Nu ska jag nästan chocka er allihopa 
De är ju inte ovanligt att de händer snabba saker här hemma. Att oj, nu har jag höns eller oj, nu var här duvor eller något annat. Om jag får säga de själva så är de genomtänkt trots allt. Och jag bollar de med L-E (eller säger iaf vad o hur jag tänkt), men de är en boll som studsar snabbt o den studsar inte fram o tillbaka, utan den studsar till L-E sedan tillbaka till mig 
Men denna gången tänker jag lååååångt framåt. Jag läser på och jag studerar o skaffar mig information från andra. Bollar med mig själv, bollar med andra, bollar med L-E. För hur mycket jag än älskar cavalieren så saknar jag den "arbetande" hunden. När jag själv presenterar cavalieren så säger jag att de är en liten hund du kan behandla som en stor ras. Den orkar med att vara med på en heldag o man kan aktivera den med väldigt mycket.
Men oavsett så ÄR de en sällskapshund. Den har framgångar inom tex agility, rallylydnad o annat. Men jag är inte riktigt nöjd med framgångar, jag vill komma högre än de. Den är lättlärd utan tvekan, men jag vill ha typ kvitto på att den lärt sig. Cavalieren gör som den blir tillsagd hela tiden. Om jag gör inkallning 50 gånger, så kommer den lika glad alla 50 gångerna (läs hypotetiskt nu).
Så i över ett år har jag letat efter en ras till. Min (vår) nästa ras ska klara av/tycka om vattenapportera, lydnad, utställning OCH vara lugn. Som sagt jag ÄLSKAR verkligen cavalieren. Men vår nästa ras ska INTE springa runt o älska allt o alla. Utan finna sig i situationer med både andra människor o andra djur utan att hoppa o skälla av glädje. Jag har haft några raser i åtanke, men de har liksom inte blivit pricken över i:et. Jag pratar med uppfödare av tilltänkta raser och jo visst, de låter jättebra. Men de är ändå något som fattas mig efter vi pratats vid. De har absolut inte varit något personen har sagt, utan min egna känsla.
Från början var det ganska många raser på min lista. Men de senaste har de varit tre raser som blivit kvar. Jag har träffat två av de raserna tidigare, har kompisar som äger hundar från två av raserna. Och de får jag säga att de pratar väldigt varmt om sina raser, konstigt vore väl annars. De gör ju jag om cavalieren också. Och de säger båda två att de är deras ras jag ska satsa på. Men innan jag tar mitt beslut måste jag bara träffa o möta den tredje rasen. Och de gjorde jag igår.
De va absolut inte tänkt så, utan de föll sig bara så. Jag satt o pratade vid cavalierringen o läste i en katalog att de faktiskt va hundar från min tredje ras anmälda. Den tilltänka rasen är långt ifrån så stor i population som cavalieren. De är inte ens alltid säkert att rasen finns representerad.
Jag missade tyvärr när den va inne i ringen, men bredvid deras ring träffade jag ett gäng som har min tredje ras. De va inga uppfödare (än). Men de kunde sin ras o talade mycket bra om den. Jag sa vad jag är ute efter och likt de andra två raserna jag haft på min lista, så sa även dessa att då är de deras ras jag ska ha
Nu fick jag ju chansen att se alla tre raser samtidigt också. Och de va då jag tog de slutgiltiga beslutet. De blir min tredje ras. När jag pratade med ägarna igår så sa jag att de blir först om två år, men i samma mening sa jag att jag vet inte om jag kan vänta såpass länge 
Så om kanske ett, två år så kommer här springa en liten Barbet också. För er som inte hört den rasen innan, så är de en fransk vattenhund.
Här en tik på två år.
Här en hane också på två år.
2015-07-11 09:32 | 0 kommentarer | Hundar