Helec's Kennel

Blogginlägg

Inkallning vs inkallning!!!

Vet inte om jag ska gå in i denna diskussionen med mig själv eller ej. Men jag är ju megastolt över Assi när vi tränar. Hon tar stora framsteg för var träningstillfälle. Nu skulle jag ju varit på ett pass idag, men med tanke på gårdagen och natten, så hoppar jag över de. Men känner jag mig själv rätt, så lär jag hitta tid för det i helgen och träna på egen hand. Det kryper liksom i både mig och Assi att få till våra träningar.

Hon vet precis när jag förbereder för just de. Hon blir ivrig, glad, ljudlig och hoppar till dörren. Tycker att jag ska skynda mig. Gläfser om jag behöver gå in igen för att hämta något. Ja, hon vet verkligen vad som är på gång och vill verkligen komma iväg. 

Nu vet ju jag att har man en lydig hund så ska lydnaden fungera mer än när man tränar. Jag är väldigt osäker på att Assi förstått detta. För allt eftersom vi går framåt i träningen, så låter jag henne vara lös hemma, ute på gårdsplanen och på promenader. Ett tag hade jag henne kopplad från gårdsplanen och en bit in på vår slinga. Men ibland lät jag henne vara lös på gårdsplanen och bara vara där. 

Men likt som en träning så ville jag koppla ihop detta. Så jag lät henne gå lös redan från altanen och ut på slingan. Men då sträcker hon ut sig i sin fulla längd och drar iväg i full galopp. I sitt släptåg får hon med sig båda de små. Jag bryr mig inget om det först. Jag vet att de har koll på mig och kommer och väljer den väg som jag går. 

Mycket riktigt, det tar inte ens en minut, så har jag de springandes runt mig. Den ena viner förbi mig efter den andra. Jag är väl inte helt till freds med detta. Utan vill att iaf Assi kommer till mig. Hon står ca 10-12 meter ifrån mig och jag kallar in henne. Tänker att detta kommer ju bli en barnlek. Hahahaha, gissa hur lång näsa hon gav mig. 

Hon ger mig bara den där luriga blicken: jag vet var du är och vad du vill, men det kan du glömma. Kan ju säga att jag blir något smått irriterad på henne. Men, men, jag fortsätter gå. Tänker att hon ska minsann inte få vinna. Samma händer igen. Och ni vet väl att hoppet är det sista som överger människan. Så denna gången tänker jag att jo, nu kommer hon komma. Nu fick hon ju springa löst och ledigt en stund till. Så NU kommer hon lyssna på mig.

Hur många tror att hon kom in när jag kallade på henne. Är det någon som tror på det, så har ni fel. Nejdå, hon gav mig samma blick igen. Nu börjar jag bli lite mer irriterad på henne. Men jag fortsätter gå. De små är i närheten hela tiden och jag småpratar med dem. Så efter några inkallningar till så kom hon till slut. Då fick jag kopplat henne och vi fortsatte gå slingan runt. 

Så man skulle inte kunna tro att det är samma hund när vi tränar inkallning som när jag ber henne komma i naturliga situationer.

Inkallning


Plockepinn

Idag har jag "bara" varit iväg och tränat Assi. Eller iväg och iväg. Jag gick ner till bygdegården och var på deras parkering. Jag har ju konstaterat att träna hemma på vår egen gårdsplan är som förgjort. Redan när jag bestämde att köpa en barbet så sa jag att bygdegårdens parkering kommer bli min appellplan när jag tränar hemma. Jag har ju gångavstånd dit.

Men idag hade jag tänkt vara på en närmare plats. Det är ju svårt att hänga med på när ni inte vet hur det ser ut här runt omkring. Men bara nerför backan så finns det en stor asfalterad yta. Men när jag kom dit så var det för blåsigt och öppet, så jag valde att fortsätta till bygdegården. Där är de en bit från vägen, den ligger med skogen runt om nästan hela och helt slät och stora ytor.

Att gå dit tog ca 15 min så de tycker jag blir en lagom promenad för Assi innan vi börjar träna. Nja, inte om man frågar henne. För hon var allt annat än färdigrastad när vi kom fram. Men jag testade att börja träna henne lite lätt. Hm, var väl inte helt nöjd med kontakten. Så vi hade ett litet samtal, ska vi gå hem igen, eller ska vi träna. Träna tyckte tydligen Assi, för hon blev mer fokuserad och skärpt.

Lagom till att hon blev det, så kom det in en bil på området. Jaha, tänkte jag, det var ju typiskt. Men jag valde att pausa henne och skriva upp i min träningsbok vad vi gjorde och hur det gick. Men så kommer "tanten" fram till oss. Och som i vanliga fall fick jag pratat om rasen för hon trodde det var en pudel 

Men så var hon tvungen att berätta om sin grannes hund som var så underbar och härlig, en labradoodle 
Nu blev jag ju lite politisk (i hundvärlden) och förklarade att det är ingen godkänd ras som min är. Jag har stamtavla på min hund och kontrollerad avel. En rasstandard som vi ska rätta oss efter. En blandras som hennes granne kan ju bli vad som. Hon höll väl med om att det kan bli hipp som happ.

När hennes transport kom (med möbler som skulle in i bygdegården), som hon väntade på kom så fortsatte vi med vår träning. Nu hade ju Assi fått en liten paus. Och jag vet inte vad det är med dessa pauser. Näst intill efter varje paus så sitter momentet perfekt när vi tar upp det efter pausen än före. Ungefär som att hon vilar sig i form. Inte för att det spelar någon roll hur hon snappar upp och lär sig. Bara hon gör det. Och det för hon 

Jag tog en paus till när alla bilar skulle köra igen. Så hade vi hela planen för oss själva igen. Nu valde jag att göra inkallningar och koncentrera mig på hennes ingångar. Jag säger då det. Även efter denna pausen satte hon hela momentet. Jag blev så lyrisk och glad. Min lilla sessa 

Då bestämde jag mig för att försöka filma vår träning. Det är ju utmanande när man är ensam. Men jag lyckades sätta upp telefonen såpass att jag fick spelat in två inkallningar. Tyvärr går det inte att lägga upp filmer här, annars hade jag gärna gjort det. Men det såg jättebra ut. Andra gången var jag bara tvungen att hjälpa henne lite lite med armen så hon kom in rätt. Det var helt klart skillnad mot hur det såg ut på kursen i onsdags på kursen. Så hon tar milskliv i träningen. Snart får jag börja bygga hinder och annat, för att komma än längre 

Såhär långt var ju allt bra med träningen. Men jag ville få till bättre stadga på henne när jag lämnar henne sittande. Så jag gör som jag blivit visad på kursen. EN gång. Precis när det var gjort så knakade det till i skogen, ganska nära oss. Jag tror inte det var något djur, utan mer vinden som spelade oss ett spratt. Det sprattet tyckte Assi lät så roligt, så hon drar iväg i full karriär och ska "jaga" detta något. Jag lyckas få henne att vända. Då tar hon sats in i skogen.

Jag blir ju knappast glad över denna språngmarsch hon tagit sig friheten till att ta. Hon byter riktning och fortsätter i skogen åt ett annat håll. Men efter ett tag så satsar hon i riktning mot vägen. NU får jag panik. Hon är absolut inte van vid vägar och bilarna kör fort förbi där vet jag. Så jag vrålar till mitt fasansfulla panikvrål. Det är ett vrål som jag bara kan få till i de lägena. Och jag har aldrig haft en hund som inte reagerar på det. Assi reagerade på de vrålet idag också. 

Puh, hon vänder upp mot mig. Och med lite traskande genom skogen, till där hon är så möts vi. Hon tar sig mot mig i lugn och ro. Ni kan nog leva er in i den känslan när hunden kommer när de hänt något sådant. Jag hade ett litet snack med henne igen om att så får hon inte göra. Jag blir ju livrädd för att det ska hända henne något. 

För er som sett henne det senaste vet ju att hon har en ganska härlig päls. Och har man såpass lång päls, då fastnar det både det ena och andra i den. Jag tog bort det värsta från henne. Men mycket fick sitta kvar tills vi kom hem. Då blev det till att sitta och dra en pinne i taget från henne. Som att spela plockepinn, fast här skulle de röra på sig 

Plockepinn


Internet vs verkligheten

Som ni har kunnat se på facebook så var vi iväg idag på en inofficiell noseworktävling med Money på Orust. Oftast när man anmäler sig till en sådan tävling så är startordningen den samma som turordningen för när de tog emot anmälan. 

Och väl på plats så visade det sig att vi hade startnr 1. De kändes väldigt bra. Slippa gå runt och vara nervös och bygga upp än det ena än det andra i huvudet. Slippa räkna ut hur lång tid det är kvar tills vi ska tävla. Slippa höra hur det går för de andra, lyckande eller misslyckande. Slippa gå i andras fotspår. 

Så direkt efter banvandringen så gick vi in för att börja. Även denna gången valde jag att byta från halsband till sele precis utanför första söket. Det är något han börjar komma in i nu. Så det kommer jag fortsätta göra. Direkt när han får på selen, så börjar han dra och sätta nosen i backen. Helt underbart tycker jag. I vanliga fall får han inte dra i kopplet, men med selen på, då får han det. 

Det var 4 sök idag. Behållare, inomhus, fordon och utomhus. Och med tanke på hur det gick förra gången, så var jag osäker på hur han skulle reagera. Så jag förberedde arrangören att jag kanske bara gör de två första söken. Men när jag kände draget i kopplet och hur han satte de två första söken som ifall han aldrig gjort annat, då var det bara att fortsätta. 

Fordon och utomhus har vi aldrig tränat på. Så jag tänkte att vi får ta det som det kommer. Det är ju ändå bara som en träning. Men fordonsöket var hans snabbaste. De tog han på 15 sek. Utomhus var mer utmanande. Så där gick tiden ut utan att han fann doften. Tydligen var det nära att han skulle hittat den. Men just då tog jag kopplet bakom ryggen och råkade dra lite i det, så han avbröt att gå dit han hade tänkt. Jaja, de var en erfarenhet rikare för mig. 

Vi slutade med 75 poäng vilket jag är superduper glad över. Jag menar, vi har bara gått en nybörjarkurs när han va ca 6 månader. Sedan har jag tränat på egen hand. Och idag satte han nästan alla fyra söken. Han är en klippa min lille kille 

Nu är ju dessa tävlingarna likadana som utställning, när man är klar kan man åka. Så de gjorde vi. Klockan var ju inte ens halv ett. 

Men den senaste tiden har jag kollat på lite bilar på nätet. Vi är ju ganska kräsna med vad vi vill ha. När vi kollar på bil numera så börjar nog vi tvärtom mot många andra. Det första jag gör är att öppna kofferten för att se hur stor plats det är för hundarna. Är jag inte nöjd, då stänger jag luckan och går vidare till nästa bil. Vi kan kompromissa på våra önskemål. Men utrymmet som hundarna kommer få är A och O.

När vi nu var färdiga såpass tidigt så tog vi vägen via några bilhandlare. Åkte in till återförsäljare som har de bilar jag är intresserad av. Men det var en besvikelse. Det var inte så stort som jag önskade där bak. Men när jag kollade på en annan modell, så såg det betydligt bättre ut. Så då tar jag med mig det hem, för att kolla andra fakta om bilen och modellen.

På väg från en återförsäljare så frågar L-E hur det var med ett annat märke och modell. Det var ingen bil jag sett i verkligheten heller. Men såg väldigt intressant ut när jag kollat på nätet. Så jag knappade in en återförsäljare för den bilen också. Men ack nej, även där blev vi besvikna. Där fick vi ändå hjälp. Så vi beskrev våra önskemål och säljaren visade oss en annan modell. Den såg väligt bra ut, tills vi kom till hur mycket jag får lov att dra med den. Det gav inte mycket utrymme om vi byter husvagn. 

Äsch, sa jag, jag får väl ta BE i så fall 
Då skulle jag få dra 2100 kg med den bilen. 

Så hur bra det än ser ut på nätet, så är det skillnad att se det i verkligheten. 

20181117_123036


Hur går det till?

Hur kan man gå en hel dag utan att göra någon nytta över huvud taget??? Det är vad jag har gjort idag. Eller inte gjort kanske jag ska säga hahaha
För jag har ju inte gjort något på hela dagen. Jo, djuren, men inget utöver de. 

Så det är väl priset jag fick betala för att varit iväg igår och kom hem sent. Jag sa till L-E idag att jag måste planera bättre, inte boka upp mig som jag gjort de senaste nu. Kollar i kalendern och ser att jag har "bara" tre saker nästa vecka. Men jag tror nog jag ska korta ner det till två trots allt. 

Jag vet ju också att inom ganska snar framtid ska jag åka till Stockholm med Candy. Den resan kommer jag också planera att åka minst dagen före det är dags, för att inte ta ut mig allt för mycket. 

Men nu ska jag fortsätta helgen. Fortsättningen på denna dagen kommer inte bli någon större skillnad på hur dagen varit. Men imorgon åker vi på tävling med Money. Det är ju tur att de är på en lördag, så L-E kan vara med och köra. 

Hur går det till


Hemkommen!

Då har jag varit iväg även idag. Jag frågade en person, om hon kunde ta min plats på en föreläsning om jag inte orkar åka. Men det gick tyvärr inte. Jaja, jag får väl åka själv iaf. Så jag förberedde mig på att åka. Det är ett jobb att göra för mig. 

Först och främst mentalt. Sitta och tala med mig själv hur jag ska planera min dag. Att vid den och den tiden behöver jag åka, då måste jag göra detta innan, när kommer L-E hem, hinner jag äta innan eller ska jag åka än tidigare och äta längs vägen. Planera när jag tar mina koppar te. För de har stor betydelse också för mig. Planera vad jag behöver ha med mig för att orka. Denna gången blev det bara en mugg med te som jag kunde värma när jag körde hem. 

Vad kan jag göra hemma under dagen. Hur mycket energi tar det, hur mycket energi behöver jag för att orka med kvällen. Vad måste jag avstå från, för att orka. Ska jag åka öht? Hur kommer jag känna mig imorgon, vad ska jag göra imorgon. Ja, det är ett helt företag att vara iväg två dagar i rad för mig. 

Kan säga att allt detta var värt det idag. Det var en sådan givande och rolig föreläsning. Och nyttig. Det finns ju mycket att lära sig om hundar och dagens föreläsning var om hundens anatomi. Det går inte gå igenom allt inom anatomi på en kväll. Men jag har fått en djupare inblick än vad jag fått innan på andra kurser. Börjar förstå några samband mellan rörelse och vinklar. Men för att komma än djupare i ämnet så kommer jag söka efter andra kurser.

Dagens kurs var slut ca 21.30 och jag har ca en timme hem. Men det var inget som hindrade hundarna från att höra när jag kom hem.

Jag hörde redan när jag gick ur bilen att de hörde mig. Så jag vet vad som väntade mig innanför dörren. Jodå, ingen skillnad idag. Det var tre stycken väldigt glada hundar i hallen. Den ena mer skälligare än den andra. Den ena hoppade högre än den andra. Den ena blockerade min väg in mer än den andra. 

Men jag tar mig inåt och upp på andra våning. Då frågar jag L-E om jag ska åka igen 
NÄ! sa han 

Då hade tydligen det varit ett pipande och gnällande och oroligt för att jag inte var hemma. Först hade han låtit dem vara på övervåningen. Men till slut orkade han inte med dem längre, så de fick vara i köket. 

Och vis av erfarenhet så tar jag av mig mina glasögon innan jag sätter mig. För jag vet att iaf två hundar vill hälsa på mig väldigt intensivt och på väldigt nära håll. Så när de är klara och jag fortfarande har glasögonen på mig. Då är det som att se genom dimman i Lützen 

Men denna gången hade jag en hund med större tunga i knät också. Så alla tre skulle hälsa på mig som ifall de aldrig sett mig. Nu tycker jag faktiskt detta är lite gott att bli välkomnad på detta sätt. För de har en stoppknapp också. När jag säger att nu räcker det. Då lugnar de sig och oftast går och lägger sig. Det kan hända att de kommer fram till mig igen. Men då säger jag bara att, Nej, vi har hälsat klart. 

Imorgon lär jag vara hemma hela dagen iaf. För nu orkar jag inte vara imorgon också. Däremot ska jag iväg på lördag igen. Men då får alla hundarna följa med, så då är det betydligt lugnare med min hemkomst 

Hemkommen


Räddad av tekniken.

Jag har ju ett ganska dåligt lokalsinne. Så nästan vart jag än ska så kör jag med någon gps-app. Man skulle ju kunna tänka att när man ska till samma ställe flera gånger, att man till slut lär sig hur man kör dit. Så är det inte i mitt fall 

Och köra rätt (eller fel, rättare sagt) går att göra även om man kör med en app på. Innan de fanns gps över huvud taget, så ringde jag till L-E och frågade om vägen. Men trots att jag hade honom i telefonen, så körde jag fel 

Idag var det dags att åka till lydnadskursen igen med Assi. Kan säga att jag kom inte ens en km hemifrån förrän jag fick vända igen. Hade självklart glömt en viktig sak hemma. Vänder så fort jag kan och skyndar hem. Assi, stackarn, började pipa och "skälla" där bak. Men matte nu kör du ju hem igen, vi skulle ju träna. För de har hon lärt sig. När jag tar på mig just den västen, då ska hon träna, de hon älskar så otroligt mycket. 

Iväg igen med vetskapen om att jag måste tanka längs vägen. Nu har ju de flesta bilarna teknik som visar hur långt man kommer på den mängd man har i tanken. Och i appen visas de ju hur långt jag har kvar till målet. Med snabb överräkning så skulle jag klara köra till kursen utan att tanka. Men knappt halvvägs så tycker bilen att jag ska tanka. 

Så i Landvetter fick jag svänga av. Och för att spara lite tid så tankade jag inte fullt, utan slängde bara i 20 liter. Nu kände jag mig lite mer stressad än innan jag tankade. Appen var fortfarande igång och tiden när jag skulle vara framme var knapp innan kursen skulle börja. 

Men nu säger appen att jag ska köra gamla vägen??? Förklaringen till det syntes längre upp i backen. Där var det kö och trafiken stod stilla. Valet att köra gamla vägen var ganska lätt då kan jag säga. Problemet var bara att det var mer än jag som valde att köra den vägen. Och där var det inte lika lätt att köra om. För de sysslade jag med en hel del innan jag tankade. Behövde ju köra in tiden de tog att vända och köra hem igen. 

Nu blev det bara till nästa mot så då blev det till att gasa på igen när jag var åter till motorvägen. Genom Göteborg vet jag hur jag ska köra. Men på andra sidan älven är jag mer osäker, så kollandet på appen blev mer tätt mellan gångerna. Och peppar peppar för första gången körde jag inte fel den sista biten. Det var väl väldigt tur med tanke på hur resan in hade gått fram tills dess. 

Kursen i sig gick kalas. Jag är så nöjd och stolt över Assi. Dock var hon mer vild än tam idag. Men hon samlade sig och vi fick gått igenom de jag tänk. 

Även om kursen var huvudresan idag, så hade jag ett ärende till innan jag vände hemåt igen.

Jag åkte till fina Charlie hemma hos Anders och Maja. Han var så himla fin OCH full av energi, precis som Anders och Maja själva. Och Assi och han började busa och leka direkt. Det tog nog ca 5 min innan Charlie märkte att jag var med också. Men när han såg mig, så kände han igen mig <3

För att komma dit så hade jag aldrig hittat utan appen. Och få det beskrivet via telefon eller uppskrivet hade aldrig fungerat för mig hahaha
När jag sedan skulle hem så hade jag aldrig hittat hem utan appen. Men innan jag kom ur stan så pratade jag med L-E och han tyckte att jag kan köra via R40 hem, men det tyckte inte appen. Utan den tyckte att jag ska köra mot Malmö. Så den fick bestämma. Tur va väl de. För på radion hörde jag vilka köer det var i Kallebäck. 

Så ännu en gång fick jag hjälp av appen att ta den lämpligaste vägen. 

waze


Skänka och köpa!

Vi håller ju på att rensa och renovera här hemma. Det tar sin tid, men vem har bråttom. När jag får upp minnen på facebook så kommer det upp ett inlägg som jag skrev för 3 år sedan. Och då vet jag ändå att det var inte då vi började, utan kanske för 5 år sedan. Men å andra sidan, när blir man färdig med ett gammalt hus 

Det finns ju de som säger att man ska göra en rensning med ca 10 års mellanrum. Hm, då ligger vi nog efter lite. Men vi gör ju kombo med rensning och renovering. 

Nu är ju inte jag någon person som kan slänga saker som fortfarande går att använda. Förr skulle jag göra konstgjord andning och återuppstå alla saker. Om jag bara gör si eller så med den saken, då kan någon få användning utav den. Men de slutar bara med att sakerna blir liggandes igen. Så där har jag släppt på mitt tänk. 

Men jag kan ändå inte slänga saker som fortfarande går att använda utan att behöva göra något med dem längre. Så vi har flertalet kartonger här hemma. Jag har ju sett program på tv där folk får hjälp med att rensa. Där står kartonger med "släng", "sälj", "spara" eller "skänka".

Här har jag tagit bort en kartong. "Sälj". Det tar sådan energi och kraft att först ta mått, fotografera, beskriva, lägga ut annons, kolla prissättning, svara på mail, osv osv. Men de andra kartongerna blir fort fyllda. Så när vi är iväg så får nästan alltid någon kartong följa med. Antingen till tippen eller loppisen. 

Idag var det jag och Fidde som åkte in till Erikshjälpen för att lämna in fler saker där. Vi lämnade in två kartonger i torsdags också. Då hade vi andra ärenden så vi gick inte in då. Men idag var skillnad. Vi började med en fika, sedan tog vi en runda i butiken. Jag sa till Fidde att ha ögonen öppna för olika saker som jag är ute efter. 

Men, i vanlig ordning, kom jag ut med andra saker än de jag sökte. Så på vägen till bilen igen säger jag till Fidde. 
- Det är ju konstigt, här lämnar vi in saker för att vi rensat, men så köper jag nya saker direkt 

Sälja-köpa


Invigning!

När jag flyttade hit, för över 20 år sedan 

Tjitt, är det såpass länge sedan. Ja, när jag tänker efter så har jag snart bott här halva mitt liv och det kommer bli fler år än så också. Men då tyckte jag det var ganska tråkiga väggar överallt. Vävtapet i alla rummen som bara var målade. 

Nu är ju inte jag någon inredningsmästare. Men jag vill allt ha något mer än målade väggar. Så i flera år, nästan 20 år har jag pratat om att jag vill göra om väggarna och sätta tapeter istället. Men jag har ju insett vilket arbete det blir när det är vävtapet på väggarna nu. Men ibland är det bra att skynda långsamt. Ja, långsamt får man väl verkligen säga att vår renovering varit 

För numera finns det ju renoveringsgips att sätta upp på väggarna för att slippa bredspackla. Det har varit L-E's förslag att göra. Då har jag bara sagt att det vill jag se honom göra. För jag skulle inte göra det. Varje liten ojämnhet skulle synas och det skulle vara ett evighetsjobb att få det slätt och fint. 

Men när jag flyttade hit så hade vi en sådan där snygg 70-tals hörnsoffa i vardagsrummet. Men den gav vika med tiden, efter det blev det 2 soffor och en fåtölj inköpta på Erikshjälpen. Den höll ju inte i evighet, så den åkte ut vart efter också. De som avlöste den var en soffgrupp vi fick av Linda och Morgan. Men vid den tiden spenderade vi inte så mycket tid i rummet längre. 

Då var vi mer här uppe på andra våning. Och med mitt och L-E's ordningssinne (ironi) så samlades det bara saker i rummet. Det ena efter det andra. Men så tog vi oss i kragen och gjorde ett ryck. Slängde ut möbler och städade. Men det tog inte lång tid förrän det var fullt i rummet igen. 

Nu är jag ju förärad med att ha väldigt fina och goda vänner. Så i olika omgångar har jag fått hjälp med att få ordning här hemma. Jag har även fått material för att byta ut de vi har. Och för er som sett på facebook så har vi ju renoverat vår lilla hall. Eller finentré som vi kallar den. Huset är ju så gammalt att det fanns en egen ingång till prästen när han skulle komma hit på husförhör. Men det är en annan historia 

Där är faktiskt vävtapeten kvar. Det är såpass mycket längs väggarna där, så det spelar ingen roll vad som är på väggarna. Däremot målade vi om där. För jag hade fått golvskivor som vi ville ha i där. Så vi tog en färg från skivorna och målade om. Byggde upp golvet så det kom i samma höjd som rummet. Ställde in garderober som jag också hade fått av kompisen. Och medan vi gjorde golv och väggar i finentrén så fick de vi hade haft i garderoberna vara i rummet 

Så det var verkligen belamrat med saker. När det var som värst så hade vi bara en smal gång att ta oss fram genom. Absolut inget vi gillade. Det var så mycket att göra i rummet att jag visste inte var jag skulle börja för att det var så mycket. Med påföljd att jag gjorde inget. 

Men med tiden så tog jag ett plagg i taget som jag hängde in i de nya garderoberna. Jag samlade saker att skänka i en kartong, jag samlade ihop hundsakerna på ett ställe. Och till slut såg jag en förändring, en förbättring. Efter ett tag såg jag ljuset i tunneln. Och det gav mig energi att fortsätta. 

Så idag har våra nya (nya för oss) möbler kommit på plats. Det är en matsalsmöbel i Gustaviansk stil. Tidigare var det inget som jag kunde tänka mig ha. Men när L-E's föräldrar gick bort så ärvde vi deras golvur. Och de var vi väldigt glada över. Vi vet ju vad den betydde för dem. Så den får en central plats i rummet. 

Det kunde väl knappast passa bättre att inviga detta rum med nya möbler som idag på en söndag med en söndagsmiddag. Och inte nog med de, jag tog fram vår nya (ny på riktigt) fina servis också. Så det blev invigning utav den också. Middagen bestod av ugnsbakad hel fläskytterfilé med potatisgratäng och svampsås. Den satte sig som bomull runt magen kan jag säga. Och det var lite extra att sitta där och äta med nya servisen. 

Nu får vi se när det blir middag där nästa gång. Kanske att någon får en inbjudan och vi delar med oss av glädjen att sitta där. Men de kan dröja ett tag tills vi fått färdigt väggarna också 

20181111_172757  20181111_181314

Candy ville självklart vara med på invigningen. För övrigt tyckte framförallt Assi att det var konstigt att vi satt där. Det har ni aldrig gjort förut.


Nära skjuter nästan en hare.

Jag och kompisen fick ett ryck att spela på dagen V75. Nu är ju iaf inte jag så insatt i hästar och trav. Så det fick bli en Harry Boy, även om kompisen kan mer än mig. Det är inte första gången jag gör det. Utan jag har försökt träffa rätt på det viset tidigare. Kan väl inte påstå att det blivit någon storvinns, men någon gång har jag iaf fått tillbaka de jag spelade för.

För flera år sedan så var det en som sa att om man ska försöka sig på de stora summorna via Harry Boy så ska man spela tidigt i veckan. För spelar man närmare dagen för travet, då väljer Harry Boy de hästar som är mer spelade på, men få högoddsare. Så vi spelade en kupong redan på måndagen. 

Kompisen sa att nackdelen med att spela så tidigt är att man får med även de hästar som blir strukna. Nu hade vi tur att ingen av våra hästar blev strukna, annars hade ju våra reserver gått in. 

Jag satte mig som klistrad när det väl började. Talongen i handen och kontaktade kompisen för att se om hon satt lika klistrad som mig. Tråkigt nog hade hon fått åka iväg på ett ärende som var väldigt tung att göra. Hon missade inte alla lopp, men hade fokus på annat håll. 

Kan ju inte säga att första loppet blev som önskat. Harry Boy hade valt att spika det loppet. Men det var inte samma häst som vann som vi hade som spik. Då konstaterade jag att vi får inte alla rätt iaf. Lika bra att veta det redan efter första loppet än förlora på sista. Loppet därefter var verkligen mer intressant. Då fick vi in en seger. 

Dagens V75:a gick i Eskilstuna och jag tittade på direktsändningen. Och ni kan bara gissa hur mycket jag satt här och ropade och hejade medan de sprang. Nästan så de hörde det upp till Eskilstuna 

Hundarna undrade iaf vad jag höll på med. För de har aldrig hört mig på det viset förut. Assi hoppade upp i knät på L-E och var vild och galen. Money satte sig bredvid mig och pussade och fjäskade för mig. Men Candy tittade bara på mig och typ tyckte att, men det var ju bara matte. La sig igen utan att lyfta ett ben. 

Loppen därpå var väl lite si och så med. Men jag kollade faktiskt hur våra hästar placerade sig. Och det var faktiskt bara i ett lopp där de blev sämre än 1, 2 eller 3:a. Så vi var ganska nära iaf att få fler rätt än vad vi fick. Nu blev det 3 rätt. 

Men även om det inte blev någon utdelning, så bestämde vi redan innan sista loppet hade gått att vi gör ett nytt försök nästa vecka. Men då kanske det blir att vi tar ut en rad själva än låta Harry Boy välja hästarna. 

Oavsett om det är Harry Boy som tar ut hästarna eller om vi gör det själva, så är det otroligt spännande och inlevelsefullt att sitta med en bong i handen och hoppas på att hästarna springer efter vår bong 

harryboy


Jävla förbannade fobi!!!

Jag såg ju så mycket fram emot denna dagen. Första gången vi skulle ut och tävla i nosework, jag och Money. Det var så trevlig stämning och en som var med på samma doftprov som oss var också där. Så vi fick lite extra att prata om. Vi var lika frågande inför vad som väntade. Fattade lika illa båda två. Allt var ju nya begrepp. 

Vi har hört uttrycken förr, men förstod inte hur det skulle gå till i detta sammanhanget. Men eftersom det var en inoff tävling, så finns det massor av tillfällen att fråga, och fråga gjorde vi. Både hon och jag 

Jag och Money var sist ut i den grupp vi var i. Och nerverna blev allt mer spända desto närmare vår tur det blev. Det är ju sällan jag önskar att vara först ut, men idag hade jag gärna gjort det. Men det kanske blir nästa gång. För vi kommer åka fler gånger, det kan jag lova.

Det var två sök idag. Och vi går in på första söket, där det fanns lite utrymme innan vi kom in på själva sökområdet. Där sätter jag på honom hans sele och han börjar nosa. Sökområdet är uppdelat i två små rum. Det ena rummet är lite mörkare. Men han visade tydligt att han ville in där. Han är noga och går igenom alla saker som finns i rummet. Söker längs stolar och andra föremål. 

Men så ska han gå ut ur det mörkare rummet för att fortsätta där det är ljusare. Men då på dörrkarmen så kissar han 
Så vi blir diskade. För även om jag är ny på detta, så det har jag läst att det får han inte göra. 

Han va rastad innan vi gick in. Men är man hane så är man. Vi blev ändå visade var doften var, så han fick marker doften. Och promenaden mellan söken, då lät jag honom kissa av sig det lilla han hade kvar, för att vara på säkra sidan. 

Nu var det en liten bod som vi skulle söka igenom. Vi går in och jag ser hur han fokuserar på ett ställe, men visar inget tecken på att markera. För att ge honom utrymme att söka, så backar jag och vrider mig lite.

Alltså nu snackar vi reaktion. Där hade de satt upp sådan där låtsas-spindelväv och även spindlar i det. Spindelnätet fastnade i min jacka. JAG HAR EN FRUKTANSVÄRD FOBI FÖR SPINDLAR. 

Så jag skriker i högan sky, hoppar och viftar med armarna och rusar ut ur boden. Jag lovar er. Det var INGEN som skrattade åt mig. Utan förstod att det var något fruktansvärt som hänt. Och när L-E sa att det var nog spindlar där inne, så kom det folk runt mig för att höra om jag behövde hjälp. Jag är ju långt ifrån ensam om att ha fobier. 

L-E och Fidde tog hand om stackars Money. Han blev väldigt orolig för mig, hans matte. Honom hade jag tydligen släppt. Nu är det ingen panik att göra det. Men Fidde berättade att han blev pipig och sökte efter mig. Men för att han skulle få ut så mycket som möjligt av dagen, så tog Fidde honom, med hjälp av ledningen, så han fick gå in i boden igen och blev visad var doften var. 

När vi var på väg hem så frågade jag var den fanns. Då visade det sig att doften var på ett ställe som jag misstänkte. För innan jag rusade ut, så tyckte jag mig se honom vara väldigt intresserad av just de stället. Han nosade noga där, men visade inte till mig att det kunde vara där. Kan ju säga att från att jag såg hans intresse till att jag for ut, så var det inte lång tid emellan. 

Nu var det ju inte bara jag som reagerade. Utan tävlingsledningen reagerade också på min reaktion. De kände sig skyldiga till att det blev som det blev. Som de sa att de var noga med att inte ha saker som kunde skrämma hundarna. Men de hade inte en tanke på att någon skulle reagera så som jag gjorde. Men jag sa samtidigt att jag brukar säga till, eller fråga, eftersom jag har en sådan fobi som jag har. Men troligen i all stress och nervositet så föll det ur minnet. För jag är helt övertygad om att hade jag frågat eller talat om min situation, då hade de plockat bort de. 

JAG lägger absolut ingen skuld på dem. Det är mitt ansvar att meddela. 

Men nu har vi ändå gjort vår debut i tävlande inom nosework, även om det var en inoff. Och blivit mer insatta i hur det går till. Då kan jag konstatera att vi behöver träna än mer. Behållare fixar han utan problem. Men inomhussök är något vi får satsa mer på. För jag är fortfarande övertygad över att han är klippt och skuren för att hålla på med detta. 

Han är helt slut iaf, för även om det blev som det blev så har han ansträngt sig och jobbat med näsan. 

fobi

 



RSS

Choose language

Bloggerska

DSC_2335 (2)
Helena Carlsson med Star