddevalla o L-E skulle dit dagen efter. Chansen/risken/möjligheten att han skulle dit just då är ganska liten. För numera åker han till flera orter per dag. Förr kunde han ha jobb på ett ställe i kanske två tre dagar. Men att de sammanföll just då, hur stor chans är de som sagt

Jag har ju sedan snart ett år sagt att om ca två-tre år ska jag skaffa en ras till. Och jag var heeeeelt övertygad om att jag visste vilken ras jag ville ha. Så jag har suttit flera timmar för att kolla rasen. Av en händelse så känner jag ordförande för den ras jag var så övertygad om att de kommer bli. Jag har gått med i en grupp på facebook för rasen och mycket annat. Men när jag satt med ett gäng uppe i Köping så blev jag varse om andra raser som stämde in på mina önskemål.

Så då har jag kollat in dem raserna. Kollat användningsområde, sjukdomar och egenskaper. Och de har satt griller i huvudet på mig. Men i denna veckan har jag ju haft folk här som köpt mina kattungar. Och igår var de en som vars mamma är uppfödare av hundar. Å nästan något av de första hon sägar så blev jag mycket intresserad. För rasen hennes mamma föder upp är en av alla vattenhundarna. O nästa hon säger (utan att jag frågar något) stämmer också in på de jag letar efter.

Rasen i sig är mycket liten i antal i Sverige. Så hur stor är chansen att just den personen kommer hit för att köpa en kattunge utav mig???? Hennes mamma bor ju dessutom inte allt för långt härifrån, så de finns goda möjligheter att åka dit för att hälsa på. Jag vill ju gärna se hunden i sin avslappnade miljö, jämfört med på en utställning.

Så från att vara helt övertygad om ras så har jag än fler att välja på nu. Ärligt talat ser jag bara de som en fördel

2014-09-12 17:50 | 0 kommentarer | Hundar

När vi bara är två stycken som bor här o är ganska stora i maten båda två och när vi lagar mat efter recept, så gör vi för fyra personer. Då brukar de även räcka till mig som lunch dagen efter.

Jag är ju inte lika stor i maten till lunch som middag, men jag vill gärna ha något lagat även då. Ibland blir de bara macka eller en färdig köttfärspaj, om de inte finns matrester kvar.

Igår gjorde vi fisksoppa, även de för fyra personer. Men denna gången var nog portionerna beräknade för personer som äter som mig o L-E
För de fick nästan inte plats i kastrullen. Men så sa jag igår att då räcker de till middag idag också. Då tänkte jag inte på att L-E är iväg ikväll med jobbet för att umgås lite. Äta gott (precis som han inte får god mat hemma, fniss, fniss, fniss) och dricka gott (dock utan alkohol).

Men jag tog utav soppan idag också. O sooooooom den smakade idag. Jo, den var god igår. Men de är inget mot idag. I vanliga fall brukar ju grytor och kött i tex sås vara godare dagen efter, men även denna soppa var godare.

Så jag vet då katten om jag kanske ska börja laga mat som vi äter dagen efter

De var väl så man gjorde mer förr. Jag kommer iaf ihåg hur mycket tid farmor stod i köket och förberedde maten. Och ofta skulle de stå över natten. O även om jag bara var fem år när hon gick bort, så kommer jag ihåg hur god hennes mat var

Men även om jag går hemma, så har jag inte den tiden dem hade förr att förbereda och tillaga mat. Så jag får helt enkelt nöja mig åt de goda när de blir rester från dagen före

2014-09-11 19:31 | 0 kommentarer

Vi bor ju ganska öppet fast ändå ute i skogen. Runt våra marker så har vi antingen stengärdsgård eller en liten bäck. De enda som är öppet utåt är vägen in till oss.

Och efter vi skaffade ankorna och lät dem gå lösa, så har vi inte sett många sniglar, jippi!!!

Igår öste ju regnet ner rent ut sagt och de är ju då man ser sniglar utan att leta. Och mycket riktigt när jag var ute och gick med hundarna såg jag sniglar, men INTE innanför våra gränser utan kanske två-tre meter utanför på vägen till oss. Som tur var va dem inte på väg till våra marker, dem vågar väl inte de, ryktet har väl spridit sig att man blir kortlivad på detta stället om man är snigel

En annan gång när jag var ute med hundarna, då va de bara den lilla svängen, så kommer de en bil på den väg vi var på väg till att gå mot och vi gick bara på den vägen som går in till oss. Jag har alltid Bea kopplad, annars ser jag inte röken av henne, hon försvinner som en avlöning (ja, ni som har en lön vet väl hihihi). Candy och Ludde går alltid lösa och speciellt när jag går den lilla svängen. Dem har inte ens halsband på sig då.

Jag hör ju bilen långt före hundarna så jag kallar in Candy o distraherar henne med godis. Men tyvärr gör jag de inte tillräckligt länge, utan när godiset är slut, då börjar hon dra iväg. Med sig får hon Ludde som springer ikapp henne o sedan framför henne. När han kommer så långt så skäller han på henne och hon stannar för att sedan komma tillbaka till mig 

Självklart fick Candy beröm för att hon kom till mig, men mest beröm fick Ludde. Han vet så väl att man jagar inte bilar o framförallt vet han att man går inte ut på vägen lös

Jag har sagt de förut o jag säger de igen. Ludde har tagit över Tyzons roll. Ludde är inte så mycket polis som Tyzon var, men han vet när han ska plocka fram sin bricka o visa var skåpet ska stå

2014-09-09 10:28 | 0 kommentarer

I vanliga fall så brukar ju de talesättet vara av negativ form. Men nu är de faktiskt något jag ser som en fördel

Idag har jag ju varit på Äskhults by på skördemarknad och sålt ägg. Jag har ju haft så mycket ägg så jag har knappt fått plats med de i kylen. Men nu jäklar har vi utrymme. Jag har inte ett enda ägg med mig hem

Har varken vanliga ägg eller vaktelägg kvar. Så nu får jag börja om från början med att samla ägg. Men de ser jag inte som någon nackdel

2014-09-06 22:24 | 0 kommentarer | Hönsen

När jag var liten så åt jag alltid frukost innan jag åkte till skolan. Eller iaf de dagar som jag inte försov mig. O de hände ganska ofta tyvärr. Ofta hade till o med bussen kört förbi och bor man på landet, så var de bara en buss som kom. Så är de ju fortfarande när man bor på landet

Men då på 80-talet så kunde man lifta utan att råka ut för något och de roliga va att ofta var de samma bilist som kom o jag fick åka med. Så jag behövde inte tala om vart jag skulle. Han stannade för att ta upp mig o han stannade för att släppa av mig

Kan säga att jag blev bättre på att gå upp på morgonen när jag flyttade hemifrån, men då åt jag ingen frukost oavsett. På sin höjd blev de en kopp kaffe. Ja då drack jag kaffe, vilket jag inte gör idag. Men några flingor eller smörgåsar blev de inte. Utan då blev första målet för dagen på frukostrasten på jobbet.

Så var det tills jag började gå hemma år 2002. Då blev de än sämre med frukost, för då hade jag ju ingen frukostrast. Då blev de bara en kopp te (då hade jag slutat dricka kaffe sedan flera år). Men genom åren när jag har gått hemma så äter jag bara mer o mer tabletter. Till en början tog jag bara vid behov och inte så starka. Men de har ändrats genom åren också. Nu äter jag både många och starka.

Så jag började tänka om lite. För alla tabletter tar jag på morgonen. De enda jag fått i mig då var min kopp te o de är ju inte mycket alltså. Många läkare ifrågasätter hur min mage är när jag tar så många tabletter och framförallt den kombinationen som jag gör. Men de har inte varit några problem. Okej jag har en problemmage, men tabletterna har inte påverkat varken upp eller ner

I mitt omtänkande så även om magen inte påverkas så började jag äta frukost. Utöver min kopp te så blev de en tallrik yoghurt med müsli. De va inte dumt i sig, men efter ett tag så började jag ta havregrynsgröt istället. Och sedan denna veckan tar jag även ett glas juice.

Nu har jag ätit frukost i över ett år, men jag vet inte om jag märker något skillnad för magen. Däremot startar inte min dag förrän jag fått min frukost. Och gå ifrån att inte klara äta något på morgonen, så kanske jag kommer utöka min frukost än mer än jag äter idag
Kan hända att jag kokar några ägg också, fast då får de bli vaktelägg eftersom jag inte tål vanliga ägg.

Vem vet de kanske till o med blir en smörgås också längre fram. För frukosten är ju de viktigaste målet på dagen

2014-09-04 10:00 | 0 kommentarer

Nu har jag snart bott här hos L-E i 20 år. Oj, va tiden har gått fort, men samtidigt känns de som att jag alltid bott här
Jag kommer ihåg när jag tänkte tillbaka efter jag bott här i tre år, att: är de inte mer, de känns som att jag bott här mycket längre. NU har jag bott här mycket längre

Naturligtvis har de hänt mycket sedan jag flyttade hit. Jag har varit arbetslös, jag har haft arbete hit o dit, gått arbetslös igen, gått kurser via arbetsförmedlingen och djur har kommit o gått här. Något mer har ju hänt på 20 år, men de tar för lång tid att ta upp här och de är inte de jag är ute efter i detta inlägget.

Som många av er läst så har jag ju odlat en hel del detta året. Jag har ju odlat innan, gjort kryddträdgård (som växte igen) haft köksträdgård (som växte igen). Men så hände de en stor förändring förra året. Via omvägar fick jag stor hjälp med att göra hela trädgårdslandet. Så nu är där odlingslådor utav pallkragar och betongplattor emellan.

Sedan har jag gjort klätterställningar till de som ska växa på höjden och jag har blandat i sand eller annat för att de ska passa de jag ska sätta/så där. Använde mitt egna hönsgödsel eller gräsklipp för att gödsla.

Nu har jag även skördat mycket av de jag satte. Och jag trodde inte de skulle bli så mycket av vissa saker, samtidigt som de blev långt mycket mindre av andra saker. Dessutom har jag skördat några saker för sent, så antingen har de torkat (trots att jag vattnat varje dag när de var så torrt) eller så har de vuxit sig så stort så skalet sprukit o smakar träigt.

Så även om jag (i omgångar) odlat o tagit hand om trädgården förr, så får jag räkna detta som ett läroår. Till nästa år vet jag vad jag behöver så mer utav, vad jag behöver så mindre utav, var jag ska så vad osv osv. Okej, man blir inte vetenskapsman på bara ett år, och även om jag skördat långt mycket mer i år än jag någonsin gjort här, så kommer jag få ut än mer nästa år.

Förra året så gjorde jag ett försök med att så morötter och lite annat roligt redan på hösten. Men de sådde jag alldeles för tidigt. Men jag ger mig inte, jag kommer göra ett nytt försök nu till hösten igen, för jag lärde ju mig vad jag gjorde för fel och hoppas jag kommer lyckas denna gången

För vad är de man brukar säga. Man ska upp på hästryggen så snabbt som möjligt efter man fallit av

2014-09-02 09:19 | 0 kommentarer